Bacchus är bäst
| ← Hösten 1866 |
|
Till en såpfabrikör → |
Bacchus är bäst.
Jag fader Bacchus sjunger om.
Jag vet ej huru det sig kom:
Han föll uppå min tunga — allt väl.
Jag måste honom sjunga — Ni förstår mig väl.
En gud som är så god som han,
Med lif och själ man sjunga kan.
Han alla vill hugsvala, — allt väl.
Är pappa i stor skala — Ni förstår mig väl.
Af Bacchi Barn är jorden full.
Hon skaptes ock för deras skull
Att tunna der och tappa — allt väl,
Och hålla af sin pappa — Ni förstår mig väl.
Af alla barnhus tror jag mest
Är Bacchi stora barnhus bäst.
Och barnen äro snälla — allt väl,
Och lydiga och sälla — Ni förstår mig väl.
Der hörs ej skrik och gråt en gång,
Ty deras barnskrik är blott sång,
Och hvarje tår du spårar — allt väl,
Är bara glädjetårar — Ni förstår mig väl.
Och vill ni skåda barnens lek,
Och se en fröjd, som aldrig svek,
Gå till de Parbrikoller — allt väl,
Läs deras protokoller — Ni -förstår mig väl.
Tyvärr! fins folk af dålig ton,
Som lefva i den dumma tron
Om Bacchi barn: att fyllan — allt väl
Är som att ta på hyllan — Ni förstår mig väl.
Slikt folk får derför som sig bör,
Stå för sig sjelfva utanför:
Man släpper ej in slike — allt väl
I barnens himmelrike — ni förstår mig väl.
Fins mera skönt, som jorden har,
Än se en öm och älskad far
Med murgrön kring sin hjessa — allt väl
Och barn, som drufvor pressa — Ni förstår mig väl.
Klang! lefve Bacchus! han är bäst.
Ej mägtar ens den värsta prest,
Om än med ord så ljufva — allt väl,
Predika bort hans drufva — Ni förstår mig väl.
