Hvad jag hörde och såg i Mormonernas Zion/Mormonprofetior och uppenbarelser
| ← Allmänna betraktelser öfver mormonismen |
|
Som bekant göra mormonpresterna anspråk på att besitta profetians gåfva. Vi återgifva här några få profbitar på arten af deras profetior, af hvilka mormonernas historia är full: »Aposteln» Parley P. Pratt uttalade år 1828 följande profetia i mormontidningen Zions Watchman, som då utgafs i New York:
»Inom tio år från nu skola människorna i detta land, hvilka icke äro mormoner, helt och hållet underkufvas af de siste dagarnes helige och bortsopas från jordens yta; och om denna forutsägelse icke går i fullbordan, då mågen I veta, att Mormonsbok icke är sann.»
Samme apostel, som var storligen förgrymmad på en viss Sunderland, offentliggjorde i nämda tidning följande profetiska utgjutelse:
»Inom två år skall Sunderland blifva döfstum och ejkunna säga ett hörbart ord.» Senare säger han i en »klagovisa» följande:
»Då Förenta Staternas Union söndrats, när denna mäktiga stad sammanfallit till ruin och sjunkit som en kvarnsten etc. — att sjunga denna klagovisa och tänka på mig.»
Pratt var en mycket »inspirerad» man, som i hög grad hyllade månggifte, och under det han förökade sin familjekrets, dödades han 1856 af en man i Arkansas, hvilkens hustru han hade »beseglat»; men Unionen är ännu icke »söndrad»; New-York står ännu der det stått utan att visa tecken till at »sjunka som en kvarnsten»; Sunderland lefver än och bor i Massachusetts; och Amerikas invånare, som icke äro mormonen, hafva ännu icke »underkufvats af de siste dagarnes helige» eller »bortsopats från jordens yta», oaktadt det nu är många gånger tio år, sedan »profetian» uttalades. Altså är »Mormonsbok icke sann».
Se här en annon profbit:
»Profetia eller utdrag ur Herrens ord rörande New-York, Albany och Boston, som skedde till biskopen Newel K. Whitney på den 23:dje dagen i den månaden september år 1832. — Låt biskopen gå till den staden New-York och likaledes till den staden Albany och desslikes till den staden Boston och varna folket i dessa städer med evangelii ljud och med hög varna folket i dessa städer med evangelii ljud och med hög röst för den förödelse och fullkomliga ödeläggelse, som väntar dem, om de förkasta dessa ting; ty om de förkasta dessa ting, skall domens stund nalkas, och deras hus skall lemnas dem öde.»
Sexton år senare anför mormontidningen, »Tusenåriga rikets stjerna», denna profetia, och till bevis på dess sannig omtalades en stor eldsvåda, som inträffat i Albany. — Tänk om »profetian» inbegripit Chicago, hvilken gläsande »uppfyllelse» den skulle ha fått i den stora Chicago-branden!
När det första mormontemplet uppfördes i Kirtland, Ohio, profeterades, att Kristus skulle komma ned och bo der under det tusenåriga riket. Men mormonerna flyttade snart derifrån till Jackson-harädet i Missouri, och templet är nu i ruiner.
Nu flyttades profetian, uppenbarelsen och det nya Jerusalem till Jackson-häradet i Missouri. Hör profetians ord:
»Sannerligen, detta är Herrens ord, att det nya Jerusalems stad skall byggas vid helgonens insamlande, begynnande på denna plats, ja, på templets plats, hvilket tempel skall uppbyggas under denna generation, ty denna generation skall sannerligen icke dö ut, förr än detta hus bygdt varder åt Herren, och en molnsky skall hvila öfver detsamma, hvilken sky skall vara Herrens härlighet, som skall uppfylla huset[1].»
»Hören Herrens ord, o, I, min församlings äldste, säger Herren eder Gud, som har församlat eder till detta land efter mina befallningar, hvilket är landet Missouri, hvilket är det land, som jag har förut bestämdt och afskilt för helgonens insamlande; hvarföre detta är löftets land och rummet för Zions stad. Och så säger Herren eder Gud, om I viljen mottaga visdom, här är visdom. Se, den platsen, som nu kallas Independence, är medelpunkten, och ett rum för templet ligger vesterut på den tomten, som är ej långt ifrån rådhuset[2].»
Denna uppenbarelse är daterad »Zion i Juli 1831». Det dröjde ej länge, innan helgonen fördrefvos från Missouri, och sålunda har historien ådagalagt arten äfven af denna profetia.
Sedan »helgonen» slagit sig ned i Nauvoo, Illinois, förnyades samma profetior. Här haglade uppenbarelser på uppenbarelser rörande t. o. m. de hvardagligaste saker. En börjar sålunda:
»Så säger Herren rörande spiskvarteret, som jag befalt, alt det skall byggas . . . och låt min tjenare Josef få en våning der från slägte till slägte evinnerliga, säger Herren; och låt detta hus kallas Nauvoo-huset etc. etc.»
Det är äfven kändt, hurusom mormonerna drefvos bort från Illinois och sedan utvalde Utah till sitt Zion, dit alla uppenbarelser och profetior flyt, tade med dem. Nu skall det tusenåriga riket uppbyggas i Utah och Kristus regera i synlig måtto der och under tiden hafva sin bostad i det nya tempel, som håller på att uppföras i Saltsjöstaden.
Åtta dagar före inbördeskrigets slut profeterade Brigham Young för menigheten i Tabernaklet, att kriget skulle fortfara yttgerligare i fyra år; och kort förut profeterade han, att alla jordens folk skulle blifva indragna i kriget, och »kvarlefvan» (indianerna) skulle anfalla och utrota de medningar» (icke mormoner), som öfverlefvat den allmänna slagtningen.
Läran om det tusenåriga riket uppfattas af mormonerna, likasom af många andra, bokstafligt. Kristus skall komma ned och, enligt senaste profetior, taga sin boning i mormontemplet i Saltsjöstaden. Då skall Josef Smith allra först uppstå; sedan skall denne i sin tur uppväcka sina närmaste medkämpar, hustrur och vänner; så skall Brigham Young och alla mormoner i vederbörlig rangordning uppväckas; och derpå skola hedningarne, och allra först sådana som visat »helgonen» någon tjenst, så smånigom uppväckas. I öfverensstämmelse med sin tro på en bokstaflig uppståndelse insvepa mormonerna sina döda »i presterskapets drägter», i hvilka de skola uppstå. En stor teologisk svårighet rörande detta ämne bekymrade dem en tid, nämligen, huru alla de sålunda uppståndna skulle med sina nya materiella kroppar få rum på jordens yta; men den alltid redobogne Orson Pratt sökte utreda frågan genom att förklara, att Herren skulle enligt sitt löfte utjemna alla berg och fylla alla dalar och förvandla öknarne till blomstrande fält, så att hvarje uppstånden invånare af jorden skulle få omkring ett tunnland jord att odla och lefva utaf. Men en annan mormon beräknade riktigt nog, att det ändå ej blefve rum för alla, som lefvat, om de än stode packade som sillar. Då löste O. Pratt åter svårigheten genom att förklara, att »Herren skall bygga laktare omkring förden och sålunda ersätta bristen på utrymme».
Josef Smiths uppenbarelse rörande »det himmelska äktenskapet» börjar på följande sätt:
»Sannerligen, så säger Herren till dig, min tjenare Josef, att alldenstund du utfrågat af mig för att få veta och förstå, hvari jag, Herren, rättfärdigade mina tjenare Abraham, Isak och Jakob så väl som mina tjenare Mose, David och Salomo, med flera rörande grundsatsen och läran derom, att de hade många hustrur och frillor; se och märk, jag är Herren din Gud och vill svara dig rörande denna sak. Derföre bered ditt hjerta till at mottaga och lyda de föreskrifter, som jag framställandes varder för dig; ty alla, för hvilka denna lag uppenbaras, måste lyda den; ty, si, jag uppenbarar för dig det nya och eviga förbundet; och om I icke förblifven vid detta förbund, ären I fördömde etc.»
Sedan följer i denna långa »uppenbarelse», som utrymmet ej tillåter oss återgifva, föreskrifter rörande månggiftet för såväl detta som det tillkommande lifvet, och påstås bl. a., att Gud befalde patriarkerna att taga sig flera hustrur och frillor, ja, att »det räknades Abraham till rättfärdighet», att han hade frillor, hvilka födde honom barn. »Och derför att de (patriarkerna) gjorde alt, hvad dem blifvit befaldt, hafva de nu blifvit upphöjda och sitta på troner och äro icke englar utan Gudar.»
Denna »uppenbarelse» rörande månggifte i allmänhet och »det himmelska äktenskapet» särskildt har sedan »utvecklats» och förökats med många tillägg, så att månggifte numera anses ej blott såsom tillåtet utan äfven påbjudes som en pligt. Emedan det helt naturligt är svårare för kvinnan än för mannen att finna sig i denna »institution», har äktenskapet gjorts till frälsningsvilkor för kvinnan; och då den första hustrun till en början edge rättighet att gifva eller vägra sin man tillåtelse att taga flera hustrur, har hon nu ej ett ord att säga i denna sak. Till en början var äfven blodskam delvis förbjuden, men genom senare »uppenbarelser» förklaras »förbjudna leder» höra till föråldrade och hedniska föreställningar, och nu kunna »helgonen» lefva tillsammans på värre än djuriskt vis, ty djurens instinkt förbjuder förbindelser, som både tillåtas och öfvas bland mormonerna. »För de heliga är allting heligt.»
Det är omöjligt för en utomstående att göra sig en föreställning om de ohyggligheter, som äro en frukt af denna »institution». Vi ha förut påpekat kvinnans nesliga förnedring, och hrusom många kvinnor blifvit vansinniga, rymt och förgåtts i öknarne eller afhändt sig lifvet för att undkomma eländet, och hurusom många andra åter grymt mördats för det de ej velat underkasta sig. Jag såg med egna ögon, isynnerhet i södra Utah, syner, som aldrig kunna utplånas ur mitt minne. Man tänke sig en eländig lerhydda å två små rum, bebodd af en man med tre hustrur och flera barn! Det var bedröfligt nog att se dessa olyckliga kvinnor, hvilkas drag vitnade om undertryckt förtviflan eller hopplös slöhet; men det var helt enkelt hjertslitande att se de arma barnen växa upp i bokstaflig smuts och en sedlig förruttnelse, som trotsar all beskrifning; ungdomen uppväxer i sjelfva verket i fullkomlig okunnighet om vanliga sedliga begrepp, ja, ännu värre, den uppfostras till att anse och öfva de smutsigaste sedlighetsbrott såsom förtjenstfulla dygder, alt i öfverensstämmelse med mormonernas »uppenbarelser»! Såsom bevis härför anföra vi följande ur den förutnämda »uppenbarelsen» rörande månggifte:
»Abraham mottog löften rörande sin säd och sina länders frukt — från hvilka länder min tjenare Josef Smith kommer är — som skulle fortfara i denna verlden och i den tillkommande . . . Gud befalde Abraham, och Sara gaf Hagar åt Abraham till hustru. Och hvarför gjorde hon det? Emedan detta var lagen, och från Hagar kommo många folk. Detta var derför att han, bland annat skulle uppfylla löftena. Var Abraham derför under fördömelse? Nej, säger jag eder för sannt; ty jag, Herren, befalde det. Abraham mottog frillor, och de födde honom barn, och det räknades honom till rättfärdighet, emedan de blefvo honom gifna, och han förblef i min lag, såsom ock Isak och Jakob gjorde, och derför hafva de nu ingått i upphöjelsen, enligt löftena, och sitta på troner och äro icke englar utan gudar. Äfven mina tjenare Mose, David och Salomo mottogo många frillor, såsom många andra af mina tjenare från skapelsens begynnelse.
Davids hustrur och frillor gåfvos åt honom af mig genom Natans hand och andra profeters, hvilka hade maktens nycklar.»
Men Josef Smith behöfde en särskild »uppenbarelse» till sin hustru för att göra henne till freds med att han, tvärt emot mormonismens äldre skrifter, tagit sig »frillor och hustrur»; och »Herren» måste naturligtvis stå honom till tjenst:
»Sannerligen säger jag dig, ett bud gifver jag till min tjenarinna, Emma Smith, din hustru, att hon håller sig stilla och icke tar åt sig, hvad jag bjudit dig . . . och mottager alla dem, som blifvit gifna åt min tjenare Josef . . . Och jag bjuder min tjenarinna Emma Smith att hålla sig till min tjenare Josef och till ingen annan, annars skall hon utrotas . . . och må hon förlåta min tjenare Josefs öfverträdelser mot henne, och jag, Herren, skall välsigna henne . . . .»