Se flickan der, hur skön hon strålar
Med glädjens purpur på sin kind;
Se ögat, hur’ dess färgglans prålar!
Och rösten liknar vårens vind.
Och hjertat klappar än så sakta,
Och ingen suck ur bröstet går.
Men akta dig, ja akta, akta,
Ty hon är redan femton år.
Se der en annan; ögats lågor
De sqvallra ren om hjertats brand,
Och barmen höjs i lätta vågor,
Och suck med suck går hand i hand.
Men vaka, att hon dig ej tjusar,
Rörs ej af hennes vemods tår,
Ty vindens röst i trädet susar
Och hviskar: hon är tjugu år.
Se der; ännu vill en jag visa,
Hon ser väl mörk och dyster ut,
Men vill blott hennes sorg du lisa,
Straxt är med dysterheten slut;
Och glädjens rodnad täcker kinden
Och tåren – sucken – allt förgår.
Men fly, men fly! fly fort som vinden,
Ty hon är fem och tjugu år.
