1.
Öppet står Jesu förbarmande hjärta,
Kärlekens armar och nådenes famn;
Är det väl skäl att försmäkta i smärta,
Då du får ankra i sällhetens hamn?
Brudgummen Jesus i kärlek dig möter,
Ropar: o själ, mig ditt hjärta helt giv!
Är det välrätt, att din vän du bortstöter,
Som till din lösen har givit sitt liv?
2.
Jesus är världens försonare vorden,
Han på sitt hjärta syndare bar,
När på sitt kors mellan himlen och jorden
Till vår förlossning ett offer han var.
För våra synder han kämpar och strider,
Gjuter sitt blod i den yttersta nöd,
Domaren döden för fångarna lider;
Gud vill oss frälsa, han vill ej vår död.
3.
Kommen då, själar, ja, syndare alla,
Tagen här dubbelt för synder och brott!
Ha vi än alla i Adam måst falla,
Allt genom Kristus kan åter bli gott.
Fängelsetbröt han; I suckande trälar,
Viljen I stanna i bojorna kvar?
Nej, må vi nu somförlossade själar
Lova i frihet vår nådige Far!
4.
Mildaste Jesus, min salighets klippa,
Dig vill jag famna i tron: du är min!
Dig vare lov, jag min otro fått slippa!
Du har mig köpt; jag vill helt vara din.
Förr skall du neka dig själv och din Fader,
Förrän av dig jag förskjuten skall bli.
Därför jag sjunger förnöjder och glader:
Snaran är sönder, och fågeln är fri.
