50 småhistorier/Ont samvete bär domen i barmen

←  En friarehistoria
50 småhistorier
av Anna Holge

Ont samvete bär domen i barmen
Björnen i skolan  →
(Efter läsebok av R. Törnebladh.)


[ 63 ]

30. Ont samvete bär domen i barmen.

En räv kom en gång, varm och flämtande, till lejonets kula, där djurens konung tog emot sina undersåtars klagomål.

»Ack, Ers Majestät», sade den plirande räven, »jag söker min lagliga överhets beskydd emot baktal och onda rykten. I dag på morgonen hittade jag ett tryckt papper; min glädje var stor, ty jag hoppades i min enslighet få roa mig med att läsa något nytt. Men Ers Majestät lär med fasa höra, att jag i samma skrift utmålas med de svartaste färger: jag beskylles för falskhet, bedrägeri, skenhelighet, inställsamhet, ja, vem hinner räkna upp alla de vederstyggliga fel, som man vill påbörda [ 64 ]mig. Läs själv, nådigaste konung, och pröva om slikt ej förtjänar strängt straff!»

Lejonet ögnade igenom skriſten och sade: »Vad heter du?»

»Mickel», svarade räven.

»Var står ditt namn här i skriften?» frågade lejonet. Jag kan inte finna det.»

»Mitt namn», invände räven litet förlägen, »jag nämnes inte uttryckligen, men en korp, som är god vän och granne till mig, har sagt, att beskrivningen passar in på mig till punkt och pricka, så att ingen kan taga miste om vem som menas.»

»Du stackars dåre!» utropade lejonet. Förstår du icke, att här talas om fel i allmänhet? Lev rättskaffens, så behöver du icke känna dig träffad.»