Stockholms Oordenteligheter/Nummer 3

Annonserades i Dagligt Allehanda den 14 maj 1770.

[ 17 ]

Stockholms
Oordenteligheter.

N:o 3.

Contributioner eller allmänna pålagor, betalas godwilligt, eller ock indrifwas genom laga Handräckning: I förra händelsen undwiker man den tilökade Afgiften, som i sednare fallet under namn af Förhöjning måste betalas. - - Hwem ser icke, på huru oredig fot sådane Kronans medel inflyta; hwad ledsama och beswärliga omgångar måste icke Wederbörande betjena sig af, då de hos den fattiga, och ofta hos uslingen borttaga des ringa husgeråd eller enda klädesplagg; föra det til Auctions-Kammaren, där det icke sällan försäljes emot et förakteligt wärde; utan ofta då til betalning sådan utpantning icke är tilräckelig, går åter ny pantning för sig, under den fattigas tårar och suckar. - - Sådant är bedröfweligit: - - Men det lärer icke kunna hjelpas? Dock torde icke wara orådeligt, at föreslå et helt annat sätt, som både säkrare och lättare til äfwentyrs indrifwer Kronans Contributioner.

Man wet af ärfarenhet, at de mästa oordningar i detta ämne leda sit ursprung ifrån flyttnings-tiderna: Dessa borde icke wara twå [ 18 ]utan en Termin; och den uti Maji månad infalla. Då kunde de af- och tilflyttande i rättan tid inköpa sin Wed-Provision, och i tid se sina wåningsrum til godo för wintern; m. m. och så förekommes de oredor som genom afflyttandet hända, då Contributionen innom året uptages. Detta är dock ej nog til Kronans säkerhet: Husägaren bör wara Kronan därföre answarig at Utskylderna betalas; och då Contributions-Sedlar til honom inkomma, han med sin Hyresman, antingen ärkänna förmögenhet at kunna betala; eller på Hyresmans wägnar afbedja någon del eller altsammans; alt efter omständigheterna.

Ingen bör ifrån sine hyrde rum afflytta, utan bewis ifrån sin förra Huswärd, huru han betalt, så wäl hyran som Contributionerne. Genom sådan författning blifwer altid Kronan säkrare om sitt, än genom nu warande methode; och arbetet blifwer förmodel. mindre för dem som wid Contributions-Werket lägga handen.

Nyssnämnde bewis ifrån Husägare, äro i synnerhet högst nödiga at efterfråga, då ogifta personer af- och tilflytta: Där en sådan man bor, när sedelen kommer til husägaren, där bör han ock betalas innan han bortflyttar: och frågan blifwer, om icke Contributionen bör med lika säkerhet, til indrifwande af Husägaren bewakas, som hyran?

På detta sätt winner Kronan: En Christelig Husägare blifwer den fattigas förswar: [ 19 ]och den som förr intet betalt, måste betala Contributioner.

Då man jämnförer den wanliga Skol-sången i husen om Söndagarna uti en del Församlingar här i Staden, med det andra budet i Lagen; så kan man icke nog förundra sig öfwer en så blind andagt.

Inrättningen har warit god; men är nu förwandlad hos några, til et privilegerat tiggeri. Man hör ju Skol-gåssar, som underwisas af Församlingens Sångare, tjuta fram de ömkeligaste läten! och som icke kunna sjunga de lättaste Psalmer.

Jag wet icke, om gehöret är förlorat hos Lärmästare i sången, eller hos dem som hafwa inseende öfwer Sångare. - - Måntro det icke wore nyttigt at electricera? - - - och antingen afwisa den tjutande Vocal-Musiquen, eller hjelpa honom med björkris? - - - Wederbörande, de gunstiga Wederbörande, wille för sin och andras upbyggelse genomläsa det Andra Budet med dess förklaring!

Den tiden nalkas, at wi få besöka Djurgården! passagen til sjös dit, wore angenäm och nöjsam, om wi på Roddare-Båtarne sluppe brännas af solens heta den warmaste årstiden, och blifwa igenomblötte samt få fördärfwade kläder och förkylningar af et hastigt rägn

[ 20 ]Dessa olägenheter kunde ju lätt förekommas, om Båtarne hade Sonndäck. Kostnaden tyckes mig wore ej så stor, at den borde afskräcka ifrån execution af en i min tanka så nyttig idee. Jag stiger nu icke utan ledsnad och fruktan på en af wåra wanliga Roddare-Båtar. Utan at omtala alla andra olägenheter, får jag ondt i hufvudet af solhettan, och blir wid återfarten om afton wåt inpå bara kroppen, efter jag icke i warmen kan släpa en tung Kappråck med mig. Min k. Hustru, som gemenligen gör mig et angenämt sällskap, och utom dess altid åtminstone twänne gånger i weckan skal besöka Djurgården, så länge den wackra årstiden räcker, har skämt bort åtskilliga klädningar, enär et owäntat rägn upkommit, emot hwilket hon icke kunnat wara bewarad.

Ännu en anmärkning om Roddare-Båtarne, Det händer ej sällan, at Gummorne för sin större winst skul, intaga så många personer, i synnerhet då det bär ifrån Djurgården, at icke allenast alla måste sitta ganska obeqwämt, utan äfwen löpa fara at sjunka genom det at Båten är för mycket lastad. Detta har ock werkeligen skedt. Skulle icke wid hårdt straff 1åta förbjudas, at ej på en gång få emottaga flere än et wisst antal Passagerare? Jag wil hällre för min del gå landwägen hem, om det än wore i elakt wäder, eller ock wänta en tima längre, hällre än at risquera mitt lif, [ 21 ]ehuru litet betydande för Publiken det ock må wara.

Om jag ej bedrar mig, har något lärdt Sällskap utomlands upgifwit til beswarande emot belöning den frågan: Om bästa methoden til Gators läggande. För min del wäntar jag på swaren med otålighet: ty ehuru jag, så ofta min skyldighet fordrar, bidrar til min gatas omläggande utan motsträfwighet; finner jag dock at denna skyldigheten blir i längden både beswärlig och dyr. Jag tror wäl, at wederbörande. hafwa all möda och upsigt osparde; men rätta methoden är kanske icke ännu upfunnen. En af de olägenheter dem jag märkt wid det nu brukeliga sättet är, at wid hwarje omläggning gatan för mycket höjes, de närstående husen til skada. Men jag wil ock tillika anmärka et fel som begås hos oss, och icke kommer ifrån sjelfwa läggningen. Den som klagar öfwer för mycken sopning och rengörning på wåra gator, tilwiter säkert Stockholms inwånare något som de werkeligen ej förtjena: Dock händer, at genast efter rägn sommartiden sopas, och då uprifwes mullen och sanden emellan stenarne som därigenom blifwa ojämna och lösa. Om någon ibland oss wille påtänka botemedel emot den olägenhet jag nu omnämt, så gjorde han det allmänna en betydande tjenst.

[ 22 ]Krögare: Huru skola de för Stadens bästa göras til nyttiga inbyggare? At endast skänka in Öl och Brännewin, det kan ju en gammal qwinna? men en karl kan tilhållas at göra nyttigare arbete. Wore det icke önskeligit, om alla Krögare blefwe pålagde, at tillika wara Stadstjenare, Upsynings- eller Beslagskarl? - - Det låter wäl särdeles, men jag skal förklara gåtan: Jag wil allenast det han skal wara i sit qwarter där han bor: och hans skyldighet, at gå omkring det samma qwarteret flere gånger om dagen; efterse oordenteligheter; tilsäga om gatusopning, eller då is och snö bör afföras, och wara qwarterets Man, som kan tillitas på det sätt, som man påkallar Stadstjenare: Han borde äga samma rättigheter och witsord som detta folket, och det förswar under Lagen, som de njuta: med et ord, han borde wara en Qwarters-Commissarie i mignatur.

Hwad som gifwit mig anledning at tänka häruppå, är den brist wår Stads inwånare måste widkännas, på prompt handräckning, då oordenteligheter förefalla i qwarteren: och hwar finnes wäl något qwarter i Staden utan en, til flere Krögare? Jag tror icke at det skulle blifwa omöjeligt, at werkställa detta förslaget: men jag tror ock tillika at - - - ställa sig absolut emot alt som borttager oredor; och endast bifaller hwad som til egen beqwämlighet och fördel bidraga kan.

[ 23 ]Jag wil gifwa tilfälle at tänka på en underlig Contradiction. Årligen åtgå en ganska ansenlig myckenhet Hasselspön til brotsligas afstraffande, och tunband inhämtas dock utifrån. Jag wil nu icke göra några reflexioner öfwer detta ämnet. Men jag fruktar at executionerne til slut utöda wår Hasselskog. Wederbörande få dageligen swårare efter spö och ris, hwaraf consumtionen endast i Stockholm utgör et betydande object. Huru skal en så både löjlig och för mänskligheten ömkanswärd Contradiction förekommas? - - Skal man afskaffa spöslitandet? - - - Har detta slags straff någonsin gjort nytta och förbättring? På dessa och flera frågor kan jag sjelf icke swara. War god och uplys mig och flere.

De många stora ikring gatorna nu löpande arga hundar, som anfalla folket, äro högst äfwentyrlige at möta. En man har i dessa dagar blifwit illa angrepen - - - Det wore önskeligit, at de wille bita någon af Herrar wederbörande, så tror jag med wisshet, det innom några dagar, man icke skulle se någon lös hund på gatan. Det är i mannaminne, at Bödelsknekten nedstuckit lösa hundar: och hwarföre kan icke äfwen nu sådane onyttige och farlige djur utrotas?

[ 24 ]En aftonftuud, för några dagar sedan, promenerade jag åt Norr-Malm, och kom at gå öfwer Torget då Tapto efter wanligheten skulle slås på Trummorna: - - Då war något nytt jag feck se. - - En Trumslagare hade stöfletter, den andra icke, och den tredje nog degagé klädd med ullstrumpor: Detta war wäl ingen oordentelighet, men jag anmärker det såsom nytt och något liknande den förra Stadsmagts-Paraden. Det war med ord at säja: något för ögat under Musiquen.

Förleden Söndag eller d. 6 i denna månad, då Deras Maj:ter gjorde en promenade til Riddarholmen, sågs en död häst ligga i Canalen inwid bron. Et så ohyggeligt spektakel för hwar man och särdeles höga Öfwerheten, hade icke lätteligen i någon af de andre större Städer i Europa förefallit. Policen hade förut gjort sin ronde, och skaffat ur wäen den döda hästen: men hos oss är det icke sällsynt at se döda hästar ligga et eller flera dygn på gatorne.

Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.