Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/42

32

Sven Söderberg.

1. nygutniskan haft diftong äfven i det förra ordet. Således då vi ännu icke i den yngre handskriften af Gutalagen träffa några s. k. oäkta diftonger, så kunna vi deraf sluta, att de korta vokalerna bibehållit sin ursprungliga qvantitet i språket allra minst till slutet af 16:de århundradet, från hvilken tid handskriften B. härstammar.

2. Deremot blir redan i GL. en ursprungligen lång vokal stundom förkortad, nämligen i böjningsformer, i hvilka genom ändelsens tilläggande den efter stamvokalen följande konsonanten fördubblas; diftongerna ai och au öfvergå härvid till a. Sålunda böjes räkneordet en, fno. ęinn, i GL. på följande sätt:

   nt.	ann ain att,	dat.	ainum anni ainu,
   acc.	ann aina att,	gt.	ains annir ains.

   Andra exempel på denna förkortning framför dubbel konsonant äro: brat (för bratt) 26: 8, fno. bręitt af bręiðr, fgutn. braiþr 64; datt 2: 1, 18 pr., fno. dǫutt af dǫuðr, fgutn. dauþr 20 pr.; gutt (el. gut, för *gott enl. § 5) 19: 33, 26: 9, fno. gótt (el. gott ANO. 1866 pag. 297) af góðr, fgutn. goþr 25: 6^[1]; baddus S: 1, fno. bęiddusk af bęiðask, fgutn. baiþas 37 pr.^[2] — Likaledes förkortas stamvokalen framför nn i pronomina possessiva, hvarvid i öfvergår till e: acc. sing. m. senn (sen) 3: 1, 3: 3 bis; neutr. sett 2: 2, 6 pr.; dat. sing. fem. senni 4, 6: 1, þenni (fno. þinni) 27; gt. sing. fem. sennir 13: 1; gt. pl. senna 20: 1; denna förkortning eger här rum äfven framför ns i gt. sing. sens (senz) 3: 3 bis. Vid sidan af de uppräknade formerna med e förekomma dock äfven former med i: acc. sing. m. sinn (sin) 37 pr., 3: 1, S: 4; dat. sing. fem. sinni 26 pr., 49; gt. sing. sins 13: 4; gt. pl. sinna S: 5. I nygutn. hafva dessa pronomen kort i i de former, som i det gamla språket hade dubbel konsonant, men diftongen äi, som motsvarar forngutn. ī, i de former som i det gamla språket hade enkel konsonant: m. minn, f. mäin, n. mitt; dinn, däin, ditt; sinn, säin, sitt; pl. mäinä, däinä, säinä (Säve M. p. 235).

   Emellertid är förkortningen framför en genom böjningen uppkommen dubbel konsonant icke genomförd i GL. Under det att ai är förkortadt i baddus, så är diftongen bibehållen oförändrad i andra, på alldeles lika sätt bildade præteritiformer, men i dessa har deremot konsonanten blifvit förenklad: reida 3: 1,

1. Jfr. nygutn. m. raudar, f. raud, n. rytt eller ratt; blautar, blaut, blytt eller blatt; godar, god, gutt, Säve M. pag. 227.
2. Jfr. nygutn. raidä, raddä, radden; laidä, laddä, laddar; braidä, braddä, braddar m. fl. Säve M. p. 241.