| Psaltaren. | Ps. 58, 59. | 137 |
isynnerhet på den stora straffdom, som ännu skall komma. Uppb. 14: 19. Den eld af sprakande törnen, som de ogudaktige upptända, för att bringa sina onda afsigter till mognad, skall utsläckas, och den heliga eld, som Christus kom att upptända, skall då sprida sin milda ljus och sin lifgifwande wärme öfwer hela jorden!
12. Att man skall säga: Den rättfärdiga måste det ju njuta:* Gud är ju ännu domare† på jorden. *Ps. 37: 37. †Ps. 7: 12. 1 Thess. 1: 5.
Så snart Guds rike blifwer rådande, skola menniskorna både erkänna Guds rättfärdighet i Hans domar och underkasta sig Honom såsom den rätte domaren.
Hela Psalmen är en bildrik och gripande framställning af himmelriket på jorden både i förnedringstillståndet under korset, och i segren, upphöjelsen och härliggörelsen.
59. Psalm.
Emot förföljare.Ett gyllene klenodium Davids, till att föresjunga: att han icke borta blef, då Saul sände bort, och lät bewara hans hus, på det att han måtte dräpa honom.* *1 Sam. 19: 11.
2. Fräls mig, min Gud, ifrån mina fiender; och beskydda mig för dem, som sig emot mig sätta.
Både wid denna och andra dylika Psalmer måste wi betänka, att David är en förebild både af församlingen och af Christus sjelf. Såsom Saul och andra fiender traktade efter Davids lif, så söker också själafienden, denna werldens förste, att förstöra de trognas andeliga lif, 1 Pet. 5: 8, 9, och frestade äfwen Christus, för att om möjligt störta Honom, såsom den förste Adam, i andelig död. Se Matth. 4: 1–10. Dagligen behöfwa wi derföre bedja de böner, som wi i Psalmerna lära; ty wi omgifwas beständigt af fiendens försåt och list.
3. Fräls mig ifrån de ogerningsmän; och hjelp mig ifrån de blodgiriga.
4. Ty si, HERre, de wakta efter min själ: de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
5. De löpa utan min skuld och bereda sig: waka upp, och möt mig, och se der till.
6. Du, HERre, Gud, Zebaoth, Israels Gud, waka upp, och hemsök alla hedningar: war ingen nådelig* af dem, som sådana förstockade ogerningsmän äro. Sela. *Jer. 7: 16.
War ingen nådelig af dem: ”Låt dig icke behaga deras onda uppsåt, och hjelp icke, att deras ondska må hafwa framgång." L.
7. Om aftonen låt dem ock tjuta igen såsom hundar; och löpa omkring i staden.
I Österlanden finnas i städerna en mängd hundar, som icke hafwa någon egare, och de löpa omkring hungrige och tjuta efter föda. De ogudaktige hungra efter föda för sina syndalustar. Synden är såsom en hunger och törst efter de ting, som kunna tillfredsställa ögonens begärelse, köttets begärelse och det högfärdiga sinnet, och denna hunger och törst wisar sig ofta deruti, att de motarbeta Guds rike och förfölja Guds folk. Såsom ett lejon hungrar och törstar efter sitt bytes kött och blod, så hungrar och törstar satan efter att förderfwa Christus och Hans rike, och fienden upptänder en brand af denna hunger och törst i otrons barn, i hwilka han werkar. Eph. 2: 2. Derföre beder David, att denna de ogudaktigas hunger aldrig måtte blifwa tillfredsställd. Då fienderna sökte David och traktade efter hans lif, men icke funno honom, så woro de uti sitt djuriska hat och i sin förargelse öfwer den felslagna förhoppningen förnedrade i sin själ till likhet med hungriga hundar.
8. Si, de tala med hwarannan; swärd äro i deras läppar:* ho skulle det höra? *Ps. 55: 22. Ps. 57: 5. Ps. 120: 4.
Ho skulle det höra? säga de. De tänka icke på Gud, som ser och hörer allting.
9. Men, HERre, du skall le åt dem; och bespotta* alla hedningar. *Ps. 2: 4.
10. För deras makt håller jag mig intill dig: ty Gud är mitt beskärm.
11. Gud bewisar mig rikeligen sin godhet; Gud låter mig lust se på mina fiender.
12. Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med din makt, HERre, wår sköld; och nederslå dem.
Denna bön har ett dubbelt ändamål, dels att de obotfärdiga må hafwa rum till bättring, dels att de trogna under förföljelsen och striden må så mycket mera tillwäxa i tron och mogna för himmelen. Så beder Christus om nådetidens förlängande för de oomwända, Luc. 13: 7–9, och på samma sätt skola alla Guds barn bedja för sina fiender och för alla oomwända, att de måtte frälste warda, om de kunde bewekas till bättring och tro. Wi böra också komma ihåg, att äfwen de oomwända mot sin wilja måste tjena Guds rike, och de äro på många sätt till stor nytta för Guds folk. Derföre beder David icke om deras hastiga utrotande, utan blott att de onda icke måtte få öfwerhanden.
13. Deras lära är allsamman synd, och blifwa fast i sin högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Allt hwad de lära är idel synd, de öro insnärjde och fångna i sitt stolta sinne, 2 Tim. 2: 26; efter egna inbillningar uppgöra de sig en
_141.jpg&oldid=344957){kind=link}