Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
KAP. 1. LAND OCH FOLK.

ännu namnet och minnet af den s. k. Elfva-oxen (Bos Urus, Nilss.). Ett kruthorn ifrån gården Dackemåla (Henstorp) i Konga härad, enligt uppgift gjordt af ett Sådant Elfva-oxa-horn, är 2 fot 2 tum långt och har vid roten 412 tums tvärmått[1]. En annan art, hörande till samma slägte och förmodligen stammen för södra Sveriges n. v. boskaps-racer, var de s. k. Jättakorna, hvilka omtalas i skånska sägner såsom till färgen svarta; men i Wärends-sägnen såsom hvita eller brokiga. Hvilket djur som rätteligen bör förstås med den i sägnerna ofta omtalade Bäckahästen (Necken) torde numera bli svårt att afgöra. Samma är förhållandet med sägnernas Haf-oxar och Haf-kor, en natur-myth, som dock ifrån början otvifvelaktigt gömmer hågkomsten af någon i Wärend sedd, men sällsyntare djur-art. Vid landets ensliga skogs-vatten byggde Bjuren eller bäfvern sina hyddor, i folkets mål kallade bjur-hus, och hvilka ännu någon gång igenfinnas vid sänkning af sjöar och skogsgölar. En gård i Kinnevalds-delen af Skatelöfs socken heter ännu efter denna djur-art Bjurkärr. En mad i Hjortsberga socken kallas Bjurs-ängsmaden och en sjö i Norrvidinge härad Bjursjön. Djupa hålor i gungflyn, sådana som ofta träffas i kärr och mader, heta i Wärendsmålet bjuraskutor, — ett namn, som visar att man fordom ansett dem vara skjutna ɔ: gräfda af bäfvern. En urgammal Wärends-slägt, Bjur, har likaledes tagit namn efter detta djur. — Af det ädlare villebrådet förekommo: Elgen, hvars namn återfinnes i Elghult, Elgabeck, Elganäs; Hjorten, som

  1. Tillhör H. Maj:t Konungens samling. — Elfve-kor omtalas likaledes i gamla skånska folksägner.