DE KATOLSKA LÄNDERNA. 7
Frankrike är det land, där krafvet på religionsundervisningens uteslutande ur skolan först blifvit uttalat. Det var den store tänkaren och skriftställaren Condorcet, som 1792 i det lagförslag rörande folkundervisningen, som han fått i uppdrag af den lagstiftande församlingen att utarbeta, förklarade, att det vore nödvändigt för upprätthållandet af jämlikhetsprincipen att skilja den allmänna moralen från hvarje särskild religionsbekännelse och icke tillåta, att i statens skolor någon särskild bekännelse inlärdes. Men de politiska omhvälfningarna hindrade ordnandet af folkundervisningen, hvilken dock låg den stora revolutionens bäste män så varmt om hjärtat. Kejsardömet hade annat att tänka på än folkskolorna. De behöfdes ej för skapandet af lydiga soldater. Den undervisning, som kejsardömet omhuldade, var den, som bildade ämbetsmän, ingeniörer och officerare. Efter kejsardömets fall kommo skolorna åter helt i det katolska presterskapets våld, utan att dock undervisningen blef allmän och än mindre god. Men efter 1830 års revolution vaknade åter intresset för folkundervisningen, “som hade blifvit kväfd och glömd under kejsardömets trumpetstötar och restaurationens[1] psalmer“. Under den protestantiska ministern Guizot fick Frankrike 1833 sin första skollag. I detta var religionsundervisningen upptagen bland folkskolans obligatoriska läroämnena, men dissenters (främmande bekännares) barn hade rätt att besöka skolorna utan att behöfva deltaga i denna undervisning. Föräldrarna till dessa barn ålades tillse, att barnen fingo religionsundervisning af en prest af deras egen bekännelse. Var antalet dissenter stort, medgafs, att en särskild skola med religionsundervisning i deras trosbekännelse upprättades och denna skola hade samma rättigheter som de katolska skolorna. Hur moderata dessa bestämmelser än voro, betraktades de som gudlösa af det katolska presterskapet och dess anhängare, hvilka ansågo statens öfvertagande af barnundervisningen som ett kränkande af kyrkans rätt. Vid februarirevolutionen 1848 framlade Edgar Quinet sitt program för folkundervisningen, i hvilken han fordrade kostnadsfri och obligatorisk undervisning samt fullständig skilsmässa mellan skola och kyrka. Han talade
- ↑ Så kallades konungadömet i Frankrike 1814—30.
