1.
Älskar barnet modersfamnen,
Strävar dagakarln till ro,
Bräckta skeppet in i hamnen,
Vandringsmannen till sitt bo:
Ack, hur ljuvt, o död, ditt sköte,
Där jag, sövd från kval och strid,
Vaknar till en evig frid!
2.
O, vem må förnöjd ej vara
Att med Simeon i frid
Till det goda landet fara
Från en svår och farlig tid,
Från en svag, fördärvad hydda,
Från en ond och fåfäng värld,
Full av ränker, våld och flärd.
3.
Men om dig, min Gud, behagar
I ditt kärleks fulla råd
Att förlänga mina dagar,
Lär mig nyttja rätt din nåd!
Om jag snart skall skiljas hädan,
Ack, i dag beredd mig gör,
Att i dig jag saligt dör!
4.
Mig botfärdig gör och trogen,
Jesu, i mitt vandringslopp.
När jag är för himlen mogen,
Tag min ande till dig opp
Att hos dig få hemma vara
Och dig där förklarad se,
Gud, min Gud, min Frälsare!
