1. Än ett år uti sitt sköte
Oss en mängd av dagar bär,
Dem vi skola gå till möte,
Om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.
2. Dock begär ej, mask i gruset,
Att hans dolda råd förstå.
Varje morgonväkt med ljuset
Goda gåvor till oss gå,
Varje natt vid vilans bädd
Vakar Gud, i mörker klädd.
3. Herrens nåd i solens låga
Sprids från himlens klara fält,
Skiftar härlig i den båga
Han i molnen haver ställt,
Ty han tänker varje stund
Uppå oss och sitt förbund.
4. Herrens öga aldrig blundar,
Varje dag han sett och ser,
Den som var och den som stundar:
Vad vill jag då veta mer?
Han ock sett min dolda stig
Och den stakat ut för mig.
5. Ej en framtid mig betungar
Jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
Kläder liljan i dess skrud:
Skall han mig förgäta? Nej,
Han de sina glömmer ej.
6. Israel på honom trodde,
Då han genom öknen drog;
Gud i tjäll med Aron bodde,
Och hans folk då ägde nog:
Det sitt bröd från himlen fick
Och ur klippan tog sin drick.
7. Döden bör mig ej förfära,
Om han möter mig i år;
Att en skörd för himlen skära
I Guds ärende han går:
Himlens port han låter opp,
Målet för mitt trogna hopp.
8. Jag kan trygg vid Herren vila
Så i glädje som i sorg,
Medan tidens stunder ila,
Ty han är min fasta borg.
Han min starkhets klippa är,
Trygg mitt hus jag bygger där.
