Klara böljor och stjernor klara

[ 191 ]

Klara böljor och stjernor klara.

Klara böljor och stjernor klara,
I som ännu förstån hvarann,
Ej till vintern det långt kan vara,
Hur I älsken, så kommer han.
Stjernan fågängt sin stråle slungar,
Aldrig mer hos sin våg hon gungar.
Klara böljor och stjernor klara,
Aldrig då I förstån hvarann.

Tindra, stjerna! Se, tiden jagar.
Tindra mild i den lugna sjö!
Snart dess bölja, hur än hon klagar,
Domnar bort under kylig snö.
Snart din stråle i vinternatten
Fåfängt studsar mot frusna vatten.
Tindra, stjerna! Se, tiden jagar.
Tindra ned i den lugna sjö!

[ 192 ]


O, hvart flydden I, stjernor alla?
O, min stjerna, hvart flydde du?
Böljan, gömd under isar kalla,
Minns din leende bild ännu,
Kan ej slumra i sömnen tunga,
Kan blott fängslad i djupet sjunga:
“O, hvart flydden I, stjernor alla,
O, min stjerna, hvart flydde du?“

1866.