Stockholm, Del 4 (Elers 1801)/Kap 202
II.
K. Chirurgiska Societeten.
Chirurgiska Societeten var i sitt upphof ett Barberare-Ämbete med Skrå-reglor; men sedan Chirurgien började läras, icke såsom ett Handtverk, utan såsom en Vettenskap, grundad på Anatomie och flere Läkarekonstens delar; så har ock den vunnit ett anseende, som svarar emot den allmänna nytta och det säkra biträde, mänskligheten i de svåraste tillfällen, af Chirurgien röner, till skador och sjukdomars botande och helande.
Redan ifrån längre tider tillbaka, har denna angelägne del af Läkarekonsten, af höga Öfverheten, blifvit uppmuntrad och befrämjad.
Till Barberare-Ämbetet i Stockholm[1], skulle rundelen öfver Söderport, till Anatomie-hus upplåtas, och till Sectionernes förrättande, delinqventers döda kroppar aflämnas; enligt K. Carl XI.s bref till R. R. och Öfverståth. Gr. Gyllenstierna, Kungsör d. 27 Apr. 1682.
Uti K. M:t Ö. B. och Priv. 1688, förmäles att K. långt förut, gifvit Collegium Medicum tillsägelse, om ett Anatomie-hus, på det både Medici och Chirurgi, måtte kunna hafva lägenhet, till bättre öfning, kundskap och erfarenhet, i denna Vettenskap. Directionen af Anatomien och Anatomie-huset, skulle då dependera af Collegio Medico, då de som årliga Sectionerne bivistade, skulle derföre erlägga en billig recognition, att till Collegii nödtorfter användas. Vid den tiden lär ock någre rum i Söder Stadshus till Anatomiske Sectionerne blifvit upplåtne.
Chirurgi eller Barberare fingo den tiden icke låta bruka sig uti invärtes krankheter, hvarken i Stockholm eller andra Städer, hvarest Medici voro tillstädes; utan endast till manual-operationer. Uti förklaringen deröfver d. 1 Aug. 1698, förordnades åter, att icke allenast Regements-Fältskärarne, vid Regementerne; utan ock Barberare, der ingen tillförordnad Medicus vore, ägde frihet att betjena de sjuka, och i det öfrige, allestädes och utan undantag, idka allt det, som till Chirurgien hörde; i hvilken måtto dem ingalunda vore betagit de sjuke med alla tjenlige, både in- och utvärtes medicamenter, att uppvackta och vara tillhanda; rättandes sig efter constitutionerne och den af Collegio Medico och Barberare-Ämbetet deröfver upprättade förening, dat. Stockholm d. 18 Maji 1691.
Med början af sistledne årahundrade, fick Kongl. Chirurgiske Societeten ett förnyat skick och anseende, då Hof-Chirurgus Evald Ribe, blef dess Öfver-Directeur.
Chirurgiska Vettenskapens tillväxt och förkofran, har sedermera blifvit fortskyndad; icke allenast derigenom, att K. i nåder beviljat, resestipendier, för unga Fältskärer, som vid hemkomsten efter fulltygad insigt och skickelighet, varit säkre om befordran; utan ock genom Societetens vidtagne anstalter, till ungdomens handledande och undervisning. År 1746 åtog sig dess Ledamöter, utan ringaste belöning, att hålla fria föreläsningar; såsom Assessoren och Lif-Chirurgus Ribe, om ögonens sjukdomar; Regements-Fältskären Schenbom, om krämpor som angripa benen eller kroppens hårdaste delar; Medicinae-Doct. och Professoren, sedermera General-Directeuren öfver alla Lazaretter i Riket Olof af Acrel, om färska sårs egenskap och skjötsel; Öfver-Directeuren Mathias Ramström, om alla slags svulster, bölder, excresentier, rötsår och fistlar. Societeten inrättade ock af egne medel, Anatomisk undervisning, som besörjdes af dess Ledamot, Prosector Magn. Hedin; och sedan en Anatomie-Profession blef inrättad, tilldelte Societeten, Professoren Roland Martin, ett årligt arfvode af 800 d:r S:mt, för att med så mycken oförtrutnare möda, gå unga Chirurgi, med information tillhanda[2].
Kort för Pomerska kriget höll Öfver-Directeuren Ramström allmänna föreläsningar, öfver fältsjukdomar, till deras tjenst i synnerhet, som sjukskötseln i fält anförtroddes; äfven som af Professoren och Öfver-Direct. Hagström, för dem som vid sista Finska kriget, till Fältskärer blefvo antagne, och af honom förut examinerades.
Att Societetens omsorg och bemödande, i förenämde måtto icke varit fåfäng, intygar den tillgång Riket äger af skickelige Chirurgi, som länge hedrat sin Wettenskap, och hvaribland flere, i kundskaper, erfarenhet och ådagalagd färdighet, vid de svåraste och mäst granlaga Operationer, förvärfvat sig en namnkunnighet och högacktning, som gifvit dem ett rum, ibland de mäst berömde Läkare i sin tid.
Flere genom trycket utgifne classiske arbeten i denna Wettenskap, bestyrka det samma; hvilkas uppräknande förtjena ett utmärkt ställe i Svenska Lärdoms-Historien.
Ansedde Medici i vår tid, hafva vid Chirurgiska förrättningar ådagalagt ostridige vedermälen af pröfvad grundelig insigt i Chirurgien; äfven som flere Chirurgi, uti invärtes sjukdomars botande, vunnit ett allment och förtjent förtroende.
Taxa äfven för Chirurgi, utfärdades, d. 6 Aug. 1777.
Chirurgiska Societeten upplöstes, då K. M:t uti förnyad Instruction för Dess Collegium Medicum, d. 28 Octob. 1797, uppdrog Collegium, en odelad styrelse och tillsyn öfver hela Medicinal-Verket i Riket, som i föregående moment förmält är. Ibland Collegii Ledamöter äro nu 4 Chirurgi; examinerade Chirurgi äro membra Collegii, och handhafvandet af K. M:ts förnyade Reglemente 1797, angående Chirurgiske undervisningen, åligger Collegium enligt samma Instruction.
K. M:t har anslagit 2000 R:dr årligen till stipendier för 36 Chirurgie-Studiosi; 333 R:dr 16 sk. för någon kunnig Studiosus-Chirurgiae, som kan finnas skickelig, att, för kundskapers inhämtande, om vissa Operationer, besöka utländska lärosäten; nödige medel till inköp af utländske Chirurgiska Instrumenter, och konsten att sådane sedan inrikes tilverka, m. m. som finnes omförmält uti Puncterne till Riksens Ständer 1800.