1.
Ack salig, ack salig den själen, som tror
Och endast af sin Jesus i allting beror;
2.
Som, trots hvad hon erfar och känner och ser,
Ej kastar bort den trösten, som ordet dock ger!
3.
Ty känslan den skiftar ju stund efter stund,
Men friden, se, den hvilar på säkrare grund.
4.
Och ordet det säger — o tröst i all nöd! —
Vår Gud är nu förlikt genom medlarens död.
5.
Vi hafva förlossning igenom hans blod;
O, att blott hela världen den saken förstod!
6.
Ty hvad är all lycka i världen mot den
Att städse här få hafva sin Gud till sin vän;
7.
Att midt under jordlifvets oro och strid
På djupet uti hjärtat dock hafva Guds frid!
8.
Den friden, o Jesus, förvare oss här,
Tills vi en gång få se dig med fröjd, som du är.
