DE KATOLSKA LÄNDERNA. 9
folkskolornas läroplan och i stället sattes “moralisk och medborgerlig undervisning“ (1882 års skollag). Skälen till religionsundervisningens uteslutande ur statsskolorna sammanfattas i betänkandet till senaten sålunda: “Skolans skiljande från kyrkan är en nödvändig följd af den obligatoriska skolgången. Enligt 1850 års lag kunde familjefadern, som det stod fritt att sända eller icke sända sitt barn till skolan, i nödfall undandraga det en dogmatisk eller konfessionell undervisning, som stod i strid med hans religiösa öfvertygelse eller djupaste känslor. Men enligt detta lagförslag nödgas familjefadern i många fall sända sitt barn till skolan, hvaraf följer, att folkskolan icke i något afseende får ha karaktären af konfessionsskola. Huru skulle det annars gå med friheten, och den aktning, man är skyldig alla religiösa och filosofiska öfvertygelser, som omfattas af föräldrarna eller i framtiden kunna omfattas af barnen, eller som hysas af lärarne, hvilka hafva samma rätt som andra människor att välja sitt lefnadskall oberoende af sin världsåskådning eller sin religiösa öfvertygelse?“ Längre fram heter det: “Folkskolan, som är öppen för alla, får icke bero af några religiösa meningar; den får hvarken vara religiös eller antireligiös; den bör följaktligen vara en världslig skola, en lekmannaskola, en neutral skola.“
Läraren skall vid sin undervisning hålla sig utanför de religiösa frågorna åt båda håll så att säga. För att lemna nödig tid för religionsundervisningen utom skolan, har folkskolan en fridag i veckan utom söndagen. Läraren kan, om han själf önskar det, meddela religionsundervisningen, blott det sker utom skoltimmarna och utom skolsalarna.
I Frankrike har således den moderna staten fullständigt segrat — dess skolor äro konfessionslösa.
Belgien har varit skådeplatsen för en ännu långvarigare och ännu våldsammare strid mellan stat och kyrka om religionsundervisningen i skolan. Skollagarna hafva skiftat allt efter som det liberala eller klerikala partiet haft öfvervikt i riksdagarna. 1842 års skollag gaf presterskapet en ofantlig makt. Skolorna skulle stå öppna för alla barn, men i dem skulle religionsundervisning meddelas blott åt barn af den kyrkliga bekännelse, som räknade det största antal bekännare, således nästan i alla skolor de katolska barnen. Presten eller läraren skulle meddela kristendomsundervisningen; läroböcker och
