| 772 | Om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 12, 13. |
11. På den tiden skall stor klagogråt wara i Jerusalem, likasom det war med HadadRimmon, uti den marken Megiddon.* *2 Kon. 23: 29, 30. 2 Chrön. 35: 22.
Då den fromme konung Josia stupade i slaget mot den Egyptiske konungen Pharao Necho wid HadadRimmon i marken Megiddo, 2 Kon. 23: 29, 30, så blef en allmän bedröfwelse bland folket; ty det blef nu gripet af en djup aning, att de straffdomar nalkades, som af många propheter blifwit förkunnade, efter som Gud nu borttagit den fromme konung, som war det förfallna rikets enda synliga stöd. Denna klagan war högljudd efter den gamla tidens bruk, men ännu djupare, ännu mera genomträngande skall sorgen och klagogråten blifwa, då Israels ögon öppnas och de lära känna, att den, som de korsfäst och genomborrat, är den Messias, den härlighetens Herre, som åt dem warit utlofwad ifrån syndafallets tid, då Gud gaf löftet om qwinnans säd, som skulle söndertrampa ormens hufwud.
12. Och landet skall jemra sig,* hwart och ett slägte besynnerligen; Davids hus slägte besynnerligen, och deras hustrur besynnerligen; Nathans hus slägte besynnerligen, och deras hustrur besynnerligen; *2 Chrön. 35: 25.
13. Levi hus slägte besynnerligen, och deras hustrur besynnerligen; Simei* hus slägte besynnerligen, och deras hustrur besynnerligen. *1 Chrön. 6: 17.
Dessa slägter nämnas särskilt, emedan de stodo i ett wisst slägtförhållande till Messias, och detta måste på de Israeliter af dessa slägter, som omedelbart hörde prophetens ord, hafwa gjort ett ganska djupt intryck.
14. Alltså alla andra slägter, hwart och ett besynnerligen, och deras hustrur också besynnerligen.
Icke blott ofwannämnde slägter, utan alla, som tillhöra Israel, skola då deltaga i denna allmänna ånger, gråt och klagan.
13. Capitel.
En öppen brunn. Spåmän dräpas. Messias slagen. Christna förföljde.På densamma tiden skall Davids hus och borgarena i Jerusalem hafwa en fri öppen brunn emot synder och orenhet.* *3 Mos. 15 cap.
Här hafwa wi åter bet wanliga härliga sammanhanget i nådens ordning för oss framstäldt: först en djup ånger och klagogråt öfwer synden, cap. 12: 10—14, och här den tröstliga försäkran, att alla dessa ångerfulla och bedröfwade hafwa en fri, öppen brunn emot synd och orenhet. Denna fria öppna brunn är öppnad på Golgatha. Till den korsfäste, i hwilken de stungit hafwa, hänwisar Johannes Döparen, sägande: Si Guds lamm, som borttager werldens synder. Joh. 1: 29. Till Honom kallas ångerfulla själar: Nu wäl alle I, som törstige ären, kommer hit till watten. Es. 55: 1. 3 Mos. cap. 12—15. I det heliga dopet, i den nya födelsen och i den dagliga bättringen blifwa alla trogna renade. Se 1 Cor. 6: 11. Ebr. 1: 3; cap. 9: 14.
2. På den tiden, säger HERren Zebaoth, skall jag borttaga de afgudars namn utur landet;* så att man icke mer skall komma dem ihåg; dertill will jag ock bortdrifwa de spåmän och orena andar† utur landet *Hes. 30: 13. Os. 2: 17. †1 Joh. 4: 1, 2.
Icke blott ifrån sådana afgudar, som hedningarnas afgudabilder, ty derifrån blef folket renadt under den Babyloniska fångenskapen, utan ifrån rådande synder, hwilka herrskade såsom afgudar, och ifrån satans makt och ifrån falska propheter skola Herrans återlösta blifwa befriade. Eph. 2: 2. 1 Kon. 22: 20–22.
3. Och skall ske, att när någon mer spår, så skola hans fader och moder, de honom födt hafwa, säga till honom: Du måste dö; ty du talar lögn uti HERrans namn;* och alltså skola fader och moder, de honom födt hafwa, stinga honom genom, då han spår. *5 Mos. 13: 1, [et]c.
På denna tid skall i Christi församling wara en sådan Herrans kännedom och fruktan, att så snart någon will lära och förföra menniskor till affall ifrån Gud och den sanna tron, så skola de närmaste anhöriga straffa honom. Fader och moder skola sjelfwe förkunna honom den andeliga och ewiga döden och genomborra honom med Guds ords tweeggade swärd, äfwen lekamliga straff skola då af faderlig och moderlig kärlek träffa willoandar. Se 5 Mos. 13: 6–9. Ps. 149: 5–8. Då herrskar icke längre något falskt medlidande.
4. Ty det skall ske på den tiden, att spåmännerna komma på skam med sina syner, då de derom spå; och skola icke mer draga hårkläder* uppå, der de med bedraga; *2 Kon. 1: 8. Matth. 3: 4.
Såsom fordom äfwen falska propheter klädde sig i grofwa kläder för att gifwa sig ett sken af helighet, så skola också på den tid, som här omtalas, hwarjehanda försök göras att bedraga med falsk lära och skrymteri.
5. Utan han skall säga: Jag är ingen prophet, utan en åkerman; ty jag hafwer tjent menniskor allt ifrån min ungdom.
6. Men om man då säger: Hwad är det för sår uti dina händer? Då skall han säga: Så är jag slagen uti deras hus, som mig älska.
Den, som så blifwit straffad för ett sådant affall, skall, då han tillfrågas, icke försöka att
_776.jpg&oldid=346694){kind=link}