“En gång en ros jag såg“
| ← “Dig jag sjunger“ |
|
“Fordom“ → |
En gång en ros jag såg;
Hon går ej ur min håg.
Skall jag väl henne få?
Tänkte jag då.
Nu är hon min och står
Redan se’n många år
Främst i min rosengård,
Främst i min vård.
Enkel min saga är,
Men den är mig så kär;
Ty den är ej blott min,
Den är ock din:
Gården — det är mitt hem;
Rosen är — hvem, ja hvem?
Kan du ej gissa nu? —
Det är ju du.