| Ur Sions Nya Sånger, 5:te upplagan 1863.
|
Ur Svenska Missionsförbundets Sångbok 1920.
|
1.
Ack! sälla stund, jag efterlängtar,
När himlens klockor börja gå,
Då brudgummen sin brud hemhämtar.
Och jag med ögon båda två
får skåda Gud uppå den höjd,
Der intet annat hörs än fröjd.
|
1.
Ack sälla stund jag efterlängtar,
När himlens klockor börjar gå!
Då bruden hämtas hem, jag trängtar
Att få med mina ögon då
Beskåda Gud uppå den höjd,
Där intet annat hörs än fröjd.
|
2.
Då kan jag och den sång rätt sjunga,
Som jag av nåd har börjat på,
med både hjerta, mun och tunga,
Halleluja! för blod och sår!
Ej något blir mig der till men;
Ty kroppen blir från svaghet ren.
|
2.
Då kan jag rätt den sången sjunga,
Som jag av nåd fått börja här,
Och prisa med en helig tunga
Det Lammet, vilket slaktat är.
Då skall jag utan synd och brist
Lovsjunga dig, o Jesus Krist!
|
3.
Jag får och i besittning taga
Långt mer än jag här kunnat tro,
Mitt hjärta slipper ock att klaga;
Ej något där förstör min ro!
En skugga jag nu bara ser
I Ordet av vad Gud der ger.
|
3.
Jag över brist på fröjd ej klagar;
Min Jesus fyller mitt begär.
I nåd han länkar mina dagar
Och blir mig så allt mera kär.
Han hugnar både kropp och själ
Och sörjer troget för mitt väl.
|
4.
Om sällhet jag här icke klagar,
Mn Jesus fyller mitt begär;
Han hwarje stund med mig så lagar,
att han blir mig än mera kär.
Han fägnar både kropp och själ,
och är beställsam i mitt wäl.
|
4.
Då får jag i besittning taga
Långt mer, än här jag kunnat tro,
Mitt hjärta slipper ock att klaga,
Ty intet stör då mer mer min ro.
Blottskuggan jag i ordet ser
Av allt, vad Herren där mig ger.
|
5.
För djefwul, werld, för helw'tes glöden
är jag nu mera icke rädd.
Han gaf sig sjelf för mig i döden:
På mig törs ingen, Jag är klädd
med helga drägten, som Han drog,
när Han wår fiende nedslog.
|
|
