Den här sidan har korrekturlästs
122
Pris ske ditt råd
Pris ske din härliga nåd,
Pris ske Dig fjärran och nära!
113
Det var den natt av högsta ve,
Då mörkret kring Dig slöt sig,
Då Du för våra synder led
Och vattnens djup omflöt Dig,
Du böd oss, o vår Frälsare,
Att fira din åminnelse.
2 Hur full, hur bitter var den kalk,
Som Du för oss då tömde;
Hur stor den kärlek, som oss fann,
Då vi för Gud oss gömde.
Nu få vi tacksamt minnas Dig,
Och hjärtat fritt kan fröjda sig.
3 Hur dyrbar är ej tanken din,
Hur underbar din vilja,
Att oss, som voro fiender,
Du vill åt Dig avskilja
Att lova och tillbedja Dig
Och vandra på din viljas stig.
