Stockholms-Posten 1783-01-02
| ← — |
|
N:o 2. Fredagen d. 3 Januarii 1783 → |
| Index |
Stockholms Posten.
Sjette Årgången.
1783.
Stockholm,
Finnes hos Bokhandlaren Johan Christopher Holmberg.
N:o 1.
Stockholms Posten.
Torsdagen d. 2 Januarii 1783.
Foglarnes Witterhets Academi.
Fabel, om någon ting är Fabel.
När en Gesäll skal Mästerbrefwet winna,
Det ware sig en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware,
Kort sagt, hwad hälst för Handtwerks Idkare;
Så måste först en pröfning ske,
Om han förtjent til sådan heder hinna:
Han måste då et stycke arbet ge
At dömmas — Utaf hwem? — Af sina Mästare.
Men skulle nu en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware
Uti sin enfald häraf sluta,
At likaså det måste sig bete,
När en Poet får Skaldepriset njuta;
Så skal min Läsare få se
Af följande besynnerliga saga,
Hur fasligt sig en Skräddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Swarfware
I wittra saker kan bedraga.
En stor och mägtig Örn i gamla werldens dar
För Indiens Foglar Konung war:
(I parenthes tör någon undra,
Hwi så bland Foglar, flere hundra,
Man altid Örnen just til Konung upsatt har:
Har han så mycken dygd? Har han så uplyst snille?
Är då hans själ så ädel och så stor? —
Nej... men han har de längsta klor.)
Hwad angår nu den Örn jag här beskrifwa wille,
Så såg man, hwad ej mången tror,
At han med mycken, nåd de fjäderfän bemötte
Som Witterhet och Skaldskap skötte.
Han satt ut priser, stora, små,
För dem, som längst bland foglar kunde gå
I konsten at en sång författa.
Men som Kung Örn i nåder ej förstod
At skilja uti sång det wackra från det platta,
Och hade ej nog Kungligt mod
At åt sin höga smak i tysthet låta skratta;
Så tog han wisligt det beslut,
At en och ann bland Foglar wälja ut,
Som borde prisets winst åt bästa qwädet dömma;
En Corps, som skulle kallad bli
For Witterhets Academi:
At nämna detta namn, är nog at den berömma. —
Men hwilka lär man då til Ledamöter ta? —
En löjlig fråga! — Hwem, om icke Näktergalen,
Steglissan och Canarien? — Ja;
Så tänker den som ej är galen,
Men Högdjur tänka icke så —
Kung Örns Visir, en Uf, som hopens wördnad wäckte,
För det han gammal war och grå,
Sig trodde denna sak på bättre sätt förstå: —
Det war en Macchiavel bland Fogelfanans slägte,
En djup Politicus — Välan, låt hora då
Det sluga råd, som flöt utaf hans tunga —
Jo, sade han, i fall man ledamöter tog
Utaf de Foglars hop, som sjelfwa kunna sjunga,
Så skulle tros, och det med fog,
Af hwarje concurrent, som ej belönad blifwit,
At wäld Academien drifwit:
Nu wore den ju mäst owäldig i en sak,
Som ej deraf förstod at skilja fram och bak....
Man mycken slutkonst ej behöfwer
At se hwad följden blef: den blef, at hwarje gång
Då foglar täfla uti sång,
Hör endast Ufwar til at fälla dom deröfwer —
Så sagt; så gjordt — Se der en Academisk Sal,
Der kring et aflångt bord, de wittra Ufwars tal
Sig redan samlat har, at hålla dom och wal —
Hwem söng då? — Jo dermed gick til uppå det wiset
Som allmänheten trott — Hwarenda Näktergal
Blef qwar i skuggan af sin dal,
Och Herrar Kråkor wunno priset.
Min Läsare! du ren i Skolan weta fått,
Hur mänskjan, som bland alla djuren
Allena har förstånd, dock ingen ting förstått,
Om hon ej lärt det sen af Bröder Kreaturen.
Exempli gratia: Hon lärt at bygga Slott
Af Bäfwern — Widare, hon spinna lärt och wäfwa
Af Spindeln — Widare, hon plöja lärt och gräfwa
Af Swinet — Widare, at sätta sig klistir
Af Storken — Widare, at äta, dricka, sâfwa,
Af .. Gud wet hwilka nöt — I fall nu frågan blir,
Om icke Wittra Skrån må hållas för en gåfwa
Af Konung Örns förnumstige Wisir;
Så swarar jag med Ali i Zemir:
”Min Wän, det tör kanske så wara — —
(Men undantagom Swerge bara).
Om sättet at wara kär i Frankrike.
Bref från Paris.
Jag har sagt Er i mit föregående bref, at min wän F— war på wägen at gifta sig. Han kom nyligen til mig och war så innerligen glad, at jag trodde det händt någon särdeles lycka. — ”Jag är förtwiflad, min bästa wän, jag är förtwiflad! ropade han, i detsamma han steg in, och skrattade så at han wille kikna — Ni tycks mig wara, swarte jag, den gladaste människa jag nånsin sett i min lefnad — Han berättade mig därpå at den gamla Marquisen P—, Fadern til hans fästmö, hade gjort hans Mor en visit, och efter en hop complimenter och omswep, låtit henne förstå, at för wissa oförmodade händelser skull, kunde han omöjeligen ha den äran at blifwa Swärfar åt hennes son, och tillika hade han bedt henne försäkra mig, huru mycket hela hans slägt, och han sjelf i synnerhet, woro förtwiflade öfwer et hinder, som beröfwade dem den äran och det nöjet de lofwat sig af denna förbindelse. Min Mor, tillade han, har gjort sig all möjelig flit at kunna uptäcka orsaken til en så hastig förändring; men all hennes möda har warit förgäfwes. Den gamla Marquisen har nöjt sig med at försäkra henne, det en omständelig berättelse om tilgången härmed wore lika så obehagelig som onyttig; hwarpå han budit henne farwäl med de höfligaste och förbindeligaste ordasätt.
”F— gjorde mig denna berättelse med en så ledig och glad ton, at jag ej wiste hwad jag borde tänka derom. Min kära Marquis, sade jag, det är rätt lyckligt at jag bedragit mig, ty jag inbillade mig at Ni wärkeligen war kär — Ja, Ni har rätt, min wän, jag älskade henne oändeligen — Oändeligen! och icke dess mindre tycks Ni wara så nöjd, just i den stund Ni förlorar Henne — Hå, mina Herrar Engländare, altid ä Ni underliga! Altid ha Ni öfwerdrifna ideer... At älska en flicka oändeligen, der wil så mycket säja som at älska henne så... som man plär älska en flicka: hela werlden älskar på det sättet, så snart man ej hatar hwaran... Men jag skal berätta er hela historien.”
”Min Mor, som är det bästa barn i werlden, och som jag älskar af alt mit hjerta, hade försäkrat at detta äktenskap skulle göra henne fullkomligen lyckelig: Farbröder, Fastrar, Mostrar, Morbröder och Cousiner i tionde led, alla påstodo detsamma. Jag har därjämte fått weta at Fröken sjelf, hennes Far, och alla hennes slägtingar hade samma åstundan at saken skulle gå för sig: Flickan är dessutem rätt täck. Man wil nödwändigt ha mig gift förr eller senare, och jag har hållit före at det wore lika så godt nu, som en annan gång. Hwarföre skulle man wäl neka at gå in i en sak, som gör så många människjor nöje, och som i sig self ej är obehaglig — Utan twifwel, swarte jag, hade det warit rätt ogent på er sida, då ert hjerta lyckligtwis ännu war fritt, och då den föreslagna person hade företräde i er smak framför alla andra —”
”Ni bedrar er, min wän, föll han mig i talet, det war ganska många flickor, som jag långt mer tyckte om, och i synnerhet en, som är onyttigt at jag nämner, men en flicka... som jag älskar... som jag älskar.. — Så, som man plär älska... föll jag honom i talet — Nej, parbleu! ropade han til med häftighet, utan så, som man ej plär älska — Men, min Gud! frågade jag, huru kunde Ni då få i sinnet at gifta er med en annan? — Hå, der hindrar ingen ting, swarade Marquisen helt kallsinnigt, jag kan ej gifta mig mer med denna; hon har, parbleu! tagit försprånget; hon har redan undergått oket, följakteligen kunde hon ej tycka illa wara, at jag gjorde min mor och mina slägtingar til wiljes; för öfrigt är det et ganska godt barn. — Hon förefaller mig wärkeligen sådan, sade jag, — Åh! hwad det angår, inföll han åter, så är hon sjelfwa godheten. Imellertid är jag oändeligen glad, at saken har slutat sig utan mitt förwållande, och fastän det ock skulle hända at den åter bragtes å bane, så har jag i alla fall dragit nytta däraf: et upskutit giftermål är altid en upskuten ånger. Sluteligen gjorde han en pirouette, och gnolade på en wisa, som börjas:
Non, tu ne l’auras pas, Colin &c.
Se här et portrait af den Fransyska Kärleken. Jag lämnar er, min wän, at göra era reflexioner däröfwer...
Wid Dragningen af Kongl. Lazaretts Lotterit förleden gårdag, utföllo högsta Winsterne på följande Nummer: nemt. N:o 2934, 3000 Dal. N:o 4940, 8013, 1000 Dal. hwardera. N:o 2822, 864, 500 Dal. hwardera. N:o 1153, 4616, 10383, 11939, 12170, 15157, 200 Dal. hwardera.
Den Anonyma Auctoren, som i Tidningarne averterat en Öfwersättning af Usong, täcktes spara sin möda, hälst denne Piece nu är nyligen lagd under Prässen, och i Tidningarne averterad för mera än 2 år sedan.
På Dagbladet Stockholms Posten, som hwarje Söknedag utgifwes, emottages Prenumeration i Holmbergs Boklåda med 2 R:dal. Specie på godt Tryckpapper samt 2 R:dal. 24 sk. på Franskt Papper, för innewarande år 1783. I anseende til större förskrifning af de bästa och dyraste Utländska Journaler och Gazetter, dem man låter komma med Posten och ärnar både skyndsamast och fullständigt nyttja til Allmänhetens tjänst, kan Utgifwaren ej finna sin räkning at sälja Numror stycketals til ringare pris, än 9 r:st., likasom prenumerationstiden ej heller kan lemnas längre öpen än til den 30 Januarii, efter hwilken dag Uplagan kommer at determineras efter Prenumeranters antal, med ganska litet öfwertryck af hwad man dageligen med wisshet ser sig kunna afsätta.
Notificationer.
Til Salu finnes:
Kongl. Swenska Theaterns Almanach för nästkommande år 1783, är nyss af trycket utkommen, til format, stil och inrättning lika med den för detta år. Utom förtekningen på hela Kongl. Theaterns Stat, samt de Dramatiska arbeten, som blifwit upförde, innehåller denna Almanach en Alphabetisk Catalogue på alla så Ut- som Inländska Poeter och Compositeurer som arbetat för Kongl. Swenska Spectaclerne: Inhämske Theater Tidningar och Nyheter för 1782, jemte nya Opera-Husets Historia: Capellmästaren Naumans Lefwerne: En stor kännares omdöme om Riddaren Gluck: fullständig beskrifning om Spectaclerne i Portugal, samt en ansenlig mängd af dels alfwarsamma dels comiqua Anecdoter och Theatraliske Små-saker. Framför Titel-bladet är Nya Opera-Huset i Koppar stuckit och Calendern dessutom full af Teckningar för Toiletten af de nyaste Coeffurer. Et graveradt Portrait af et bekant wackert Fruntimmer här i Stockholm finnes äfwen bifogat och efteråt en så kallad Secretair, tjenlig til Annotationer för hwar dag i månaden. Denna nya Almanach, som redan wunnit Allmänhetens tycke och bifall, säljes i Holmbergs Boklåda inbunden i wackra Siden-Band, för 24 sk.
Färsk nyss inkommen Caviar fås til köps i parti och minut uti Lilla Hoparegränden wid Österlånggatan, Huset N:o 108, twå trappor up.
Et litet parti aldrabästa sort Caviar, samt god lös Cardus Tobak: säljes til civila priser i Boden wid Skeppsbron och hörnet af Brunsgränd uti Herr Grosshandlaren Hebbes hus.
Bortstulne Saker:
Utur et wagnshus på Kongl. Arsenalsgården är uti Julhelgdagarne bortstulne et par Engelska Wagnsselar med Mässings beslag, graverat med Skotthufwuds wapen; om någon Christlig sinnad människa har eller får någon underrättelse om desamma, så förwäntas emot hederlig wedergällning uplysning derom der dessa blad utgifwas, äro de försålde eller pantsatte, wil ägaren dem igenlösa.
En stadgad Man, som jemte Academiska Studier äger tilförlåtelig kunskap icke allenast uti Räkna och Skrifwa, utan ock grundelig erfarenhet uti Landthushållningen, åstundar employ antingen här i Staden eller ock på landet; Addressen torde lämnas uti förseglad Billet til A. N. där dessa Blad utgifwas.
I morgon kl. 8 f. m. utgifwes nästa Blad häraf.
Stockholm, Tryckt hos Carl Stolpe.