Den här sidan har inte korrekturlästs
276
Hirþ — Hion.
Hirþ, (Isl. hirð =; hirða, vårda, förvara) (konungens) hof, hofstat. Se Hirþgarþer, -man; Hirþi, Hærdis lös.
Hirþgarþer, m. gård. där konungens hof hålles. Se Haf.
Hirþi (herde, hyrde, Chr.), m. (af hirþa, vårda förvara; jfr. Hirþ) herde. ME. B. 9: 6; Chr.* halda fæ, gæta, fara mæþ hund ok h., allitt. VG.* ÖG.* Sk.* taka alt saman hiorþ ok h., U. V. 7: 6. Jfr. Kyrkio-, Valgångs herde.
Hirþingi (herþingi, hyrdinge, hördinge, hiordinge), m. = hirþi. VG.* VM.* ME.* Chr.* Jfr. Hiorþ.
Hirþman, m. (Isl. hirðmaðr) drabant, hofman. U.* SM.*
...
