←  Förkortningar
Forngutnisk ljudlära
av Sven Otto Magnus Söderberg

I. Vokaler
II. Konsonanter  →


[ 5 ]

Forngutnisk Ljudlära.

I. Vokaler.

§ 1.

I GL. betecknas sex enkla vokaler a, e, i, o, u, y, hvilka samtliga kunna vara både långa och korta, vidare tre diftonger: ai, au, oy samt en s. k. triftong: iau. Tecken för å-, ä-, och ö-ljuden saknas, och likaledes sjelfva ljuden, såsom vi här nedan skola visa.[1] — Vokalfördubbling förekommer mycket sparsamt: laas 36: 1, fno. láss; haan 2: 2 bis, fno. hǫ́n; þaar 20: 1, S: 5, fno. þę́r; siir 3: 3, 6: 1, 16: 2, fno. sér (sibi); seen, sammandraget af siþan, 6 pr. Oaktadt exemplens ringa antal bör fördubblingen likväl icke anses för betydelselös eller oafsigtlig, utan har helt visst haft till syfte att utmärka vokallängd i de anförda orden. I dylikt fall måste man emellertid betrakta fördubblingen såsom skriffel i suumar 9 och hiin 17: 4 (nt. sing. mask.), ty i dessa ord är stamvokalen ursprungligen kort (fno. sumar och hinn) och var det ännu i gutniskan på den tid, då GL. nedskrefs (se § 16).


A. Om vokalerna i betonade stafvelser.

§ 2.

  1. A svarar regelbundet till fyra fno. ljud, nämligen a, á, ǫ och ǫ́. [ 6 ]
    Exempel: taka 13: 5 = fno. taka, gar 6: 1 = fno. gǫrr,
    raþa 37: 1 = fno. ráða, siar 36: 1[2] = fno. sjǫ́r.
    Om a svarande till fno. ǫ och ǫ́ se paragr. 14.
  2. A svarar till fno. ę, i-omljud af a, i sakr 4, fno. sękr, starkr 19: 10, fno. stęrkr, och maga 1, fno. męga. Om sakr och starkr, som äfven i fsv. hafva a, se § 3 mom. 5. I maga har fgutu., äfvenledes i öfverensstämmelse med fsv., bevarat den urspr. vokalen (got. magan).[3]

    Vidare har GL. a för fno. ę i pron. hvar, fno. hvęrr, t. ex. ”ier hvart har af” 62, ”huar sum haggr” 63 pr. Det är emellertid blott i lagens yngre kapitel,[4] som detta pronomen har a; i lagens äldre delar göres bestämd skilnad mellan hvar, fno. hvárr, och hver, fno. hvęrr. Man iakttage vexlingen mellan hvar och hver kap. 19: 25. "Slar þu manni tendr yr hafþi þa bytir þu so huern sum han dyrir (för dyr) ir; yfru fremstu tva bytir at tueim marcum pennjnga huarn, en þa tva sum þar nest sitia at marc pennjnga huarn, en siþan huern at marc pennjnga”.

    Om a för fno. ę uti kar, fno. kęr, se § 14; se der också om a för fno. ę́ uti orden þar och tvar, fno. þę́r och tvę́r.

  3. A förekommer omvexlande med e i lagens äldre delar uti præsensformerna af verben vera och verþa, fno. vera och verða. Dessa äldre former med e äro dock här allmännare än de förmodligen genom analogi med præt. var och varþ uppkomna formerna vara och varþa (Rydq. I 284), men i lagens yngre kapitel och i Gutasaga äro vara och varþa enrådande.[5]
[ 7 ]

§ 3.

  1. E motsvarar regelbundet tre fno. ljud, nämligen: e, ę och ę́ af hvilka de två senare uppkommit genom i-omljud af a och á. Exempel:
    vegr S: 5 = fno. vegr, segia 3: 1 = fno. sęgja,
    lesa 60 = fno. lesa, mela 56. 1 = fno. mę́la,
    lengr 20 pr. = fno. lęngr, netr 9 = fno. nę́tr[6]
  2. Deremot motsvaras fno. é i fgutniskan i allmänhet af i:
    vitr 17: 4 = fno. véttr[7] litu S: 5 = fno. létu,
    kni 23: 4 = fno. kné, hit S: 1 = fno. hét,
    vi 4 = fno. vé, sia 14 pr. = fno. sjá (för *séa).[8]

    Vidare i pronominalformerna: vir 1 = fno. vér, ir S: 2 = fno. ér, mir S: 2 = fno. mér, þir (tibi) 9 = fno. þér, sir = fno. sér. I vir har fgutn. möjligen bevarat ett långt i (got. veis); ir, mir, þir, sir, hafva ursprungligen kort vokal, men att fgutn. haft lång vokal i dessa former, i likhet med fno. (Wimmer Fno. Forml. §. 16a), är antagligt på grund af den tre gånger förekommande teckningen siir (se § 1).[9]

  3. [ 8 ]
  4. Fgutn. har dock e för fno. é i följande ord:
    sei, sein[10] = fno. (præs. konj. af vera), retr 60 = fno. réttr,
    [11] 2: 2 = fno. fé, retta 31 = fno. rétta,
    lerept 65 = fno. lérept, reþ S: 4 = fno. réð (af ráða).

    I fsv. heter præs. konj. af vera se (Rydq. I p. 154), men i de öfriga här uppräknade orden har det långa e öfvergått till æ i fsv. (se Rydq, II 162, rætter II 52, lærept II 116, ræþ I 163), och förmodligen har äfven gutniskan tidigare här haft ä-ljud, då det långa ä-ljudet i detta språk öfvergått till e, medan det långa e-ljudet öfvergått till i.[12]

  5. E svarar till fno. a (ǫ) eller á (ǫ́):
    1. I et, fno. at (ὁτι), och þet, fno. þat. Någon yttre grund till öfvergången från a till e i dessa ord fins icke, utan har e här uppkommit af a genom försvagning. At förekommer med samma betydelse som et i lagens äldre delar sex ggr (2 pr., 3: 3 bis, 6 pr., 18 pr., 22 sl.), men i sagan är at lika vanligt som et (jfr. Säve Urk. p. IX).
    2. I elin (eln),[13] fno. alin (alun, ǫln). Uti detta ord har e helt visst uppkommit genom i-omljud. Stammen är alina,[14] som jag antager hafva en gång böjts som i fno. en del af stammarne på -ila (kętill, lykill m. fl. Wimmer Fno. Forml. § 37 anm. 2) och liksom dessa fått i-omljud i de osammandragna [ 9 ]kasus, medan den ursprungliga vokalen qvarstått i de sammandragna: nmt. acc. *ęlin, gt. alnar o. s. v. (jfr. kętill, dat. katli, pl. katlar). I fgutn. har omljudet inträngt i alla former, medan fno. och fsv. ombildat *ęlin till alin efter de sammandragna kasus (gt. alnar o. s. v.). I fgutn. alnbugi 23: 4 hafva vi stammen sådan den varit i de sammandragna kasus, innan e i gutniskan i dem undanträngt a. Nmt. sing. eln på gutaalnen är en nybildning efter gent. elnar liksom fno. ǫln, för *aln, efter gt. alnar.[15]
    3. Uti följande ord:
      ver 19:6 = fno. vǫrr, pl. varrir, slegr 19:37 = fno. slagr,
      vereld (verelzmaþr 7: 2) = fno. verǫld, steþr = fno. staðr,
      slet 47: 1 = fno. sláttr (slǫ́ttr), -skepr, -skiepr = fno. -skapr.

      I ordet steþr är dock i GL. rotvokalen vexelvis a och e: annan steþ 13: 2, annan staþ 22 pr., huerium staþ, alla steþi S: 2, þann staþ S: 4.[16]

      Ändelsen -skepr förekommer i fordeþskiepr 39 (fno. fordę́ðuskapr), hiskepr S: 4 (fno. hjúskapr, fsv. hæskapr), lekisskepr 19 pr., raiþskepr S: 5 (fno. ręiðskapr). Deremot kaupmannaskapr med a S: 4 (se Säve Urk. p. IX).

      De uppräknade orden ver, vereld, slet,[17] slegr, steþr samt de på -skepr, [ 10 ]-skiepr äro substantiva i-stammar, som i fgutn. bibehållit den omljudna vokalen. Det är nämligen af flere forskare (Leffler, Bugge, Tamm) påvisadt, att de substantiva i-stammarne en gång i de nordiska språken haft vexelvis omljuden och oomljuden vokal i stammen, allteftersom i ändelsen funnits i eller icke. Sedermera hafva dessa stammar i allmänhet åter uppgifvit omljudet, men i några har den omljudna vokalen inträngt i alla former, t. ex. fno. lýðr, stam liudi, fgutn. lyþr (alla lyþi 2: 2, allir lyþir 13: 5), och stundom står en omljuden form vid sidan af en utan omljud, t. ex. fno. átt och ę́tt (i GL. liksom i fsv. blott med omljuden vokal: ett 28: 4, etar 28: 3) och fgutn. staþr och steþr. Fornsvenskan och fgutn. hafva oftare bevarat omljudet i hithörande ord än fno., och i fgutn. ensamt finner man i-stammar med kort rotstafvelse och bevaradt i-omljud: slegr, steþr, -skepr motsvaras i fsv. likaväl som i fno. af former med a i rotstafvelsen.

      Till undvikande af omsägning vilja vi på detta ställe anföra äfven i-stammar med annan vokal än a i roten, hvilka hafva omljuden vokal i fgutn., men i fno. antingen sakna omljud eller hafva dubbelformer med och utan omljud:

      fyndr 28: 7 = fno. fundr (el. fyndr),[18] lyndir 23: 3 = fno. lundir,[19]
      soyþr 26: 1 = fno. sǫuðr (boskapsdjur),[20] byn 13: 5, S: 3 och 5 = fno. bón och bǿn,
      atbyrþ = fno. atburðr,[21] syn 49, 25: 3 och 4 = fno. sjón och sýn.
      [ 11 ]

      Orden byn och syn förekomma i GL. liksom i fsv. endast med omljuden stamvokal (fsv. bön och syn). Fno. skuld och skyld, fem. i-stam, förekommer under dessa dubbelformer äfven i fsv., GL. har at skyldum 54.

      I likhet med de ofvan omtalade staþr och steþr, -skapr och -skiepr hafva ytterligare tvenne i GL. förekommande i-stammar dubbla former, en med och en utan omljud. — Bruþ[22] träffas såsom enkelt ord utan omljud 24 pr., men ingår med omljud af u till y i sammansättningen bryþlaup eller bryllaup (af bryþlaupum index 24, bryllaup 24 pr.), fno. brúðhlǫup, samt bryttugha 24 pr., fsv. bruþtugha (se Schlyters Lexikon pag. 95). — Af rugr, mask. i-stam (Fick pag. 256), fno. rugr,[23] förekommer i GL. gt. sing. rygar 20: 5, acc. sing. rug 56: 1. Nygutn. har blott den omljudna formen; P. A. Säve skrifver i ”Åkerns Sagor” öfverallt ryg, se t. ex. p. 7 och 16 m. fl. st. — Ordet, som i följd af sin betydelse icke kan förekomma i plur., visar med sitt omljud i gutniskan, att stamvokalen i uti nmt. acc. sing. af i-stammarne qvarstått efter i-omljudsperiodens inträde.[24]

    4. Uti lestr 19: 22, fno. lǫstr, stam lastu. Det är likväl blott på det anförda stället ordet förekommer med e i stammen, eljest har det i GL. alltid a: miþ lasti 34, lastir 19: 20 och 31 (nt. pl.), lasti 17: 4 (acc. pl.). Utom ordet sun sakna u-stammarne i-omljud i GL., men i lestr bör e helt visst anses hafva inkommit från de kasus, som tidigare regelbundet haft i-omljud (dat. sing., nt. pl.); jfr. fsv. vaxter och væxter, fno. vǫxtr, u-stam (GL. har vaxtr 28: 6 bis).
    5. I feþrni, fno. faðęrni. På samma sätt har fgutn. myþrni (feþrni eþa myþrni 24: 5), tvåstafvigt och med omljud i stamstafvelsen, svarande till fno. móðęrni. Fno. faðęrni och móðęrni synas vara bildade af de ursprungliga och oförändrade stammarne faðar (got. fadar) och móðar, medan fgutn. feþrni och myþrni väl äro yngre analogibildningar, som rätta sig efter stamordens form i nmt. och acc. pl.[25] Fornsvenskan har både former som svara till de fno. och de fgutn: faþerni och fæþerni, moþerni och möþerni (Rydq. IV 15 och 64).
    6. [ 12 ]
    7. I en form af verbet draga; se Ljudöfvergångar § 14, mom. 3.
    8. I præteritum af verb, tillhörande andra svaga klassen: legþi 3: 3, fno. lagði af lęggja, segþi S: 1, fno. sagði af sęgja, wendus S: 5, fno. vǫndusk af vęnja, berþr 12: 1, fno. barðr af bęrja o. s. v. Det är infinitivens vokal som i gutn. antagits äfven af præteritiformerna. Jfr. spyrþr 6: 1, fno. spurðr af spyrja, samt þytti S: 1, fno. þótti af þykkja.
    9. Uti beþir 13: 1, beþa och beþar 19: 15, fno. báðir, báða och báðar. Neutr. har liksom i fno. dubbel form: baþi 20: 3, beþi 20: 7, beþin 19: 15, fno. báði och bę́ði, fsv. baþi och bæþi. Derjemte förekommer dat. pl. baþum 19: 26. I formerna beþir, beþa och beþar har e tydligtvis inträngt från neutr. beþi.
  6. E, svarande till fno. i, förekommer i GL. i följande ord:
    fem = fno. fimm (se nedan) skiel[26] = fno. skil, qver 7: 1 = fno. kvirr.

    I skiel har fgutn. troligen bevarat den ursprungliga vokalen, medan fno. skil förmodligen fått sitt i genom inverkan af verbet skilja (af *skelja genom i-omljud, se Leffler Bidrag pag. 256 not. 2).

    Olikheten i vokaliseringen af fgutn. qver och fno. kvirr kan förklaras deraf, att ordet ursprungligen är en u-stam (got. qairrus). Jag antager nämligen, att de adjektiva i- och u-stammarne i de nord. språken en gång haft samma böjning som i gotiskan och bildat vissa kasus som ja-stammarne. I dessa kasus undergick på nordisk ståndpunkt stamvokalen i-omljud, då den var mottaglig derför, hvarigenom i böjningen en vexling mellan omljuden och o-omljuden stamvokal kom att ega rum. Sedermera upphörde vexlingen, och endera vokalen inträngde i alla former. Sålunda härleder sig i uti fno. kvirr från de former, som bildades af stammen *kverrja, som genom i-omljud blef *kvirrja, medan vi i fgutn. qver hafva den stamvokal, som fans i de kasus, i hvilka intet omljud kunde ega rum.

    Som fgutn. quer förhåller sig till fno. kvirr, så förhålla sig fgutn. starkr och sakr (§ 2) till fno. stęrkr och sękr, hvilka adj. förmodligen äro ursprungliga i-stammar.[27]

  7. E motsvarar fno. i uti præfixet sve-, fno. sví-; sveverþari maþr 17: 4, jfr. fno. svívirða.
  8. [ 13 ]
  9. E motsvarar fno. ø, då detta uppkommit genom u-omljud (af e eller ę, Wimmer Fno. Forml. § 13), enär gutniskan i allmänhet saknar u-omljud:[28]
    gera = fno. gørva, gøra, er 19: 6 = fno. ørr,
    þrengia 6: 1 = fno. þrøngja, -va,[29] ertaug = fno. ørtug.

    De två senare ordens etymologi är visserligen icke utredd,[30] men att fgutn. e och fno. ø här motsvara hvarandra, kan icke förklaras på annat sätt än att det senare uppkommit genom u-omljud af det förra. I fsv. har man örtogh med u-omljud, men ær (arr) utan omljud (Rydq. II 67 och 103.)

  10. E svarar till fno. uti frels 2: 2, fno. frjáls, fsv. fræls. Frjáls kommer af fríhals (jfr. got. freihals, se Oxf. p. 174), som först genom bortfallande af h och förvandling af í till halfvokalen j (i) antog formen *frjals (*frials), och förlängningen af vokalen i fno. frjáls har väl sin grund i den följande konsonantförbindelsen ls (liksom i háls för hals, Wimmer Fno. Forml. § 16c). Af *frials uppstod fgutn. frels (och fsv. fræls) förmodligen på det sätt, att *frials med vanlig öfvergång af ia till ie (§ 15) blef friels, ur hvilket sedan halfvokalen i utstöttes för lättare uttals skuld.


§ 4.

  1. I motsvarar fno. i eller í. Exempel:
    sigr 1 = fno. sigr biþia 1 = fno. biðja,
    liggia 7 pr. = fno. liggja, biþa 37 pr. = fno. bíða,
  2. I, motsvarande fno. é, se § 3.
  3. I motsvarar fno. e i följande ord:
    fikk = fno. fekk, miþan 7: 1 = fno. meðan,
    gikk = fno. gekk, niþan S: 4 = fno. neðan,
    miþ = fno. með, ir, iru = fno. er, eru (af vera),
    miþal- 25: 6 = fno. meðal-, þissi, þitta = fno. þessi, þetta.

    [ 14 ]

    Om fikk och gikk se pag. 7 not. 4. Jemte miþ förekommer också meþ flere gånger, t. ex. 6: 2, 8: 2 o. s. v., men miþ är långt öfvervägande. I miþ, miþal-, miþan och niþan är i den ursprungliga vokalen, som fgutn. bevarat, medan i fsv., liksom i fno., i här öfvergått till e (æ);[31] jfr. Bezzenberger: ”Ueber die A-Reihe der gotischen sprache”, pag. 27 f. — Præsens af vera heter i GL. ir, pl. iru eller ier, pl. ieru. Både ir, iru och ier, ieru synas hafva uppkommit af er, eru: de förra genom öfvergång af e till i, de senare genom brytning af e till ia, ie (§ 15). Nygutn. har blott jär, järu, Säve St. V. p. 13.

    Vidare har GL. i för fno. e i ord, hvilkas stamvokal åtföljes eller tidigare åtföljts af nasal + konsonant:

    • vintr 6: 5, vittr 17 pr. - fno. vetr (för *vettr),
    • klinta[32] jfr. fno. klettr,
    • brinna 20: 11 = fno. brenna,
    • stinqva 23: 3 = fno. støkkva (för *stekkva),
    • drikka 24 pr. fno. drekka (af *drinka),
    • qvindi 14: 2 = fno. kvendi,
    • qvinna 18 pr. = fno. kvenna,
    • snimst 3: 3 = fno. snemst (af snemma).

    I orden vintr—qvindi är i i fgutn. (och fsv.) sannolikt äldre än e i de motsvarande fno. orden. Man måste visserligen för dessa ord förutsätta urgermaniska former med e, men det synes som redan på gemensamt germanisk ståndpunkt e framför nasal + konsonant öfvergått till i, då, utom fno., alla germaniska dialekter nästan utan undantag hafva i för äldre e framför nämnde konsonantförbindelse.[33] När derför man i fno. finner undantag från denna regel, såsom brenna och drekka (got. drigkan), så hafva dessa helt visst icke bevarat ett urgammalt e, utan detta har återkommit, sedan i stammen förut funnits i, något, som också bestyrkes deraf, att åtskilliga hithörande ord, som i fno. [ 15 ]vanligen hafva e i stammen, i de äldsta språkmonumenten sporadiskt förekomma med i; se Oxforderordboken orden brenna, renna, vetr (jfr. Wimmer Lb. pag. IX). Ett ord, i hvilket e ursprungligen stått framför nasal + konsonant, har i GL. och fsv. e, medan fno. har i: fgutn. fem (femtan), fno. fimm (got. fimf). Jag antager, att fgutniskans och fsvenskans fem (fæm) står för ett äldre fimm (af *fimf, *femf).

    I fgutn. qvinna (gt. pl. af kuna, fno. kona för kvena), som äfven i fsv. heter qvinna, har i möjligen uppstått af e framför den dubbla nasalen inom dessa dialekter särskildt och fno. kvenna bevarat den ursprungliga vokalen. Ty detta ord har först på nordisk ståndpunkt fått dubbel nasal, i det att en vokal blifvit utstött mellan de begge n, kvenna af *kvenono, got. qinono, gt. pl. af qino.

    Om i eller e är äldst i snimst kan icke afgöras, då detta ords etymologi är obekant.

  4. I motsvarar fno. ę uti verbet þigia 22, fno. þęgja. Deremot har GL. e för fno. ę uti alldeles samma ljudställning i verbet segia 1, fno. sęgja. Fsv. har þighia samt både sæghia och sighia (Rydq. I 216, 83 f.; jfr. Leffler Bidrag p. 290).
  5. I står för fno. y, förmodligen blott i följd af en tillfällig missuppfattning hos afskrifvaren, uti nauþsinar 6: 1, fno. nǫuðsynjar; den yngre handskr. har naudsynar. Deremot har i för fno. y sannolikt varit konstant i det kap. 39 förekommande osinum, fno. úsynjum, ty B. har också osinum, och i fsv. har detta ord oftast i: osinum och osini (enligt benäget meddelande af akad. adj. K. F. Söderwall).
  6. I omvexlar med y uti dat. sing. neutr. af pron. demonstrativum þann, (fno. sá, sú, þat), t ex. þi 2 pr., þy 4. Det förra motsvarar fno. þí, det senare fno. þvi (y = ), som enligt prof. Gislason är en mindre ursprunglig form än þí (se T. f. F. og P. IV p. 237).

    Omvexlande i och y förekommer också i præp. yfir, ifir, alldeles som i fno.; det förra träffas t. ex. 26: 3 och 5, 40, 41; det senare (ifir) 19: 9 och 33, 22. För fno. fyri(r), firi(r) har GL. firir och firi (B. har fyrir och fyri).


§ 5.

O och u. De korta vokalerna o och u intaga i GL. en helt annan ställning än i fno. De brukas nämligen här, utan afseende på ursprunget, efter en [ 16 ]bestämd regel, sålunda att o, svarande till fno. o eller u, förekommer endast framför r + konsonant samt framför enkelt r i det oskiljaktiga præfixet for-; i alla öfriga fall har GL. u både för fno. o och u. — Verkliga undantag från den första delen af denna regel äro: burghan 63 (B. burgan Add. 6 bis), fno. borgan, samt burg S: 1, fno. borg.[34] Det sistnämnda ordet förekommer dock äfven med o i namnen þorsborg S: 1 och Valborg S: 5.

Från den senare delen af vår regel finnas blott skenbara undantag; man finner visserligen o, svarande till fno. o (kort o), uti os 1, ok (et) och tolf. Men i intet af dessa ord är kort o ursprungligt: i fno. oss är o förkortadt af ó (Wimmer Lb. pag. XI)[35]; ok har uppkommit af auk; i tolf har o uppstått genom sammansmältning af v med ett följande ä-ljud[36] (tolf, af *tvęlf, af *tvęlif, got. tvalif).

  1. O = fno. o framför r + konsonant träffas i GL. i följande ord:
    borþ[37] 23: 3 = fno. borð, orka 14 pr. = fno. orka,
    forn 24: 2 = fno. forn, ormbr[37] S: 1 = fno. ormr,
    horn 26: 4 = fno. horn, ortr (partic. af yrkia) 16: 2 = fno. ortr,
    ikorni 57 = fno. íkorni, torg 6: 2 = fno. torg,
    korn[37] 56: 1 = fno. korn, torfa 19: 32 = fno. torfa,
    morþingi 39 = fno. morðingi, þorp 13 pr. = fno. þorp.
    orþ[37] 2: 2 = fno. orð,
  2. O = fno. u framför r + konsonant träffas i följ. ord:
    þorka 25 pr. = fno. þurka, orþu S: 4 = fno. urðu (af verða),
    þorfa 28: 4 = fno. þurfa, (bort 56: 1 = fno. burt).
  3. [ 17 ]
  4. U = fno. o:
    Gutar S: 2 = fno. Gotar, stulin 33: 1 = fno. stolinn,
    butn 49 = fno. botn, skurin 19: 17 (pl. skurnar 19: 16) = fno. skorinn,
    bugi 23: 4 = fno. bogi,
    flut 49 = fno. flot, fuli 37 pr. = fno. foli,[38]
    brut 6: 1 = fno. brot, fulk 12: 1 = fno. folk,
    buþin 4 = fno. boðinn, mulka 33: 1 = fno. molka,
    klufin 25 pr. = fno. klofinn, rus 6: 3 = fno. hross,
    lustin 19: 23 = fno. lostinn, kustr 29 = fno. kostr,
    guldin 19: 38 = fno. goldinn, stukkr 36: 1 = fno. stokkr.
  5. U = fno. u:
    hundr 17: 3 = fno. hundr, lutr 7: 1 = fno. hlutr,
    tunga 19: 17 = fno. tunga, skula, ula = fno. skulu (skolu),
    dugha 22 = fno. duga, sumar S: 6 = fno. sumar.

När fgutn. u motsvarar fno. o, har fgutn. sannolikt i några fall bevarat ett ursprungligt u, som i fno. blifvit o, nämligen i ord, hvilkas ursprungliga rotvokal är u, t. ex. i participierna buþin, fno. boðinn, och klufin, fno. klofinn; i andra fall åter, när roten ursprungligen haft a, är fno. o äldre än fgutn. u, t. ex. i participierna skurin, fno. skorinn (impf. sing. skar), och guldin, fno. goldinn (impf. sing. galt). — Öfvergången från kort o till u i gutn. bör sammanställas med den här nedan omtalade öfvergången från långt ä till ē, från långt ē till ī och från långt ö till ȳ. Vi hafva i alla fyra fallen samma fenomen, nämligen förvandling af öppna ljud till mera slutna.

[ 18 ]Anm. I relativa partikeln sum har GL. i likhet med fsv. u för fno. e, fno. sem. Jfr. fsv. num med fno. nema. — Om o och v i ol, iorþ, fiugur och tiugu se § 13.


§ 6.

  1. När vokalerna o och u äro långa, svara de i allmänhet till fno. ó och ú:
    blota S: 1 = fno. blóta, hus 26: 2 fno. hús,
    op 22 = fno. óp, luka 3: 1 = fno. lúka.
  2. O för fno. ú har GL. i ordet moghi 12 pr., 19: 36 m. fl. st., fno. múgi (múgr), fsv. mughi och moghi (Rydq. II 200), samt, i likhet med fsv., i alla sådana ord, i hvilka vokalen utgör rotstafvelsens slutljud:[39]
    boa 13: 3 = fno. búa, snoþ (fem.) 23: 2 = fno. snúðr (mask.),[40]
    bo, bonaþr 65 = fno. bú, búnaðr, bro 52 rubr. = fno. brú,
    troa (inf.) 1 = fno. trúa, ko (acc.) 20: 14 = fno. , nt. kýr.
    tro (dat. sing. fem.) 1 = fno. trú (trúa),

    Negativpræfixet, som både i fno. och fsv. ömsom heter ó (o), ömsom ú (u), har i GL. blott den förstnämnda formen. Om o för fno. se sid. 16 not. 3.

  3. U motsvarar fno. ó uti hugunda 19: 18 (gt. pl.), fno. hógyndi (vanligen hǿgindi, se Rydq. II 130). Då i-omljud saknas i hugunda, tillhör denna form sannolikt icke en neutral ja-stam såsom fno. hógyndi, utan utgår förmodligen från ett fem. sing. hugund, liksom man till dat. plur. sannundum S: 5 väl bör förutsätta en nmt. sing. fem. sannund, motsvarande fno. neutr. pl. sannyndi eller sannindi (se Leffler Bidrag p. 306).
  4. I neutr. af räkneordet två, fno. tvęir, fgutn. tveir, har GL. i likhet med fsv. tu 19: 32, svarande till fno. tvǫu.


§ 7.

  1. Y svarar i GL. till tre fno. ljud, nämligen, 1:o fno. y, i-omljud af u och o[41]; 2:o fno. ý, i-omljud af ú, jú, jó; samt 3:o fno. ǿ, i-omljud af ó: [ 19 ]
    1. y = fno. y:
      synir 20: 8 = fno. synir, byrgia 56: 1 = fno. byrgja.
    2. y = fno. ý:
      hysa 2: 2 = fno. hýsa, lysa 3: 1 = fno. lýsa.
    3. y = fno. ǿ:
      dygr 22 = fno. dǿgr, byta 2: 2 = fno. bǿta,
      tykr 6: 3 = fno. tǿkr, rykta 21: 2 = fno. rǿkta.
  2. Ännu ett fjerde fno. ljud blir i GL. ersatt med y, nämligen det korta ö-ljudet, ø, men blott i ett enda ord: yx 8 pr., S: 3, fno. øx, i hvilket ø uppkommit genom u-omljud af ę (Wimmer Fno. Forml. § 13). Andra i GL. förekommande ord, som i fno. hafva genom u-omljud uppkommet ø, sakna omljud;[42] se § 3. mom. 7.
  3. GL. har genom i-omljud uppkommet y i följande ord, som i fno. antingen alldeles sakna omljud eller också vid sidan af en form med omljud hafva en utan omljud:
    lyndir = fno. lundir, rygr och rugr = fno. rugr,
    atbyrþ = fno. atburðr, ypin = fno. opinn,
    fyndr = fno. fundr (och fyndr), myþrni = fno. móðęrni,
    syn = fno. sjón och sýn drytning S: 1 = fno. dróttning.
    byn = fno. bón och bǿn,

    Orden lyndir—rygr äro omtalade § 3 mom. 4c; se der också om y uti bryþlaup och bryttuga. — Om ypin se pag. 6 not. 1.; om myþrni § 3, mom. 4e.

    I ordet drottning har gutniskan ensam i-omljud; fsv. har i likhet med fno. o-omljuden vokal i detta ord. Ord, som äro bildade med suffixet -inga, bruka hafva i-omljud i de nord. språken[43], och jag förmodar, att den gemensamt nord. formen varit drǿttning med i-omljud, men att i fno. och fsv. den ursprungliga vokalen återigen inträngt i ordet från stamordet dróttinn.

  4. Y motsvarar fno. i uti rypta 28 pr. = fno. ripta, ryst, subst. i acc. 19: 37, jfr. fno. hrista. Med rypta för ripta jemför det stundom i äVGL. förekommande gypta för gipta. Med ryst jemför danska at ryste. [ 20 ]
  5. Y motsvarar den fno. ljudförbindelsen i orden:
     tyggia 19: 31 = fno. tvęggja, symni 22 = fno. svęfni.

    Tvęggja har helt visst först blifvit tviggia och sedan, enligt känd ljudöfvergång, tyggia. Fsv. har tvæggia och tviggia. Öfvergången från tvęggja till tviggia är alldeles analog med den förut omtalade öfvergången från þęgja till þigia (se § 4, mom. 4). — För symni antager jag en utvecklingsgång: svęfni, *söfni samt (med vanlig gutnisk öfvergång från ö-ljud till y) *syfni, symni.[44] För sammandragningen af v med följande ä-ljud till ö-ljud jemför fno. sǿnskr af svę́nskr, sv. dial. köfva af qväfva (Rydq. I 174). Jfr. också sv. sõla (dröja) med fgutn. svela (af *svę́la) 22.

  6. Y motsvarar fno. uti räkneordet þry 13 pr., 13: 5, fno. þrjú. Fsv. har liksom fgutn. þry (Rydq. II 555). Gt. pl. af räkneordet fyra heter i GL. ömsom fiugura, ömsom med sammandragning af iu till y, fygura (fno. fjǫgurra, fjugurra). Det förra träffas 17: 4, 19: 35 m. fl. st.; det senare (fygura) 19: 30, 19: 37. Nmt. acc. neutr. förekommer blott med iu i stamstafvelsen: fiugur 39, fiuggur 17: 1 (fno. fjǫgur, fjugur).


§ 8.

När y motsvarar fno. ǿ måste det hafva utvecklat sig ur detta senare ljud och kan icke på specielt gutnisk ståndpunkt omedelbart hafva uppstått genom i-omljud af det långa o, enär i-omljudets utveckling icke försiggått inom hvarje dialekt särskildt, utan före den nord. språkstammens splittring i dialekter. Att det långa ö-ljudet i gutniskan öfvergick till långt y, är en förändring, som icke är svår att förklara; ty den utgör blott ett enstaka moment af en allmän företeelse, något, som tydligt framgår genom en jemförelse mellan nedanstående tvenne vokalschemata, af hvilka det ena upptager de långa vokalerna i fno., det andra motsvarande ljud i Gutalagen:

[ 21 ]Fno. har nio långa enkla vokalljud; om man undantager ǫ́, som uppkommit genom u-omljud af det långa á och aldrig funnits i gutniskan (se § 13), kunna de åtta återstående med visshet antagas en gång hafva varit allmänt nordiska. I GL. är detta antal reduceradt till sex, och förminskningen beror derpå, att en allmän ljudskridning egt rum mot schemats ytterkanter, ifrån öppna ljud till mer slutna: det långa ä-ljudet har öfvergått till ē,[45] långt ö-ljud (ǿ) till ȳ och äfven ē har i de fleste fall öfvergått till ī. Af de långa mellanljuden qvarstår allenast ō på sin ursprungliga plats. Deremot har det korta о̆ deltagit i ljudskridningen och i allmänhet öfvergått till u (§ 5).


§ 9.

De korta vokalerna äro i GL. likaledes blott sex mot nio i fno.

Kort ö-ljud (ø) har i gutniskan såsom regelbunden ljudutveckling funnits allenast i ett ord och liksom det långa ö-ljudet (ǿ, se § 7) öfvergått till y (yx, fno. øx, se § 7, mom. 2). U-omljudet af a, som i fno. föreställes af ǫ, fins i GL. endast i några få ord och utmärkes dels med o, dels med u (se § 13). För i-omljudet af a, i fno. grammatiken föreställdt af ę, samt ursprungligt kort e, har GL. blott ett tecken: e, som sannolikt också i begge fallen uttalats på samma sätt, nämligen liksom i nygutn., som ett kort, öppet ä (se Säve M. p. 220).[46]


§ 10.

De i GL. förekommande diftongerna ai, au, oy motsvara de fno. diftongerna ęi, ǫu och øy samt de got. diftongerna ai och au, af hvilken senare oy [ 22 ]och øy uppkommit genom i-omljud. Den got. diftongen iu, som redan mycket tidigt i fno. öfvergick till , jó,[47] har i gutniskan antagit formen iau. Nygutniskan, som bevarat de gamla diftongerna, har dessutom flere s. k. oäkta diftonger d. v. s. sådana, som uppkommit af långa enkla ljud i det äldre språket: äu af ū, äi af ī, öi af ȳ (se Säve M. p. 220). Men hvarken i den äldre eller den yngre handskriften af Gutalagen finnas några oäkta diftonger, så framt man icke som sådan vill räkna iau. Detta senare för gutniskan egendomliga ljud har nämligen tydligtvis uppstått på det sätt, att diftongen iu först antog en med fno. öfverensstämmande form, hvarpå det härigenom uppkomna långa u genom diftongisering blef au.[48] I nygutniskan uttalas iau som diftongen au, föregången af halfvokalen i.

  1. ai = fno. ęi:
    gait 45 pr. = fno. gęit,   aiga S: 1 = fno. ęiga.
  2. au = fno. ǫu:
    auga 19: 14 = fno. ǫuga,   laupa 3: 3 = fno. hlǫupa
  3. oy = fno. øy:
    oy S: 1 = fno. øy (gt. øyjar),   droyma S: 1 = fno. drøyma
  4. [ 23 ]
  5. iau = fno. jó, jú:
    diaupr 19 pr. = fno. djúpr,   briaust 23: 4 = fno. brjóst,
    driaugr 25 pr. = fno. drjúgr, niauta 19: 17 = fno. njóta,
    biauþa 13: 5 = fno. bjóða, þiaufr 39 = fno. þjófr.


§ 11.

  1. För ai träffas några gånger ei: reida 3: 1, fno. ręidda (part. præt. acc. sing. fem. af reiða, fgutn. raiþa 3: 1); veita 3 pr., 12 pr. bis, fno. vęita (i GL. eljes vaita t. ex. 11 pr. bis, S: 2); þeim 26: 5, fno. þęim (i GL. eljes þaim t. ex. 2: 2, 3: 3 bis.); einloyptri 20: 15; tveir 7: 1, 17: 4 m. fl. st., fno. tvęir; tveim 18 pr., fno. tvęim. I de två sistnämnda orden kan diftongen till och med på fornsvenskt sätt sammandragas till e: tver 9, tvem 3: 3, 17: 4, 18 pr. m. fl. st. För öfrigt skulle man hafva väntat, att ei varit den allmänna formen i GL. och icke ai, då i-omljudet, som är grunden till ljudöfvergången ai—ęi i fno., äfven i gutniskan uppträder som en fullständigt genomförd ljudlag. Att den allmänna teckningen ai emellertid föreställer det verkliga uttalet, framgår såväl deraf, att i nygutniskan denna diftong uttalas bredt och öppet, som också deraf, att ai vid förkortning till följe af en följande konsonants fördubbling förkortas icke till e utan till a (se § 16).[49] Det nyss omnämnda, sporadiskt förekommande beteckningssättet ei skall derför sannolikt föreställa samma ljud som ai, utom i de begge formerna tveir och tveim, ty i dessa synes beteckningen ei hafva haft grund i uttalet, då man aldrig träffar något tvair eller tvaim (jfr. Säve Urk. p. 61). De sammandragna formerna tver och tvem förutsätta också öfvergångsformer med ei (se not. 1).
  2. Diftongen au har fgutn. bevarat i orden þau, likväl, got. þauh, och haur,[50] hög, got. hauhs, medan fno. i dessa ord fått enkel vokal i st. f. diftongen, [ 24 ]fno. þó och hár. Fsv. har af det förstnämnda ordet former, som synas svara både till fno. þó och fgutn. þau: fsv. þo och þö (Rydq. V p. 175). Fsv. högher utgår från en grundform med bevarad diftong.[51]
  3. Om diftongen oy uti soyþr se pag. 10.
  4. Treljudet iau motsvarar, såsom redan är nämndt, de fno. ljudförbindelserna och , då dessa uppkommit af diftongen iu. Af helt annat ursprung är i fno. hjól (för hvilket Fick pag. 94 antager en grundform hvehvla) och fno. fjórir, men äfven dessa ord hafva i GL. iau: hiaul 27, fiaurum 17: 4, fiauratigi 8: 1, 13 pr. Vidare hafva vi jau äfven i ordet iaul (i iaulum 8 pr.), fno. jól, ett ord, hvars etymologi är omtvistad. De former af räkneordet fyra, som i fno. hafva eller ju i stammen, hafva i GL. iu, som ibland sammantränges till y, se § 7, mom. 6. Fiurtan 8 pr., 9 är sammandraget af fiugurtan (fno. fjǫg(u)rtán, fjug(u)rtán), hvilken fullständigare form förekommer på ett ställe i den yngre handskriften; se Schlyter GL. pag. 19, not. 26. Ljudförbindelsen iu förekommer vidare i ordet tiugu 54. Att iu i detta ord och [ 25 ]i fiugur icke öfvergått till iau, har sin grund deri, att u här är kort. Dessa ord hafva nämligen tidigare haft ia, som genom u-omljud blifvit iu.[52]

I tvenne ord har fgutn. i likhet med fsv. ia för fno. : nämligen þianista 6 pr., fno. þjónasta, och ordningstalet fiarþi 25: 1, fno. fjórði.[53] I fno. þjónasta och stamordet þjóna synes hafva uppkommit af diftongen iu, då þjóna i de beslägtade språken har former, som tyda på ett sådant ursprung (Fick p. 136). Äfven i fjórþi är regelbundnare än ia i fgutn. fiarþi, då ordningstalet naturligtvis är bildadt af grundtalet fjórir.


B. Om vokalerna i obetonade stafvelser.

§ 12.

  1. I böjningsändelser och obetonade slutstafvelser äro de i GL. brukade vokalerna a, i och u; de enda undantagen härifrån äro: leccior 60 och osoyþom index. 17.[54] Exempel: taka 13: 5, fno. taka; drapi 5 pr., dat. sing. af drap; lyþir och lyþi 13: 5, nmt. och acc. pl. af lyþr; lastir 19: 31, fno. lęstir, nt. pl. af lǫstr; fuli 37 pr, fno. foli (nt. sing); satir 3: 1, fno. sáttir (nt. pl. m. af sáttr); taknir 8 pr., nt. pl. m. af takin; — iorþu 25: 2, dat. sing. af iorþ; strandu 36 pr., dat. sing. af strand; handum 28: 6, dat. pl. af hand; saghur S: 2, fno. sǫgur; lerþum manni 3: 1; ypnu 27, dat. sing. neutr. af ypin; sentu S: 2, fno. sęndu, 3 pl. imperf. af sęnda o. s. v.
  2. I afledningsändelser har fgutn. i allmänhet samma vokaler som fno. — A motsvarar fno. a uti: hamar 36: 1, fno. hamarr; sumar S: 6, fno. sumar; bonaþr 65, fno. búnaðr; manaþr 10, fno. mánaðr; blotan S: 1, fno. blótan; burghan 65, fno. borgan; siþan 3: 3, miþan 7: 1, niþan S: 4, miþal-, 25: 6, [ 26 ]fno. síðan, meðan, neðan, meðal-; þeþan 13: 3, fno. þeðan (þaðan); samt fno. á uti räkneorden: fiurtan 8 pr., femtan 20 pr., siextan 20: 9, fno. fjórtán, fimtán, sextán.

    I motsvarar fno. i uti: byrþingr 36: 1, fno. byrðingr; -lendingr (utlendingr 28: 6, laigulenningar 3: 2), fno. -lęndingr; drytning S: 1, fno. dróttning; erfingi 14: 2, fno. ęrfingi; lykil 36: 1, fno. lykill; drotin 2: 3, fno. dróttinn; haiþinn S: 2, fno. hęiðinn; laglika 26: 1, fno. lǫgliga; iemlika S: 2, fno. jafnliga.

    U motsvarar fno. u uti: hafuþ 23: 4, fno. hǫfuð; saþul 45: 1, fno. sǫðull; harund 19: 33, fno. hǫrund; þriþiungr 8: 1, fno. þriðjungr; fiarþungr 24: 3, fno. fjórðungr; siettungr 19: 35, fno. séttungr; kunungr S: 2, fno. konungr; kunnugr S: 2, fno. kunnugr; bloþugr 8 pr., fno. blóðugr.

    Undantag. Forngutn. a motsvarar fno. i uti det till fno. systkin svarande fgutn. ordet, som i GL. förekommer blott i gt. pl. syscana 24: 5 bis.; nt. har förmodligen hetat systkan; jfr. Wimmer: Navneordenes böjning i ældre Dansk, p. 33.. — Forngutn. e motsvarar fno. a uti ändelsen eri fno. ari: domeri 61: 1, fno. dómari; rauferi 39, fno. rǫufari; maisteri Säve Runurk. N:o 35, fno. męistari; skytteri Gotl. Runkalender, Liljegren pag. 280, fno. skytari. Fgutn. eri är äldre än fno. ari, som uppkommit af ęri genom inverkan af r på den föregående vokalen (se Wimmer Fno. Forml. § 64 anm. 2. och Leffler Bidrag p. 15 not. 4). Likaledes har fgutn. bevarat ändelsen eri i de neutrala ja-stammarne alteri S: 5, fno. altari (och altęri), och hunderi 28: 4, fsv. hundari. — Forngutn. i motsvarar fno. a uti: laiþingr S: 6, fno. lęiðangr, fsv. leþunger; þianista 6 pr., fno. þjónasta, fsv. þianosta, þiænesta, þianist (Rydq. IV 126), samt hailigr (þa iru ohailig dur hans) 37 pr., fno. hęilagr, fsv. hælagher (Rydq. II 386), got. hailags (på Bukarestringen). — Fgutn. u motsvarar fno. a uti kaupungr 13 pr., fno. kǫupangr, fsv. köpungr. Om hugunda 19: 33 och sannundum S: 5, se § 6.


C. Vokalöfvergångar.

§ 13.

U-omljud. Detta omljud, som spelar en så betydande rol icke blott i fno., utan också i fsv., har deremot utöfvat ringa inflytande på gutniskans utseende. Lefvande träffas detta omljud i GL. blott i samma tillfälle som i fsv., nämligen i andra stafvelsen af adj. på -al och -ar: gamul (n. pl.) 65; annur (fem. sing.) S: 4, (n. pl.) 16: 1, 19: 32[55]. I betonade stafvelser åter saknas detta omljud icke blott liksom i fsv. i sådana former som markum och lagum, af mark och [ 27 ]lag, utan ock i många ord, som i fsv. hafva omljuden vokal: gar 6: 1, fsv. gör (Rydq. I 427), fno. gǫrr (stam *garva) eller gørr, (stam *garvja); hagg 19: 31 fsv. hug, fno. hǫgg; hagga 25: 3, fsv. hugga, fno. hǫggva; haggvin 19: 32, fsv. huggin, fno. hǫggvinn; miel[56] (miþ mieli, jfr. § 24) 6: 2, sv. mjöl, fno. mjǫl, (dat. mjǫlvi, stam *melva); smier[56] (miþ smieri, jfr. § 24) 6: 2 , fsv. smör, fno. smjǫr (dat. smjǫrvi) eller smør (stam *smerva); siar 36: 1, fsv. sior (Rydq. II 37 och IV 127), fno. sjǫ́r; ertaug (se pag. 13), fsv. örtugh, fno. ørtug; han (haan § 1), fsv. hun (hon), fno. hǫ́n; mielk[56] 6: 2, 31, fsv. miolk, fno. mjǫlk; biern[56] Säve Runurk. N:o 84, fsv. biorn, fno. bjǫrn. — Hit böra vi vidare räkna äfven miek[56] (fno. mjǫk, fsv. miok), som jag vill läsa i st. f. det obegripliga mier (skriffel för miec) i början af kap. 4 (blotir iru mannum mier firibuþin, för hvilket man bör läsa: blot iru m. miek f.). Den yngre handskriften har mikit[57].

[ 28 ]Emellertid har gutniskan icke varit helt och hållet obekant med detta senare slag af u-omljud; vi finna i GL. fem ord, hvilkas stamvokal blifvit ombildad genom u-omljud, nämligen iorþ (gt. iorþar S: 1), fno. jǫrð, gt. jarðar, fsv. iorþ, gt. iorþar; ol 24, fno. ǫl (dat. ǫlvi), fsv. öl; yx S: 3, fno. øx (stam akvisja, § 7 mom. 2), fsv. öx (Rydq. II 76); tiugu; fiugur (se pag. 25). De qvarvarande lemningarnes ringa antal bevisar dock, att u-omljudet aldrig haft stor utbredning i språket.

En ljudföreteelse, som nära sammanhänger med u-omljudet, är den s. k. epentesen, som förekommer i fsv. i ord, hvilkas stamstafvelse ursprungligen slutat på -ingv- eller -inkv-; t. ex. fsv. siunga, stiunka, siunka, af *singva, *stinkva, *sinkva. Dylika ord hafva i fno. u-omljud: syngva, støkkva, søkkva; men i gutniskan hafva de hvarken undergått omljud eller epentes, utan hafva bevarat stamvokalen oförändrad, ett ytterligare bevis derpå, huru obenägen gutniskan varit för stamvokalens ombildning på grund af ett följande v. Af hithörande ord träffas i GL. följande former: stinqva 23: 3, singis 24 pr. (præs. konj. af inf. singa? eller singva?), sinker Add. 5: 2. — Se Lefflers utförliga framställning af dessa formers historia i de nord språken: V-omljudet p. 23 ff.


§ 14.

  1. I-omljud. Detta omljuds utveckling tillhör en tid, då det nordiska stamspråket ännu icke sönderfallit i dialekter eller åtminstone ännu ingen olikhet dem emellan förefans med afseende på de ändelser och ljudförhållanden, som verkat i-omljudet. Dettas företeelser voro derför ursprungligen desamma öfver hela det nord. språkområdet, och de olikheter, som vi påträffa i afseende på i-omljudet de olika dialekterna emellan, hafva sin grund i efter i-omljudsperioden inträdda analogibildningar. Från denna synpunkt hafva vi redan i det föregående sökt förklara åtskilliga fall, i hvilka fgutn. i bruket af i-omljudet afviker från fno.; öfriga afvikelser af detta slag komma att närmare afhandlas i formläran. På detta ställe inskränka vi oss till att anföra exempel på de vokalvexlingar, som genom i-omljudet åstadkommas i fgutn. [ 29 ]
    e — i (fno. e — i): skiel 22 — skilja 3: 3 (se pag. 12),
    a — e (fno. a — ę): namn 22 — nemna 3: 3
    (fno. á — ę́): mal 2: 2 — mela 56: 1,
    o — y (fno. o — y): forn 24: 2 — fyrnska 4,
    (fno. ó — ǿ): fotr 16: 1 — fytr 19: 15,
    u — y (fno. u — y): sun 13 pr. — synir 20: 8,
    (fno. ú — ý): hus 3: 4 — hysa 2: 2,
    iau — y (fno. jó, jú — ý): þiaufr 39 — typt Add. 5: 1,
    au — oy (fno. ǫu — øy): draumbr S: 1 — droyma S: 1.
  2. På det omljud, som i fno. ofta eger rum framför ett af s uppkommet r, och som till sina verkningar öfverensstämmer med i-omljudet, finna vi exempel också i GL.: heri 58, fno. hęri (ty. Hase); bera (impf. beraþis) 23 pr., fno. bęra (af bęrr, nudus, jfr. Oxf. p. 61); yr, fno. ýr (jemte ór, got. us); oyra 19: 6, fno. øyra (got. auso). Men kar 63: 3, fno. kęr (got. kas); þar 20: 14, fno. þę́r (got. þos); tvar 24, fno. tvę́r (got. tvos)[58]. I fsv. finna vi intet fullt säkert exempel på detta omljud.
  3. Af den inverkan, som ett g eller k i fno. stundom har på ett föregående a, i det att detta liksom vid i-omljud öfvergår till ę (Wimmer Fno. Forml. § 12 anm. 3), finna vi spår också i GL. i verbet draga: vi träffa af detta verbum i GL. två former, skrifna med e: præs. konj. dregi 13: 3, part. præt. dregit 19: 32. I fno. eger denna ljudförändring rum blott i partic., och ursprungligen har detsamma väl varit fallet i gutniskan, men här har sedermera genom ömsesidig inverkan præsens fått e och partic. åter a. I GL. har detta verb nämligen, utom på de två nämnda ställena, alltid a i præsens och part. præt., t. ex. draga, dragi, dragin, dragit 13 pr.; men i nygutn. har den omljudna vokalen blifvit enherskande: det heter i præsens dräga, i partic. præt. drägi (Säve St. V. p. 15). Andra ordformer, som i fno. antaga det här omtalade omljudet af a till ę, hafva i GL. a: takin 6: 2, fno. tękinn; daghi 3: 3, fno. dęgi.


§ 15.

  1. Brytning har gutniskan, merendels i öfverensstämmelse med fsv., i flere ord, som i fno. hafva obruten vokal: iek S: 2, fno. ek, fsv. iak, iak (jfr. [ 30 ]Add. 2 iac och iach); siex 2: 2 (siextan 20: 9, siextighi S: 2), fno. sex, fsv. sex och siæx[59]; iefa 37 pr., fno. efa (ifa), fsv. iava, iæva (Schlyters lexikon p. 337); stiela 38, fno. stela, fsv. stiæla och stæla; biera 13 pr., fno. bera, fsv. bæra; spiella 9, fno. spella[60]; ier, ieru (ir, iru, se pag. 14), fno. er, eru, fsv. ær, æru; (ieta Add. 5: 2, fno. eta, fsv. æta). Liksom man i fno. har både snjallr och snellr (se Fritzner), så finner man i GL. af detta ord former både med och utan brytning: snieldr (skrifvet senieldr) S: 2, och Liccair snielli och L. snelli 8: 4.

    Formen för brytningsljudet vacklar i GI. mellan det ursprungliga ia och det deraf genom ett slags framåtverkande omljud uppkomna ie (fsv. ), ofta i samma ord: t. ex. fiarrar 24: 5, S: 2 m. fl. st., men fierrar 28: 5, fierri 45: 1; gialda 25: 6, S: 6, men gielda 16: 2, 28: 6, 47: 1, m. fl. st. — Formen ie är liksom i fsv. den vida allmännaste, men har dock aldrig kunnat helt och hållet undantränga ia: man hör enligt Säve (Urk. p. 80) ännu på Gotland siax jemte det vanligare siex, och P. A. Säve skrifver i ”Åkerns Sagor” pag. 66 mialk (i GL. mielk 6: 2, 33: 1).

  2. Från brytningsljudet ie bör man noga skilja det ie, som i GL. förekommer efter konsonanterna g och k, och som har sin grund i dessa konsonanters muljering (Sievers § 31 b, jfr. § 18 anm. 2). I verben gierþa 25: 6 och kienna 18 pr. t. ex. kan ingen brytning ega rum; e är här omljud af a (fno. ę: gęrða, kęnna), och det föregående i tillkännagifver ett uppmjukadt uttal af g och k (gi- och ki-). Denna muljering är i GL. ganska allmänt betecknad, t. ex. gieta 18: 1 (fno. gę́ta), laggiertr (af gierþa) 26: 5, halfgierþi 26 pr., gierþ (fno. gęrð, gt. gęrðar) 3: 3, kietta 18: 1, schieg (fno. skęgg) 19: 32, schiemd 22 pr. (fno. skęmd af skęmma), fordeþsciepr 39 o. s. v.[61] Men man finner också [ 31 ]tecknadt ge och ke utan i, t. ex. getzla 36 pr., fno. gę́zla, gerþa 25: 5, gert och ogert 26 pr., kerra 26: 7, kenna 22, raiþschep S: 5, hiskep S: 4, lekisschep 19 pr. o. s. v.[62] Det vacklande skrifsättet angifver helt visst ett vacklande uttal, och muljeringen har blott varit en öfvergående tendens, som språket sedan alldeles öfvergifvit. I nygutniskan uttalas gomljuden g och k alltid hårdt. Se Säve M. p. 220 f. och Svenska Fornminnesföreningens tidskrift II p. 125; jfr. Lyngby i dansk Antiqv. Tidskr. 1858—60 pag. 268.


§ 16.

Förändring af Qvantitet. —

  1. GL. eger lika litet som de svenska fornskrifterna något genomfördt beteckningssätt, med hvilket korta och långa vokaler utmärkas från hvarandra. Vokalfördubblingen, hvars sannolika betydelse är att utmärka vokallängd (§ 1), förekommer alltför sporadiskt för att vara oss till någon synnerlig nytta vid bestämmandet af vokalernas qvantitet. Vi kunna emellertid af andra omständigheter sluta, att vid tiden för GL:s nedskrifvande, och lång tid derefter, det gamla qvantitetssystemet i hufvudsaken var beståndande.

    I nygutn. gäller samma qvantitetslag som i de öfriga moderna nord. dialekterna, nämligen att hvarje vokal i en betonad stafvelse, som ändas på vokal eller enkel konsonant, är lång, den må i det gamla språket hafva varit lång eller kort. I orden sid, lut, synir, fno. siðr, hlutr, synir, äro i nygutn. stamvokalerna långa. Men denna nya qvantitetslag, enligt hvilken ursprungligen korta vokaler på grund af sin ställning öfvergingo till motsvarande långa, måste vara yngre än den stora förändring i språket, hvarigenom de ursprungligen långa vokalerna i, ū, ȳ förvandlades till diftongerna äi, äu, öi (§ 10); öfvergången från lŭt till lūt måste vara yngre än öfvergången från hūs till häus, ty i motsatt fall skulle [ 32 ]nygutniskan haft diftong äfven i det förra ordet. Således då vi ännu icke i den yngre handskriften af Gutalagen träffa några s. k. oäkta diftonger, så kunna vi deraf sluta, att de korta vokalerna bibehållit sin ursprungliga qvantitet i språket allra minst till slutet af 16:de århundradet, från hvilken tid handskriften B. härstammar.

  2. Deremot blir redan i GL. en ursprungligen lång vokal stundom förkortad, nämligen i böjningsformer, i hvilka genom ändelsens tilläggande den efter stamvokalen följande konsonanten fördubblas; diftongerna ai och au öfvergå härvid till a. Sålunda böjes räkneordet en, fno. ęinn, i GL. på följande sätt:
    nt. ann ain att, dat. ainum anni ainu,
    acc. ann aina att, gt. ains annir ains.

    Andra exempel på denna förkortning framför dubbel konsonant äro: brat (för bratt) 26: 8, fno. bręitt af bręiðr, fgutn. braiþr 64; datt 2: 1, 18 pr., fno. dǫutt af dǫuðr, fgutn. dauþr 20 pr.; gutt (el. gut, för *gott enl. § 5) 19: 33, 26: 9, fno. gótt (el. gott ANO. 1866 pag. 297) af góðr, fgutn. goþr 25: 6[63]; baddus S: 1, fno. bęiddusk af bęiðask, fgutn. baiþas 37 pr.[64] — Likaledes förkortas stamvokalen framför nn i pronomina possessiva, hvarvid i öfvergår till e: acc. sing. m. senn (sen) 3: 1, 3: 3 bis; neutr. sett 2: 2, 6 pr.; dat. sing. fem. senni 4, 6: 1, þenni (fno. þinni) 27; gt. sing. fem. sennir 13: 1; gt. pl. senna 20: 1; denna förkortning eger här rum äfven framför ns i gt. sing. sens (senz) 3: 3 bis. Vid sidan af de uppräknade formerna med e förekomma dock äfven former med i: acc. sing. m. sinn (sin) 37 pr., 3: 1, S: 4; dat. sing. fem. sinni 26 pr., 49; gt. sing. sins 13: 4; gt. pl. sinna S: 5. I nygutn. hafva dessa pronomen kort i i de former, som i det gamla språket hade dubbel konsonant, men diftongen äi, som motsvarar forngutn. ī, i de former som i det gamla språket hade enkel konsonant: m. minn, f. mäin, n. mitt; dinn, däin, ditt; sinn, säin, sitt; pl. mäinä, däinä, säinä (Säve M. p. 235).

    Emellertid är förkortningen framför en genom böjningen uppkommen dubbel konsonant icke genomförd i GL. Under det att ai är förkortadt i baddus, så är diftongen bibehållen oförändrad i andra, på alldeles lika sätt bildade præteritiformer, men i dessa har deremot konsonanten blifvit förenklad: reida 3: 1, [ 33 ]fno. ręidda, acc. sing. fem., och raid 3: 1, fno. ręidd, nt. sing. fem. partic. præt. af ręiða; noyd 22 pr., fno. nøydd, nt. sing. fem. partic. præt. af fno. nøyða, nøydda, nøyddr[65]. Med enkel konsonant skrifves också stridu S: 2, fno. stríddu af stríða; lydu S: 4, fno. hlýddu af hlýða, och ofydum S: 1, fno. úfǿddum, af fǿða, på grund hvaraf jag antager, att stamvokalen äfven i dessa former varit lång, då efter kort vokal aldrig konsonantfördubbling i ordens mitt underlåtes i handskriften (jfr. baddus med dubbelt d); på samma grund förmodar jag, att stamvokalen förblifvit lång också i vari (tro vari retri) 1, fno. várri, d. sing. fem. af pron. várr.

  3. Ord, som i det gamla språket hade lång stamvokal, åtföljd af dubbelt t (tt), hafva i nysvenskan i allmänhet förkortat stamvokalen framför den dubbla konsonanten (ätt, dotter, slätt, fno. ę́tt, dóttir, sléttr). I nygutn. åter hafva dessa ord bibehållit den långa vokalen, men deremot förenklat konsonanten, och redan i Gl. skrifvas de flesta der förekommande af dessa ord med enkelt t: dotir 13: 2, 20: 4 och 10, m. fl. st., fno. dóttir; drotin 2: 3, fno. dróttinn; etar 20: 14, 28: 3, fno. ę́ttar, gt. sing. af ę́tt[66]; netr, natum 9, nata (gt. pl.) 16: 2, af nat, fno. nátt, gt. náttar, nygutn. nat, pl. netar (Säve M. p. 224, jfr. här ofvan pag. 7, not. 1); retum S: 6, fno. réttum af réttr, adj., nygutn. retar (Säve M. pag. 228); satir 3: 1, fno. sáttir, nt. pl. af adj. sáttr; setr (för setir § 30) 26 pr., fno. sę́ttir. Konsonantförenkling synes dock icke ännu hafva inträdt i följande ord, af hvilka hvart och ett förekommer i GL. minst två gånger och skrifves med dubbelt t: atta (subst. fem. at attu 36: 2, viþratta S: 1), fno. átta; atta (räkneordet 8) 13: 1, 19 pr., attundi 19: 38, 20: 4, m. fl. st., fno. átta, áttundi; [ 34 ]retta 13: 5, 31, S: 5, fno. rétta. Att den dubbelt skrifna konsonanten i dessa ord icke angifver förkortning af den föregående vokalen, utan att denna verkligen varit lång, bevisas af de nygutn. formerna: atæ atændæ med långt a (Säve M. p. 233), och retä med långt e (s. st. p. 239). — Dubbelt t efter en ursprungligen lång vokal träffas också i præteritiformerna: byttr 19: 37, af byta, fno. bǿta, bǿtta, bǿttr, samt vittr 6: 1 bis., af vita, fno. víta, vítta, víttr. Men i dessa former (byttr och vittr) har förmodligen vokalen varit förkortad framför den dubbla konsonanten, liksom i de ofvan omtalade neutrala formerna: brat (bręitt), datt (dǫutt) och gut (gótt). Om deremot stamvokalen varit lång eller kort i attu S: 1, præt. pl. af aiga, fno. áttu, samt i mattiu S: 2, præt. konj. af maga, fno. mę́tti, derom är det svårt att hysa någon mening. I nygutn. heter præt. af ma (= fgutn. maga) mattä med kort a (Säve M. pag. 241).


  1. Tecknet æ förekommer en gång, men blott såsom grafisk beteckning för a i ordet ambætnu (dat. sing.) 2: 3; jfr. ambatn 6: 5. — Tecknen i och j, u och v (w) begagnas i handskriften utan åtskilnad i betydelsen: i och j äro begge tecken både for vokalen i och halfvokalen j; t. ex, njauta, njaurj, sitiandi 19: 18, rifia 19: 20, annj hendi 19: 26, mjþ 22. hujlik 48 o. s. v. (se Rydq. IV 53 och Lyngby T. f. F. og P. II 313); u och v (w) brukas begge såsom tecken både för vokalen u och halfvokalen v; t. ex. ujtniscunur 2: 2, cuma sujn 41, annzsuaraþr S: 1, barnvm 5 rubr., cunv 15: 1, tiv (= tiu) 16: 1, dravm S: 1, fivgura 19: 19. þryzuar, vm 13: 5, vppi 19: 11 o. s. v. — För y har handskriften några gånger u: fulgin 5 pr. för fylgin, burþj 6: 3 för byrþi, buti 28: 4 för byti (= fno. bǿti).
  2. Detta ord förekommer blott på det anförda stället och i dat. sing., styrdt af præp. af: af sia. Jag anför emellertid alltid substantiv i nmt. sing., adj. i nmt. sing. mask. och verb i præs. inf., om dessa former också icke förekomma i texten, men otvunget låta bilda sig af dem, som förekomma.
  3. I fno. męga härleder omljudet sig förmodligen från præs. konj., hvarifrân det inträngt i de andra præsensformerna. Konj. męga = got. *magjau, liksom konj. skyla (af skulu) = got. skuljau.
  4. Säve har uppvisat, att språket icke är likformigt detsamma i hela GL, utan att sagan och kap. 62, 63 och 65 af lagen utmärka sig genom en språkform, som i flere punkter är yngre än den, som förekommer i lagens öfriga kapitel. Se ”Urkunderna” pagg. VII—X, der de yngre ordformer, som träffas i sagan och de nämnda kapitlen af lagen, uppräknas. I det följande skall jag på behöriga ställen anmärka dessa skiljaktigheter mellan GL:s äldre och yngre delar.
  5. Enligt Säves räkning (Urk. p. X) förekommer i lagens äldre kapitel inf. vera 7 ggr, men inf. vara 5 ggr. I denna del af lagen träffas præs. sing. varþr 7 pr., præs. pl. varþa 14: 2, 60, men annars blott præsensformer med e: verþr (36 ggr enligt Säve Urk. pag. 62 not.), verþi, verþin (præs. konj.).
  6. Nygutn. mela och netar med långt, slutet e (Säve M. p. 224 och 247). Att uttalet varit detsamma på den tid, då GL. nedskrefs, skall här nedan visas (§ 8).
  7. Om formerna véttr och vę́ttr i fno. se Wimmer Fno. Forml. § 56 anm. 2. Véttr är icke blott en af theorin förutsatt form, utan ordet förekommer verkligen så skrifvet i gamla handskrifter, se t. ex. Jómsvikingasaga p. 35 i Cederschiölds upplaga, utgifven efter Cod. Holm. No 7, 4:o. Samma handskrift har, efter hvad doc. Cederschiöld meddelat mig, på flere ställen véttr, men aldrig vę́ttr eller vættr.
  8. Att i fgutn. sia i icke är halfvokal, utan långt, betonadt i, finner man af den nygutn. formen säi (för *sāia), ty nygutn. äi är fgutn. ī (se Säve St. V. pag. 13). Öfvergången från éa till är för öfrigt egendomlig för fno. Se Rydq. IV p. 25.
  9. I står för ett urspr. långt e uti præteritum af verben fa och ganga: ficch 37 pr., gicc S: 2 och 4, gingu S: 2, gingin (konj. plur.) 2: 1; men om det här uppstått omedelbart af det långa e, är mycket ovisst. Redan i de allra äldsta fno. språkmonumenten är det långa e i dessa former förkortadt: fekk, gekk, plur. fengum, gengum (se Gislason ANO 1860 p. 327—30 och Wimmer Lb. p. VIII). Att de äfven i GL. hafva kort vokal, kan man sluta af skrifsättet ficch och gicc (det senare på två ställen), ty konsonant fördubbling förekommer i GL. endast undantagsvis efter lång vokal. Förmodligen har gutniskan liksom fno. en gång i dessa former haft kort e, och detta först i formerna med ng d. v. s. i plur. och konj. öfvergätt till i, som sedermera också inträngt i indik. sing. I fsv. träffas blott pluralformernerna fingu och gingu med i (Rydq. I 126—8), men i sing. både fek (fæk) och fik, gek (gæk) och gik. Fno. har vid sidan af formerna fengum och gengum fingum och gingum, men i sing. blott fekk och gekk. — Partic. præt. af ganga heter i GL. gangin 13: 5 (af fa förekommer icke partic. præt. i GL.), fno. genginn el, ginginn, hvilka senare former jag anser hafva uppkommit i st. f. ganginn genom analogi med præt. plur. — I ordet hiskepr (hiskep allan S: 4) har i sannolikt uppstått af ett långt e, ty fsv. har hæskaper (Schlyters Lexikon p. 311), och såsom den gemensamma grundformen till detta och fgutn. hiskepr synes man böra antaga *hēskapr (jfr. fgutn. vitr och fsv. væter, begge för *vēttr). Första stafvelsen är uppenbarligen stammen hīva-, got. heiva- (i heivafrauja), och i afledningen *hēskapr är det urspr. ī behandladt framför enkelt v på samma sätt som ī framför hv i fsv. lea, læa (Rydq. I 440 not.), af *līhva, got. leihvan. Det till hiskepr, hæskaper svarande fno. hjúskapr synes hafva uppkommit i st. f. *héskapr (el. hískapr?), derigenom att man velat omedelbart härleda det af neutr. hjú (hjún). Äfven i fsv. förekommer af detta ord flere dylika folketymologiska bildningar (se Schlyters Lexikon a. st.).
  10. Den yngre handskriften B har ofta si = sei, enligt Schlyter GL. p. 11 not. 14. För öfrigt anser jag de fgutn. konjunktifformerna sei och sein vara yngre analogibildningar för *sē och *sēn.
  11. Dock har detta ord fått i för ē i sammansättningen fileþi 40, S: 1, fsv. fælaþi eller fælæþi. Se Schlyters Lexikon p. 206.
  12. För fno. véla och vę́la har GL. vela (vela um 14: 1), hvilket närmast svarar till den sistnämnda fno. formen. Fsv. har liksom fno. både vela och væla, se Rydq. IV P. 95.
  13. Af detta ord förekommer i GL. blott formerna elna (gt. sing. för elnar och gt. pl.) 19: 9 och elnar (acc. pl.) 20: 14. På gutaalnen (Säve Urk. p. 81) heter nmt. sing. eln, men detta hindrar icke, att på den tid, GL. nedskrefs, den äldre formen elin ännu kan hafva varit i bruk.
  14. Got. aleina med lång pænultima är helt visst en egendomlig gotisk utveckling för *alina. Grek. ὠλένη, lat, ulna visa, att pænultima är urspr. kort (W).
  15. Jag antager, att icke blott i stammen *alina, utan ock i alla andra ord, bildade med suffixet -ina, i-omljud en gång funnits i de osammandragna formerna. Fno. adj. opinn t. ex. förmodar jag tidigare hafva böjts på följande sätt:
    sing. nt. ypinn ypin ypit,
    acc. ypinn —  opna ypit,
    dat. opnum ypinni opnu o. s. v.

    vexelvis med och utan omljud alltefter ändelsens beskaffenhet. I fno. opinn har den oomljudna vokalen inträngt i alla former, medan fsv. har ypin, öpin med omljuden vokal i alla former (dat. pl. ypnum, Rydq. II 404, jfr. fsv. gyllene, d. gylden med fno. gullinn). Men derjemte har fsv. liksom fno. opin utan omljud, och äfven i GL. finner man af detta ord dubbla former: ypna (acc. fem.) 64, ypit 26: 8, ypnu (dat. neutr.) 27, men vpit S: 6 (d. ä. upit för opit enl. § 5). Nygutn. har ypin, Säve M. pag. 248.

    Ett hithörande ord har i fno. omljuden stamvokal: myrginn, som förekommer någon gång i st. f. det vanliga morginn (se Oxf.). För morginn träffas också morgunn (fsv. morghin, morghun), och på samma sätt har man i fno. också alun för alin (Wimmer. Fno. Forml. § 37, mum. 5).

  16. Den dat. pl. stuþum, som förek. 36: 3 (”en mandr tacr manz bat at staþum oc far miþ, þa bytir mann so sum hann riþi hesti manz”) kan icke höra till mask. staþr, utan måste hänföras till en nmt. sing. fem. stuþ, fno. stǫð. pl. stǫðrar, hamnplats, som oftast brukas som pl. tantum (Oxf. p. 602). Se T. f. F. og P. Ny Række III p. 269.
  17. Fgutn. slet, som i GL. förekommer blott en gång i acc, sing., vm hoyslet 47: 1. är liksom fsv. slæt (slat) en fem. i-stam (nygutn. slet är fem., Rydq. II 154), medan det motsvarande fno. ordet sláttr böjes som en mask. u-stam. Att fgutn. och fsv. här bevarat ett äldre förhållande, visar Tamm. pag. 25; och att detta ord samt några andra fem. i-stammar i fno. öfvergått till maskulin böjning, dertill förmodar jag anledningen hafva varit den, att de bevarat det nominativa r efter det andra fem, i-stammar bortkastat detsamma.

    Till fgutn. seþ 56: 1, pl. seþir 10, fsv. sæþ, fem. i-stam med bevaradt omljud, svarar ett fno. neutr. sáð, se Tamm. p. 28.

    Vereld heter i fsv. værald, væruld (u-omljud), værild. Ordet är en sammansättning af ver, man (got. vair), och fno. ǫld, fem. i-stam (Oxf. p. 763), I fsv. værild kan man också spåra i-omljud liksom i fgutn. vereld. Det är dock möjligt, att a här fördunklats till e, i på grund deraf att ald såsom andra ledet i en sammansättning erhållit försvagad ton.

  18. Derjemte förekommer i GL. med samma betydelse som fyndr ett fem. fynd 49 bis. Fsv. har mask. funder och fem. fynd. Se Tamm. p. 29.
  19. I sammansättningen hrę́lundir i äldre Eddan Sigrdrífumál vers 1. Se Tamm pp. 27 och 46.
  20. Deremot är sauþr i GL. kap. 27 ett annat ord och betyder brunn, af fno. sjóða, liksom brunnr af brenna. Jemför ty. Sod, pl. Söde, som is. brukas i sammansättningar i st. f. ty. Brunn.
  21. Ordet förekommer 61: 1 i nt. pl. med attributet nequarar, hvaraf man finner, att det i GL. är fem. — Äfven fsv. har fem, byrþ, och detta är ursprungligare än fno. mask. burðr liksom fgutu. och fsv. fem. slet (slæt) är ursprungligare än fno. mask, sláttr (se not. 3 å föreg. sida). Fem. byrð träffas dock afven i fno., nämligen Fagrskinna pag. 10: konunglig byrð ydur, hvilket ställe icke observerats af lexikograferna.
  22. Heter på nygutn. bräud, se Rietz. p. 56. — Fno. brúðr böjes i sing, som ja-stam, men att detta är en jemförelsevis ung utveckling, visar frånvaron af omljud. Se Tamm pag. 30.
  23. Detta ord skrifves i Oxf. rúgr och så har äfven Fick, men Fritzner skrifver rugr med kort stamvokal. Att det senare är det rätta, visar den nygutniska formen ryg med y, ty hade stamvokalen varit lâng, hade den i nygutniskan öfvergått till diftong (jfr. § 10).
  24. Jfr. Bugge: "Rune-Indskriften på Ringen i Forsa Kirke", Christiania 1877, p. 21.
  25. Fno. fęðr och mǿðr, hvartill skulle svara fgutn. feþr och myþr, hvilka emellertid icke förekomma i GL. Deremot fins dat. sing. feþr 20: 14 och myþir (för myþr, § 30) 20: 15. Nygutn. har pl. fædar (Save M. p. 223).
  26. Om ski för sk i detta ord, se § 15.
  27. Jemför också fsv. galdr (Rydq. II 372) med fno. gęldr, och fsv. lugn med fno. lygn. En adj. i-stam, som i fno. bibehållit den omljudna vokalen, är rýrr, got. riurs.
  28. I ett ord, som i fno. har genom u-omljud uppkommet ø, fins u-omljud äfven i fgutn., nämligen i yx, fno. øx, se § 13.
  29. Detta ord förekommer i GL. två gånger i præs. sing. i formen þrengr (hvat sum til þrengr G: 1, 28 pr.), hvilket utan tvifvel står i st. f. þrengir (§ 30), hörande till svaga verbet þrengia, fno. þrøngva eller þrøngja. Ett till starka fno. verbet þryngva eller þryngja svarande fgutn. verb skulle helt visst haft formen þringa, præs. þringr. Jfr. singa § 13.
  30. Fno. ørr är sskr. arus (Fick p. 21), men huru det förra kan hafva utvecklat sig ur det senare, är icke lätt att inse. Möjligen har den europ. grundformen varit. *erus eller *erusa, som i fno. blifvit *erur, ørr, en förklaring, som likväl har det emot sig, att man icke har något annat exempel derpå, att u i fno. verkat på ett föregående e.
  31. Fsv. har dock både niþan och næþan, se Schlyters lexikon pag. 460. Det förra synes till och med vara allmännare än næþan, då det (niþan) af Schlyter uppföres som hufvudform. Miþan är i GL, sammandraget till men i sammansättningen emen 26: 8. Jfr. sen (seen) för siþan § 1.
  32. Detta ord, som förekommer S: 4 i uttrycket ”firi niþan klintu” är, såsom Säve (Urk. p. XXIV) påpekat, här fem. an-stam.
  33. I ordet qvindi är dubbel anledning till i, då ordet är en ja-stam, och således e äfven om det icke af annan orsak blifvit i, bordt blifva det på grund af i-omljud. Fno. kvendi har förmodligen, såsom Leffler antager (v-omljudet pag. 30 not. 1), fått e i analogi med kvenna.
  34. Emot regeln fins också u i kurtil 19: 33, 65; men detta kan knappt räknas som undantag, då ordet i de nord. språken är ett låneord, som inkommit från angelsax. (cyrtil) och upptagits under olika former i de olika dialekterna: fsv. har kiurtil och kiortil (Rydq. II 39), fno. kyrtill.
  35. Att äfven i gutn. vokalen blifvit förkortad i detta ord, bevisas deraf, att o senare öfvergått till u: nygutn. uss, Säve M. p. 235. — För GL:s ok har nygutn. uk (u) a. st. p. 252. I tolf har deremot nygutn. bevarat det öppna vokalljudet: nygutn. tålf a. st. p. 233.
  36. När v deremot sammansmält med ett följande e eller a (kort a), har GL. u, fno. o: kuna 2: 1, fno. kona, af *kvena; kuma 16: 1, fno. koma, af *kvema; sufa 36: 1, fno. sofa, af *svefa; hur 64, 65, fno. hvar; kufna 18: 1, fno. kafna, för *kvafna (Rydq. IV 282 och 405); jfr. fno. kom af kvam; GL. har qvam S: 1. Med ett följande långt a deremot har v sammansmält till o uti so, fno. svá; jfr. fno. sófu, för sváfu. GL. hur suafu S: 1.
  37. 37,0 37,1 37,2 37,3 Nygutn. bård, kånn, ård, årm (Säve M. pag. 248 och 215).
  38. Betydelsen af detta ord är tjufgods, undangömdt gods. Både Fritzner och Oxf. hafva fóli med långt o, men öfvergången från o till u i gutn. visar, att efter all sannolikhet stamvokalen är kort (jfr. följ. §). Fno. fóli, dåre, heter deremot i GL. foli (folagripr 23: 4). — Härledningen af foli (fuli) från roten i verbet fela är från betydelsens sida särdeles tilltalande och möter från formens sida icke heller oöfvervinneliga svårigheter. Stammen *folan står då för *folhan liksom fela för *felha, got. filhan. Man skulle visserligen väntat, att ordets stamform varit *folgan med öfvergång från h till g enligt den bekanta Vernerska lagen (Zeitschr. f. vergl. Sprachf. XXIII 97 ff.), då an-stammar i sskr. i allmänhet hafva accenten på ändelsens vokal (jfr. partic. folginn, af *folhana, med accenten på suffixet); men Osthoff har visat (Pauls und Braunes Beiträge III p. 42), att icke så få an-stammar i Rigveda hafva accenten på rotvokalen. Det låter derför tänka sig, att det för foli antagna *folhan ursprungligen haft accenten på rotvokalen och derigenom skyddat sitt h, då i ord med accenten på ändelsens vokal i det germaniska urspråket spiranterna h, p, f öfvergingo till explosif-ljuden g, d, b.Fyli i den yngre handskr. B. Add. 5: 1 är förmodligen blott skriffel för fuli.
  39. Jfr. Dansk Antiqv. Tidskrift 1858—60 p. 252 och Rydq. IV pag. 68.
  40. Jemför Tamm p. 49.
  41. När deremot y i fno. uppkommit genom u-omljud, har fgutn. bevarat grundljudet: fno. syngva heter i GL. singa (el. singva?), se § 13. I ett i GL. förekommande ord är y möjligen uppkommet genom u-omljud af i, nämligen i þrysvar 13: 5, fno. þrysvar (af þrisvar). Det är dock mera sannolikt, att þrysvar antagit y i analogi med tysvar, som visserligen icke förekommer i GL., men helt visst under denne form funnits i språket; fno. tvisvar och tysvar, fsv. tysvar, Rydq. II 507.
  42. Fno. har också ett ø, som står som i-omljud af o. Leffler har emellertid visat (Bidrag p. 281, not. 3), att ø blott skenbarligen är i-omljud af o, utan att det verkliga i-omljudet af o är y (med u såsom öfvergångsled), hvilket emellertid i ett visst fall senare öfvergått till ø i fno. Sålunda anser jag ø hafva kommit i st. f. ett äldre y uti fno. øfri (efri) och øfstr (efstr) af of. GL. har här y: yfri 19: 25, yfrstr 26: 5.
  43. Jfr. fno. hęlmingr af halfr, -lęndingr af land, firðingr af fjǫrðr, kęrling af karl m. fl.
  44. Annorledes Leffler, Bidrag pag. 315.
  45. Att uttalet ē (långt slutet e, jfr. pag. 7 not. 1) i st. f. det äldre ä (ę́) existerat redan på den tid, då GL. nedskrefs, kunna vi sluta deraf, att öfvergången från ǿ till y, från é till i och från о̆ till u redan är fullbordad i denna. Ty den här påpekade ljudskridningen, hvarigenom öppna vokalljud öfvergingo till närmast beslägtade slutna ljud, har sannolikt icke drabbat ett ljud i sänder, utan alla de ifrågavarande ljuden på en gång.
  46. Äfven i fno. hafva det korta e-ljudet och det korta ä-ljudet (ę) tidigt sammansmält till ett ljud: jfr. Lyngby i T. f. F. og P. II p. 308 och Gislasons Frumpartar pag. 37.
  47. Skilnaden mellan det rent diftongiska iu och består deri, att i det förra i har hufvudtonen, medan i ú är betonadt och långt samt i reduceradt till halfvokal (se Sievers p. 86—88). Det bör här anmärkas, att nygutniskan bevarat uttalet af i som halfvokal i ljudförbindelserna iau och (brytning) i motsats till flertalet af de andra nyare nordiska dialekterna, i hvilka halfvokalen i (j) öfvergått till konsonant (spirantiskt j). Se Säve St. V. p. 11 och Rydq. IV p. 54 ff.
  48. Att ū blott i förbindelsen öfvergått till au, medan det i GL. qvarstår oförändradt i hūs och lūca (§ 6), låter förklara sig af svårigheten att uttala ett långt u omedelbart efter halfvokalen i, som artikuleras som vokal, men ändock bildar en stafvelse tillsammans med den följande vokalen. (Sievers p. 88, jemför den beskrifning Säve, St. V. p. 11, gifver af uttalet af i nygutn. biera och niaupa). Ett mellanljud har derför här lätt kunnat insmyga sig. I anseende till artikulationssättet äro nämligen i och u hvarandra alldeles motsatta; vid öfvergång från det ena till det andra måste talorganen genomlöpa alla de artikulationsställningar, som motsvara de mellan i och u liggande vokalljuden, hvarigenom en kedja af öfvergångsljud bildas. Vid en mera hastig och våldsam öfvergång blifva öfvergångsljuden icke hörbara. Men göres öfvergången långsamt, hvilket naturligtvis är möjligt, endast ifall ljudförbindelsen uttalas som en lång vokal, så kunna äfven öfvergångsljuden ernå hörbarhet. Ett sådant till hörbarhet kommet öfvergångsljud är det, vi hafva i iau af ¡ū. — Ett intressant motstycke till den forngutn. öfvergången från till iau hafva vi i nygutn. tiäugu. En ursprungligen kort vokal har i nygutn. blifvit lång framför enkel konsonant. På grund häraf borde forngutniska tiŭgu i nygutn. blifvit tiūgu, men det heter tiäugu (Säve M. p. 233) med diftongisering af u till äu efter halfvokalen i, under det att i andra ställningar ett likartadt u förblifvit oförändradt, t. ex. forngutn. lŭtr, nygutn. lūt. Se paragr. 16.
  49. Ai har dock, liksom ęi i fno., förkortats till e (ę) i superlativerna flestr 23: 4 och mestr 1 samt i de sammandragna formerna af adj. hailigr, fno. hęilagr, t. ex. helgan dagh 6 pr., helghastr 8: 2. På grund af dessa former, i hvilka förkortningen utan tvifvel är äldre än förkortningen af ai till a, samt på grund af formerna tveir och tver, tveim och tvem förmodar jag, att gutniskan tidigare haft omljud i den nu omhandlade diftongen, så att dess form varit ęi liksom i fno., men att ęi senare åter erhållit ett bredare uttal: ai.
  50. Af detta ord förekommer i GL. följande former: nt. sing. m. haur 26: 5, nt. sing. neutr. haut 31 (haut som adv. 23: 3), acc, sing, fem. huauga (skriffel för hauga) 19: 9; komparat. hoyrin 31, hoygri 32; superlat. hoystr S: 1, hoygstr 12: 1, S: 5 (på senare stället ändradt från hoystr). I en gotländsk runkalender förekommer vidare nt. sing. fem. hau (Liljegrens Runurkunder pag. 284). Man kan af dessa exempel finna, att grundformen *hauha behandlats sålunda, att h i böjningsformer, i hvilka det kom att stå i slutljudet eller åtföljas af konsonant, bortföll, men bibehölls, förvandladt till g (gh), framför med vokal börjande ändelser. I hoygri och hoygstr har g förmodligen i senare tid inträngt från sådana former, som i positiven hade g. I den yngre handskriften finner man konsonanten hafva inträngt i neutr. sing. haucht 23: 3, 31, och nygutniskan har fått g öfverallt: haugar, haug, haugt Säve M. p. 227. (Jfr. Rydq. II 377).

    Anm. Den nyss citerade Runkalendern har Liljegren (Runurk. pagg. 269—284) aftryckt efter Worms Fasti Danici (pagg. 125—157 i 1643 års upplaga), der den uppgifves hafva kommit från Jutland. Att den likväl är gotländsk, bevisas af språkformen: att, fno. ęitt (se § 16), ier, fno. er (præsens af vera), iaul, fno. jól, hiar, fno. hér (se § 15), þiaur, fno. þjórr o. 9. V. Oaktadt det språkmaterial, kalendern lemnar, icke är rikligt, är den likväl af stor vigt för kännedomen af gutniskans historia, emedan den är daterad: 1328. Säve synes icke hafva observerat denna kalenders gotländska ursprung, då han icke aftryckt densamma bland sina Gutniska Urkunder. Deremot citerar Rydqvist (II 377) densamma såsom gotländsk. I det följande citera vi kalendern efter Liljegrens Runurkunder.

  51. GL. har ett af diftongen au uppkommet o uti orden klostr 7: 1 och Leonkopungr S: 5. Det förra, det lat. claustrum, fno. klǫustr, har förmodligen genom fsv., der ordet heter kloster, klöster (Schlyters Lexikon pag. 347), inkommit i gutn. — Teckningen Leonkopungr utgör tydligen ett försök att återgifva det fornöstgötska uttalet af staden Linköpings namn (Liongköpungr, se Schlyters glossar till Östgötalagen). I GL:s språk skulle stadens namn helt visst ljudit Lingakaupungr, knappast Lingrakaupungr, såsom Leffler V-omljudet pag. 77 förmodar (jfr. § 24 här nedan).
  52. Enligt Bugge (”Tolkning af Runeindskriften på Rökstenen” i 5:te delen af Antiqvarisk Tidskrift för Sverige pag. 62) har man att för stammarne fjór- och fjǫgur- antaga olika grundformer. Fjór- utgår från grundformen *fedvor- (got. fidvor-), som genom utstötande af de antog formen fjór- (fsv. fiur-). Fjǫgur- förutsätter deremot stamformen fedur- (got. fidur- i sammansättningar), som genom rotvokalens brytning och förvandling af d till g antog formen fiagur- (så på Rökstenen) och genom u-omljud fjǫgur-, fjugur-. — Tiugu, som står för tva tiugu, likasom fno. tuttugu är sammandraget af tvá tugu, är en regelbunden acc. pl. till en nmt. sing. tiugr, som förekommer i fsv. (tiugher), bildad af stammen *tegu genom brytning och omljud (*tegu, *tiagu, *tiǫgu, tiugu). Se Rydq. II 142 och 563. Fno. har icke brytning i detta ord (tegr, tugr).
  53. Dock förekommer i fsv. äfven fiorþi, Rydq. IV p. 126, men fiarþi är den allmänna formen.
  54. Såsom tillkommet blott och bart genom skriffel får man betrakta y uti fyþyr 20 pr., för fyþur (gt. sing. af fem. fyþa, fno. fǿða) och förmodligen också e för a uti hinget S: 2, fno. hingat.
  55. Fem. på -ul och -ur af adj. på -al och -ar i mask. fans i Gutamålet ännu i förra årh., enligt hvad Säve upplyser hos Molbech pag. 229 not.
  56. 56,0 56,1 56,2 56,3 56,4 Miel, smier, mielk, biern, miek för mial, smiar, mialk, biarn, miak enligt § 15. De fgutn. formerna miel, smier och miek (stam *meku) äro af stort intresse i språkhistoriskt afseende, emedan de, såsom oss synes, på ett nog otvetydigt sätt visa, huru vi hafva att tänka oss utvecklingen från ett ursprungligt e till brytningsljudet i de nord. språken. Fgutn. miel för mial visar nämligen, att stammen *melva först genom brytning af e till ea, ia blifvit *mealva, *mialva. Derpå har i fno. genom vanligt u-omljud af a till ǫ *mealva, blifvit mjǫl. Utvecklingen har sålunda genom ea, ia gått från e till . Genom detta antagande om utvecklingens gång vinnes större likformighet emellan fgutn. å ena sidan och fno. och fsv. å den andra än genom den af några forskare (se Leffler V-omljudet p. 7 ff.) hyllade åsigten, att fno. och fsv. mjǫl omedelbart uppstått af stammen *melva genom epentes af stammens v (*melva,
    • meǫlva, mjǫl). Enligt vår tro har det existerat en allmänt nordisk form
    *mialv(a), som i fno. och fsv. genom u-omljud blifvit mjǫl, medan fgutn., der u-omljudet vunnit ringa utbredning, blifvit stående vid den o-omljudna formen.
  57. Deremot vågar jag icke till samma kategori som de uppräknade orden hänföra fgutn. hafuþ 23: 4, fsv. hovuþ, fno. hǫfuð, huru tilltalande sådant än vid första påseendet synes vara. Vigfusson har uppvisat (Oxf. p. 307), att detta ord i mycket gamla fno. visor förekommer med au i stammen; på grund häraf, samt på grund deraf, att det i got. och de öfriga germaniska dialekterna har diftongen au eller dertill svarande vokal i rotstafvelsen, förmodar jag, att i de nordiska språken den ursprungliga stamformen varit *haufuð, samt i öfverensstämmelse med Vigfusson, att förkortningen till hafuð (hvaraf genom u-omljud fno. hǫfuð) härleder sig från de sammandragna kasusformerna: hafði för *haufði cet (jfr. fgutn. datt för dautt § 16). Denna förkortning tror jag emellertid hafva egt rum blott i fno. och fgutn., men icke i fsv.; ty i fsv. hovuþ har o helt visst omedelbart uppstått af diftongen au, och icke genom u-omljud af ett af au förkortadt a, enär vi i fullt analoga fall aldrig finna u-omljud i fsv.; jfr. fsv. harund, stapul, saþul m. fl. Se Säve: ”Om språkskiljaktigheter i sv. och isl. fornskrifter”, i Upsala Universitets årsskrift 1861 p. 7, samt Rydq. IV p. 178. — Till fjǫl- i fno. med u-omljud svarar fgutn. fiel- utan omljud (fielkunnugr S : 2, fno. fjǫlkunnugr). Detta ord är (enligt benäget meddelande af akad. adj. K. F. Söderwall) icke anträffadt i den fsv. literaturen, men att det i fsv., emot hvad man hade skäl att vänta, då grundformen är *felu, got. filu, saknat omljud, kan man sluta deraf, att fsv. har af samma stam bildade ord utan omljud: fiælda (fem.) och fiælde (mask.), fno. fjǫldi. Det förra (fiælda) förekommer i en svensk urkund på ett ställe, der den motsvarande norska redaktionen har fjoldi (allt enligt adj. Söderwall).
  58. Jemför också nygutn. diaur (Säve M. pag. 249) med fno. dýr, got. dius.
  59. Ifrån siex har ie öfverflyttats till ordningstalet och dess afledningar (siettungr 9: 1), hvilka egentligen hafva långt é i stammen (fno. sétti och séttungr); jfr. Rydq. II 577. — I sniekkia S: 6 ter, fno. snękkja, och tielgia 19: 20 kan icke heller brytning ega rum, då stammens e uppkommit genom i-omljud af a, men huru ie skall förklaras i dessa ord, vet jag icke. Ej heller kan jag förklara förhållandet mellan fgutn. hier 1 rubr. (hiar Säve Runurk. N:o 51, 53 och oftare) och fno. hér (fsv. hær).
  60. Spiella är till formen men icke till betydelsen skildt från spilla 2: 2; det förra är fno. spella, -aða, det senare, fno. spilla, spilta. Begge äro, med olika suffixer, härledda af gutn. spiell, fno. spell eller spjall (*spilljan och *spellon) (W).
  61. I vissa fall kan det vara svårt att afgöra, om man har brytning eller muljering, när nämligen ett gomljud åtföljes af ett ursprungligt kort e, såsom i giefa, som på alla ställen, der det förekommer i GL., skrifves med ie: se 2: 2, 3: 3 och 4, 7: 1, 16: 2, 28 pr. bis, 46, S: 2. — Med ie skrifves också städse substantivet skiel (se 6: 3, 13: 5, 20: 14, 22 bis o. s. v.), hvarför ie här möjligen är brytningsljud. Med blott e skrifves dock det af skiel afledda adv. oschellica, som förekommer 25: 3. I fsv, förekommer detta ord både med bruten och obruten stamvokal, fsv. skial, skiæl och skæl Rydq. III 172 (jfr. här ofvan pag. 12).
  62. Förmodligen har det genom muljering uppkomna ie, när e är kort, haft alldeles samma uttal som brytningsljudet ie, och då detta senare vexlar med ia i GL., bör det icke förundra oss, att vi i ett par enstaka exempel finns ia för ett genom muljering uppkommet ie: nämligen i giara 6: 3 (fno. gera) och giarning 1. Eller man bör kanske snarare anse giara vara = fno. giǫrva, fsv. giora (se Leffler Bidrag pag. 236 not. 1), och att ia således hår verkligen är brytning? I giarning kunde ia förklaras såsom uppkommet genom inflytande från giara. Den i GL. vanliga formen giera kan likaväl förklaras af giara (fno. giǫrva, jfr. § 13) som af gera (fno. gęra).
  63. Jfr. nygutn. m. raudar, f. raud, n. rytt eller ratt; blautar, blaut, blytt eller blatt; godar, god, gutt, Säve M. pag. 227.
  64. Jfr. nygutn. raidä, raddä, radden; laidä, laddä, laddar; braidä, braddä, braddar m. fl. Säve M. p. 241.
  65. Under det att i öfriga fall konsonantfördubbling är mycket oregelbundet iakttagen i handskriften af GL., synes afskrifvaren dock i det afseendet hafva förfarit konseqvent, att han aldrig underlåtit fördubbling inuti orden, då den bordt inträda. Sålunda kan väl noyd stå för noydd, liksom brat 26: 8 står för bratt, gut 19: 33 för gutt, men reida kan efter vanliga bruket i handskriften icke betyda reidda. Emot den har antagna förenklingen af d synes visserligen tala, att i nygutniskan præt. af nåjdä heter nåddä, nåddar med dubbelt d och förkortad vokal (Säve M. p. 241); men detta behöfver ingalunda vara fallet, ty nåddä kan förklaras som en senare analogibildning, framkallad af behofvet att skilja mellan stammen i præt. och præs., sedan i detta senare þ (= ð) blifvit d (jfr. § 20). Utvecklingsgången har således varit, äldst: noyþa—noydda—noyddr, GL. noyþa-noyda-noydr och slutligen nygutn. nåjdä—nåddä—nåddar.
  66. Dat. sing. skrifves ett 28: 4 med dubbelt t, ett skrifsätt, som likväl icke är afgörande för uttalet, då handskriften i några andra tillfällen origtigt har konsonant fördubbling äfven efter en lång vokal, t. ex. latta för lata (fno. láta) S: 2. harr för har, fno. hár (coma), 19: 26, arr för ar, fno. ár (annus), S: 2, mall för mal, fno. mál, 8: 1.