Adlerhielm, jur. stud., greve, reservlöjtnant

Ur Där de härliga lagrarna gro 1916

Bengt Johan Casimir Adlerhielm, huvudman för den grevliga ätten av samma namn, rullar på Karlberg och besluter sig följaktligen för att ägna den svenska rättvisan i någon av dess schatteringar sina krafter. Allt under det första årets förberedelser till inträde å den juridiska banan förslösar greve Casimir tjugotretusen kronor, utgörande hälften av den förmögenhet han besitter och som skulle bilda den fasta grunden för hans blivande framtid. Det kan dessvärre icke fördöljas, att greven oftare nötte Thomas S. Lorenzens schaggsoffor å Café Astoria i Köpenhamn än träbänkarna på det auditorium, där professor Thyrén ger kollegium i straffrätt. Därtill kom att greven en gång företog en bilfärd från Köpenhamn till Hamburg i sällskap med några likasinnade herrar ur adelskalendern, och tyvärr icke utan damer.

Den närmaste följden, och den enda, av ett års vistelse i Lund, var att greve Casimir under högljudda men resultatlösa protester försattes under förmyndare av k. hovrätten över Skåne och Blekinge, i vilken han hoppats bliva antagen till notarie. Nästa år återvände greven, med oändligt förminskade tillgångar, men egentligen icke med förminskade anspråk på livet, till Lund. Det är mycket ledsamt att plötsligt finna sina kontanta medel förminskade, och ledsnaden häröver mildrades icke därav att greve Bengt Johan Casimir Adlerhielms framgångar på studiebanan visade sig vara ganska små. En dag fingo de ett brått slut, och skulden därtill var professor Kallenberg i processrätt. Denne lärde herre riktade nämligen en dag en ytterst maliciös fråga till greve Casimir. Han bad honom nämligen angiva något tillfälle, då svaranden i en process icke hade rätt att enligt svensk lag infinna sig genom ombud. Greve Casimir betraktade professorns spydiga drag och anade satans arga list.

»Något tillfälle då man icke kan infinna sig genom ombud?» upprepade han och svarade efter något betänkande:

»Vid sin avrättning!»

Törhända skulle, trots detta, den svenska rättvisan icke gått miste om greve Casimirs tjänster, om icke något annat hade inträffat, nämligen detta:

En dag anlände till den åldrige och prudentlige stockholmske ämbetsman, som är förmyndare för grevliga ätten Adlerhielms huvudman, ett brev, som kom sagde herre att tappa alla koncepterna. Det var undertecknat Camilla Jönsson och innehöll ett meddelande från sagda dam, att hon efter mottagande av äktenskapslöfte blivit moder till ett barn, vars fader tvivelsutan var greve Casimir. I enlighet med en av greven skriftligen avgiven förbindelse fordrade hon nu tiotusen kronor i ett för allt, skolande bemälda Camilla Jönsson i vidrigt fall väcka åtal.

Den åldrige förmyndaren såg sig nödsakad att om ock utan nämnvärd entusiasm utbetala de tiotusen kronorna.

Av dessa fick Camilla ettusen kronor för sin medverkan i denna väl hopspunna och lyckade komplott. Resten överflyttade greven själv mycket snabbt i diverse köpenhamnska hotellvärdars plånböcker.

Men när verkliga förhållandet något senare upptäcktes, höll ätten Adlerhielm familjeråd. Därvid beslöts att dess huvudman skulle tagas från de juridiska studierna för att gå den diplomatiska banan. För närvarande tillvaratager han konungariket Sveriges intressen i någon republik i Sydamerika.