1.
Ack kära! så säg, huru slapp du så väl
Igenom de portarna klara,
Då ej någon oren, "besmittelig" själ
Må våga sig genom dem fara?
Du var ju af syndeligt släkte?
2.
På nåden jag lefde, på nåden jag dog,
Af nåd slapp jag in i den staden.
Si, detta är skälet och orsaken nog.
hvarför jag står med i den raden,
Som sjunger halleluja evigt.
3.
Ack, lycklig var du, som på nåden alltid
I lifvet och döden har dristat;
Ty därtill blott har en syndare frid,
Som all sin berömmelse mistat.
Så tacka då evigt för nåden!
