Den här sidan har korrekturlästs
45
Forngutnisk ljudlära.
- jemförelsevis ringa antal af ord i det förra spåket, medan den är nästan fullständigt genomförd i fno. I denna punkt öfverensstämmer fgutn. med fsv. Assimilation af nt till tt förekommer i GL. i ordet vittr, hvilken form dock träffas blott på två ställen: acc. sing. vittr S: 6, gt. pl. vittra 17 pr; den vanliga formen är vintr, utan assimilation (se 2: 3, 6: 5, 17: 2, m. fl. st.); fsv. har också både vitter och vinter (Rydq. II p. 168); fno. vetr (för vettr, vittr). Vidare qvarstår nt i klinta S: 4 (se pag. 14 not. 2), fsv. klinter (Rydq. III 100), fno. klettr, samt i imperat. bint af binda (se pag. 37), fno. bitt (fsv. har förmodligen liksom fgutn. haft bint, jfr. fsv. bant, fno. batt, præt. af binda, Rydq. IV p. 343). Kk för ursprungligt nk finner man i GL. uti þykkia 8: 1, fsv. þykkia, fno. þykkja, got. þugkjan; drikka 24 pr, fsv. drikka, fno. drekka, got. drigkan; drykkia (subst. fem.) 4, fsv. drykkia (Rydq. II 224), fno. drykkja. Men oftast qvarstår nk här såsom i fsv.: ankul 23: 4, fsv. ankul, fno. ǫkkla; enkia 20: 5, fsv. ænkia, fno. ękkja; sinqva (sanc S: 1, sinker Add. 5: 2), fsv. siunka, fno. søkkva; stingva 23: 3, fsv. stiunka, fno. støkkva, got. stiggan; druncna 20: 11, fsv. drunkna eller drukkna (Rydq. I 191), fno. drukna. Ett ord, som i fsv. har assimilation af nk till kk, har i fgutn. bevarat nk: þunki 19: 28, fsv. þukki eller þokki (Schlyters lexikon pag. 753), fno. þokki.
- I fno. öfvergå efter långa vokaler samt i afledningsändelser lr och nr
till ll och nn. Förmodligen har denna assimilation i samma utsträckning
funnits också i fgutn., men i GL. göres skilnad mellan de former, som i fno.
sluta på ll och nn, och den, som sluta på enkel konsonant, endast då, när den
föreg. vokalen blifvit förkortad (ann för ainn, § 16). Vi finna visserligen nt.
sing. þrell 16: 2, 19: 37 bis, svarande till fno. þrę́ll, men också acc. þrell 16: 2,
svarande till fno. þrę́l, och vanligen heter både nt. och acc. þrel; nt. þrel 6: 5,
16: 2 bis, 19: 37 bis, acc. þrel 8 pr. Vidare träffa vi lykil (nt. sing.) 36: 1,
fno. lykill; axul (nt. sing.) 26: 7, fno. ǫxull, jfr. acc. ancul 23: 4; gamal (nt.
sing. m.) 60, fno. gamall; schin 19: 7, fno. skínn (præs. af skína); drotin (nt.
sing.) 2: 3, fno. dróttinn.[1] — I fno. eger också stundom assimilation rum af
lr till ll efter korta vokaler, nämligen i præs. sing. af starka och svaga verb:
2 och 3 sing. præs. af fno. stela kan heta både stelr och stell (jfr. Wimmer
- ↑ Blott på ett ställe träffar man i GL. en ordform, som svarar till en fno. form med af sr uppkommet ss, nämligen nt. sing. mask. laus 44, fno. lǫuss, för *lǫusr. Ordet las, fno. láss, som förekommer i nmt. sing. 36: 1, 37: 1, har förmodligen i gutn. varit neutr. såsom man kan finna af exemplet Add. 5 pr.: thi at eyns et hus ella laas wari til brutit. Jfr. Rydq. II 33.
