Midsommar-stången
| ← En oväders-qväll |
|
Jordens delning → |
Midsommar-stången.
(Skärgårdsbild.)
Nu är stången rest omsider,
Se hvad löf och kransar,
Spelar-Olle villigt gnider
Stråken på fioln.
Ung och gammal polskan dansar,
Brokigt ringen skiftar,
Flaggen högt i toppen hviftar
Mot midsommarsoln.
Nu en skärgårdsvals det gäller,
Hela marken dammar,
Pigor, fröknar och mamseller —
Här fins ingen rang.
Hvarje kind af glädje flammar
Och af solen baddas,
Pojkar hjula, bössor laddas:
Pang! och pang! och pang!
Fjerran ifrån öar landa
Folk från alla kanter.
Det blir spel och lif och anda,
Skott och hurrarop.
Ungdom, gubbar, barn och tanter
Lätt introduceras:
Hela bundten saluteras
Med ett välkomst-stop.
Gummorna vid blanka pipen
Bruna näktarn tratta,
Lotsar med cigarr i gipen
Skutta om i fläng.
Hör hvad jubel! alla skratta
Och i händren klappa:
Lisa krinolin sågs tappa
I en hastig sväng.
”Klang!” nu ropas, ”hit, go vänner,
Och ej längre bråken!
Dammet ryker, törsten bränner,
Var så god och kom!
Spelman ger signal med stråken,
Som bör iakttagas:
Var så god, om det behagas,
Här är vin och romm.”
Dansen flyttas in i stugan,
Qvällens vindar kåra.
Hvar är Olle? man skall truga'n
Till fiol'n igen.
Ifrån groggen skiljs han svåra,
Bud på bud man skickar.
Olle kommer, ler och hickar:
”Liten lefver än!”
Godt ha näsa nu, som stoppar,
Och en dito lunga
Rummet med så många kroppar
Gör ej luften sund.
Ögonlocken bli så tunga
Utaf rök och sqvättar:
Nös du? ja, jag tror det lättar
Skallen för en stund.
Utgårdsgäster hemåt vända,
Lugn är hafvets yta.
Allt i verlden har en ända,
Sorgligt eller gladt.
Bacchi safter börja tryta
Och hvar bössa klickar;
Stråken slinter, Olle nickar:
Bal'n är slut, god natt!
