Världens rätta bruk.
Är du Guds barn, så far ej vill
på denna pilgrimsfärden!
Var vaksam, slut ej ögat till
i denna onda världen.
Du kan ej, som Guds änglar, bo
ofrestad uti ljuset;
din Gud vill pröfva här din tro:
du måste genom gruset
gå hem till fadershuset.
Din Herre Gud dig förelagt
att här dig redligt nära,
att hålla kropp och själ vid makt,
hans helga namn till ära.
Du för ditt land arbeta skall,
det vill ej Gud förmena,
samt lyda mänsklig ordning all
och dina bröder tjena,
dock honom främst allena.
Det pund, som du af Herren fått,
skall du ej nedergrafva,
men verka i hans tjenst allt godt,
som han af dig vill hafva.
Ditt ljus ej under skäppan må
du doldt för mänskor spara;
hur svagt det är, skall det ändå
för dem Guds vittne vara
hans vilja uppenbara.
Den fröjd skall du ock njuta väl,
som är Guds goda gåfva
och vederkvicker kropp och själ;
för den skall Gud du lofva.
Dock akta dig för satans list:
den lust du ej tillstädje,
där ej din Herre Jesus Krist
är med dig i din glädje;
så vake du och bedje!
Ty visserligen lär Guds lag,
att du skall bruka världen,
men med ett sådant hjärtelag,
att dig ej snärjer flärden
och att du ej din håg har satt
till världens lust och ära,
men har i himmelen din skatt,
som Gud skall dig heskära
och rost och mal ej tära.
Ett stormigt haf är världen visst
för den till henne fiker,
han hafver ej i Jesus Krist
det fäste som ej sviker.
Men den som har i Gud sin fröjd,
han ej för vinden drifver;
han brukar gladelig och nöjd
de gåfvor Herren gifver:
hans glädje evig blifver.
Och pröfvar Herren här hans tro
med kors och vedermöda,
så har han dock en salig ro,
därvid han kan sig stöda:
han gläds, att Kristi kors han bär,
det honom evigt lisar;
han vet, att han är Gudi kär,
som sina barn här risar,
men sist stor nåd bevisar.
Guds Helge Ande, led oss så,
att vi oss rätt ödmjuke
och att vi världen bruka må
som om vi den ej bruke,
och hafve så vår bästa skatt,
vår lust i Gud allena
och vandre genom världens natt
uti hans ljus, det rena,
så att vi honom tjena.
