Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/196

Den här sidan har korrekturlästs

182

Härmed öfverlemnas i de upländska qvinnornas namn och närmast på dessa unga da­mers vägnar Eder nya fana åt nationens kurator.

Eder tacksamhet visen I bäst genom ädla tänkesätt och manliga handlingar.»

I samma ögonblick fanan därefter öfverlämnades, upp­stämde sångarna: »Stå stark, du ljusets riddarvakt», hvarefter nationens kurator, Ivar Afzelius, i följande ord tolkade nationens tacksamhet.

»Herr Professor! Då jag nu i nationens namn går att säga vårt tack för den gåfva, Ni öfverbringat till oss och för de ord, med hvilka Ni beledsagat henne, då känner jag väl hur ringa tacksamhetens ord vid detta tillfälle väger. Ordet betyder så föga, om vi icke för­stå hvad gåfvan betyder; och hon betyder så mycket. Hon är för oss icke ett lekverk, en dekoration, menad endast att förnöja ögat och att brukas till tom ståt. Vi fatta hennes be­tydelse djupare än så: Hon är ett tecken och, som Ni sade, ett stridens tecken. Och den striden gäller icke lif eller lem; han gäller menniskovärde och menniskobildning, han gäller den frågan om vi skola bestå, då dom skall dömas en gång öfver tanke och hand­ling, öfver hvad vi blifvit och hvad vi kunnat blifva. Striden är vigtig och målet är högt. Men just derföre, att det är högt, händer det så lätt, att missräkningarnas och bekymrens moln skymma det undan, eller att sjelfbelåtenhetens irrsken för det ur sigte, eller att den tomma njutningens lockelse sänker det neder