Österbotten, Österbotten,
land vi ha ändå!
Allt från Tornes dubbelälvar
ner till Lappfjärds å.
Le i ljusa sommarnätter,
åkrar, ängar, fjäll och slätter,
skogar, sjöar, skär och öar,
bottenböljor blå.
Österbotten, Österbotten,
hem för tro och mod,
dina skördar friska spira
upp ur fädrens blod.
Här har Finlands strider brunnit,
Armfelt slagits, Döbeln vunnit;
främst i skocken Vasaflocken
gånge än med mod!
Österbotten, Österbotten,
Hem för sägn och sång.
Tankens hjältar, sångens furstar
Bar du oss engång.
Selmas skald och sångarkungen,
Blomsterplockarn blid bland ljungen.
Än de unga
Söner sjunga
Om sin gamla sång.
Österbotten, Österbotten
Hem för frihet, rätt.
Hällre dö än bojor bära
Det var fädrens sätt.
Aldrig de sin rygg har bugtat,
Våld och väld de själva tuktat.
Stolta minnet
Elde sinnet
Än hos bottnisk ätt.
Österbotten, Österbotten,
Bygd, där mannen säll
Bygger opp på egen torva
Trygg sitt trefna tjäll.
Inga grefvar och baroner,
Endast prostar och patroner,
Endast bönder, frie bönder
Bygde våra tjäll.
Österbotten, Österbotten,
Hem för glädtigt mod.
Där bor manligt trots i blicken
Eld i bottniskt blod.
Ystert våra forsar frusa,
Friska Bottnens brisar brusa
Friskt är modet, eld i blodet.
Hos hvar bottning god.
Österbotten, Österbotten,
Hundramila land,
Dina öppna, fria slätter,
Hafvets blåa rand
Widgat hugen, höjt vårt sinne
Städs för stora mål vi brinne.
Då vi fatta först och skatta
Rätt vårt stolta land.
Österbotten, Österbotten,
Bygd som bottning bar.
Här i dina lunder lekte
Han i barndomsdar.
Här han fröjdats, stridit , brunnit,
Här han hem och kärlek vunnit.
Hembygdsmullen hölje kullen,
När han somnat har.
Österbotten, Österbotten,
Land vi ha ändå!
Alt från Tornes dubbelälfvar
Ner till Lappfjärds å
Le i ljusa sommarnätter
Åkrar, ängar, fjäll och slätter,
Skogar , sjöar, skär och öar,
Bottenböljor blå.
