| Fristäder. | 5 Mose Bok. | Cap. 19, 20. | 361 |
delar; att dit må fly den som ett mandråp gjort hafwer.* *2 Mos. 21: 13. 4 Mos. 35: 11. 5 Mos. 4: 41, [et]c. Jos. 20: 2, [et]c.
Hwarje fristad skulle tillhöra en bestämd krets af landet, och wäl banade wägar skulle föra dit från alla håll. Så hafwa wi ock till den rätta fristaden, till korset, en säker och banad wäg.
4. Och det skall wara saken, att dit skall fly den, som ett mandråp gjort hafwer, att han må lefwa: om någon slår sin nästa icke med wilja och hafwer tillförene intet hat haft till honom:
5. Utan såsom någon ginge med sin nästa i skogen till att hugga wed, och hofwe med handen yxan upp till att hugga weden, och jernet fölle af skaftet, och råkade hans nästa, så att han blefwe död: den skall uti en af dessa städerna fly, och så lefwa.
6. På det blodhämnaren icke skall fara efter dråparen, medan hans hjerta förbittradt är, och få fatt på honom, om wägen är lång, och slå hans själ; ändock han till döds icke brutit hafwer, efter han tillförene intet hat till honom haft hade.
7. Derföre bjuder jag dig, att du afskiljer tre städer.
8. Och om HERren din Gud dina landsändar utwidgande warder, såsom Han dina fäder swurit hafwer, och gifwer dig allt det landet, som Han dina fäder lofwat hafwer att gifwa:* *5 Mos. 12: 20.
9. Om du annars håller alla dessa buden, att du gör derefter, som jag dig bjuder i denna dag, att du älskar HERran din Gud, och wandrar i Hans wägar i dina lifsdagar, så skall du ännu tre städer lägga till dessa tre städer:* *Jos. 20: 7.
10. På det oskyldigt blod icke skall utgjutet warda i ditt land, som HERren din Gud dig till arfs gifwa skall, och blodsskulder komma öfwer dig.
11. Men om någon hafwer hat emot sin nästa och waktar efter honom*, och han går åstad och slår honom hans själ ihjäl, och flyr uti en af dessa städer: *4 Mos. 35: 20.
12. Så skola de äldste i hans stad sända dit och låta hemta honom dädan, och få honom i blodhämnarens händer, att han skall dräpas.
13. Dina ögon skola icke skona honom, och du skall borttaga oskyldigt blod af Israel; på det att dig må wäl gå.
14. Du skall icke din nästas råmärken flytta*, hwilka förfäderna satt hafwa i din arfwedel, den du ärfwer i landet, som HERren din Gud dig gifwit hafwer, att intaga. *5 Mos. 27: 17. Ords. 22: 28; cap. 23: 10.
15. Intet wittne skall ensamt framträda emot någon om någon missgerning eller synd, ehwad missgerning det är, som man göra kan: utan i twägge eller tregge wittnens mun skola alla saker stå.* *4 Mos. 35: 30. 5 Mos. 17: 6. Matth. 18: 16. Joh. 8: 17. 2 Cor. 13: 1. Ebr. 10: 28.
16. Om ett wrångt wittne går fram emot någon till att wittna öfwer honom någon öfwerträdning:
17. Så skola de båda männerna, som saken på gäller, stå för HERran fram för presterna och domarena, som på den tiden äro:* *5 Mos. 17: 9.
18. Och domarena skola wäl ransaka det. Och om det falska wittnet hafwer burit falskt wittnesbörd emot sin broder:
19. Så skolen I göra honom, såsom han hade aktat göra sin broder;* på det att du skall skilja den onda ifrån dig. *Ords. 19: 5.
20. Och andra skola det höra, och rädas, och icke mer taga sig före sådant ondt stycke göra ibland dig.
21. Ditt öga skall icke skona honom; själ för Själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.* *2 Mos. 21: 23. 3 Mos. 24: 20. Matth. 5: 38.
Ett falskt wittne wille med sådant wittnesbörd bringa sådana lidande öfwer sin nästa, och skulle derföre efter wedergällningslagen dömas att sjelf lida detsamma; ty Gud ser till uppsåtet och till wiljan. 1 Joh. 3: 15.
20. Capitel.
Krigsreglor för hären, prester, förlofwade. Om belägring, fruktsam träd.När du drager till örlig emot dina fiender, och får se hästar och wagnar, det folks, som är större än du; så frukta dig icke för dem:* ty HERren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafwer, Han är med dig. *Jos. 8: 1.
2. När I nu kommen till strids, så
_371.jpg&oldid=343178){kind=link}