Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33
§ 7. Skånska sägner om Jättarne.

§ 7. Då det i ethnologiskt afseende är af stor vigt, att skarpt beteckna och fasthålla de drag fornsägnen åt oss bevarat af de gamla jättarne, och då tvifvel kunde uppstå, väl icke om motsattsen och stamskillnaden emellan troll och jättar, men huruvida Wärends-sägnens berga-folk (berga-gubbar, berga-käringar) i allmänhet äro verkliga jättar och ej riktigare höra till trollen, med hvilka de blifvit sammanförda i det gemensamma vites-namnet berga-troll; och slutligen, då denna fråga endast på grund af inre kriterier kan lösas; meddela vi här nedan några ytterligare bidrag till jätte-folkets karakteristik. De äro lånade ur folksägner ifrån Skåne, serdeles från det med Wärend stamförvandta Willands härad, intagne ibland Skånska presterskapets berättelser om antiquiteter, år 1624, på begäran af O. Worm, infordrade af Kon. Christian IV[1]. Dessa sägner ega således fördelen af en jemförelsevis tidig uppteckning och derpå beroende relativ äkthet. Den uppfattning de lemna af det gamla jätte-folkets lynne, seder och lefnads-sätt, kan derföre tjena så väl till kontroll af vår yttrade åsigt om jättarnes och bergafolkets allmänna identitet, som att ytterligare belysa de vigtiga ethnologiska spörsmål, som tillhöra frågan om Göta rikes äldsta boskapsskötande och åkerbrukande folkstam.

Jättarne uppträda i den gamla skånska sägnen under den vexlande benämningen af Jättar (»Jetter», Jätte-käringar, »Jette-kierlinge») och Kämpar (»Kiemper», Kämpa-qvinnor, »Kiempe-qvinder». Äfven

  1. Köpenhamns Univers. Bibliotheks codex in 4:o sign. 35, gammal signatur 82).
Wärend och Wirdarne.3