Adolfsfors/Kapitel 04
| ← Drömmen |
|
På Trossnäs → |
MANUFAKTURVERKETS ANLÄGGANDE
Bönderna lutade sig viskande samman, där de sutto i Köla gamla kyrka en söndag anno 1743 och efter högmässans slut hörde prosten Ericus Erlandi Noreen uppläsa en märkelig kungörelse.
Predikan hade varit lång och sträng. Den bleka vintersolen sken in genom fönstren, läggande svaga rutmönster av ljus på stengolvet. Vinterdagen var kall, köldskotten dånade över Hugnsjön.
Andedräkten stod som en rök i kyrkan.
Men ändå satt man kvar. Till och med ungdomarna, som annars under de tröttsamma kungörelsernas uppläsande brukade bege sig ut på kyrkbacken för att språkas vid, sutto där, ivrigt lyssnande. Det tycktes bli andra tider nu här uppe.
Från Bergskollegium hade till prosten översänts en till ämbetet inkommen skrivelse, varöver nu infordrades såväl prostens som böndernas och inbyggarnas i Köla och angränsande socknar utlåtande.
Det var ingen fara, att man ej skulle uppfatta, vad prästen sade. Hans starka stämma kom varje ord att genljuda:
»Wälborne Herr Bergmästare.
Den oskattbara möda och nit, som höga Öfwerheten och Riksens Högb. Ständer i dessa tider visat till upmuntring af Manufacturers anläggande i Riket, är numera så kunbar at om högstwärdigt wälbehag för slika inrättningar något twiwelsmål ej gifwas kan; så mycket mindre, som det lika kunnogt wara månde, at en stor dehl manufacturister ansenliga penningar i förskott af almänna Cassor till deras uphielpande och bibehåld åtnjutit.
Orsaken dertill är twiwelsutan den besynnerliga nytta som slika werk hembära, då rudi materien utan at, som förr skiedde, afyttras för en ringa penning till utländingen, inom landet förarbetas till egen och främmandes tienst, så at ock till andra länder nobiliterade wahror från Swerige kunna meddelas och penningarne i Riket qwarblifwa.
Samma bewekeliga motiv, har ock föranlåtit mig till ett Jern-manufacturwerks påtänkande å denna ort, hwarest i fölid af Kongl. Majt:s och Riksens Högl. Bergs Collegii förordnande och remiss wälborne Herr Bergmästaren nu behagat undersökning företaga, som jag önskar måtte aflöpa till Guds ähra, det almännas tienst och respective grannars samt inwånare här omkring anständiga fördel och nytta.
Min afsigt härwid är intet i närwarande tider och stunder at besvära Manufacturfonden med hielpmedel, utan tänker jag upoffra egen ärftlig Egendom med understöd af min broder Herr Carl Ulrich Uggla, som blifwer min intressent i detta werk.
Mig åligger derföre i ödmjukaste fölid af Högl. Kongl. Bergs Coilegii höggunstiga remiss till Herr Bergmästaren under den 16 Juni nu in loco widare andraga de skiäl, hwarpå ansökningen sig grundar, samt specificera de werk, jag åstundar bygga.
Byggningsstället är här uti Kiöla Eltven och strömmen wid skattehemmandet Säterud i Kiöla socken, Jöse härad, midt för deras åkergiärde.
Strömfallet lärer wara öfwer 300 alnar i längd, hwilket utgiör en ansenlig höjd ifrån börian till slutet, dels stridare, dels af medelmåttig brandthet, så att högsta fallet, der man vill bygga blir öfwer sex alnar högt, som wisar sig sielft och derhos intygas med Bruks architectens och Inspectorens Hr Gillis Hillerströms skriftliga witnesbörd af den 20 dec. 1743 at i samma ström beqwämligen utan naturbrist med öfwerfall kan drifwas mer än sex till åtta stycken Blåshhiul.
Rättigheten at få bygga i denna ström wisas tillräckeligen ai bifogade contract med jordeganden af förenämnda hemman Dannemannen Per Persson och dess hustru Börit Andersdotter:
Jag Per Persson såsom rätter och enda Jordegare af Skatteplatshemmandet Säterud i Kiöla socken med min k. Hustru Böret Andersdotters råd och Samtycke, uplåter och förarrenderar till wälborne Herr Leonard Magnus Uggla Friedrichsson nyttiande af den Ström, som går förbi förbemälta mitt hemmans giärde och egor och å andra sidan stöter intill Kiöla prestgårds egor, såg och qwarn, at med alla de willkor, förmåner och rättigheter, som jag denna ström och qwarnafall innehaft, oberoende af mig och mina arfwingar, nu och ewärdeligen under så kalladt perpertuelt arrende för sig och sina efterkommande få bebygga med hwad wattenwerk honom bäst behagar och tillåteligt wara kan, samt at å samma mitt land och sida få lägga behöriga damfästen, och det mera som nödigt wara kan; och utom detta, at inne uti mitt giärde få innehafwa och med nödiga hus besätta en plan af Etthundrade åttio alnars längd, tätt intill ofwanberörda gwarnställe, samt at få niuta nödig wäg derifrån up til almänna Sockenvägen, och det mot en betingad arrende summa af Tio dahl. S:mt åhrl., som ifrån den dag någon byggnad begynner räknas och framgent hwarje Thomæ dag betalas skall; hafwandes likwäl Herr Uggla, nu förut till mig ricktigt betalt en summa stor: Sextio dahler siliwermynt och härjemte mig försäkrat at så snart behörig undersökning om detta tillernade werk för sig gådt, att då genast till mig betala twåhundrade femtio dahl. S:mt i plåtar.
Skulle ingen byggnad för Herr Uggla här i Strömmen kunna werkställas för hwad oförmodelig orsak det wara må, så förbinder jag mig eller mina arfwingar at genast till Herr Uggla återbetala den nu upburna Summan, och så framt de än utfästa Twåhundrade femtio dahler s:mt i plåtar af mig blifwit annammade, at i slik händelse samma summa ricktigt återlämna, hwarmedelst Contractet å båda sidor uphörer.
I öfrigt förbehåller jag mig at alla ut- och inegor skog eller mark ej ofredas eller förfördelas eller af updämningar skadas månde. Skulle detta mit Skattehemman Säterud genom arf, kiöp och skifte eller på något annat sätt frångå mig eller mina arfwingar, så blifwer likafullt detta Contract uti sitt fulla wärde, och den accorderade arrende summan hemmanets oskiljachtliga egendom och inkomst, hwarför det ock lemnas oss begge frihet at detta Contract wid Härads Lofl. Tings rätt inteckna låta, och dess stadsfästelse söka.
Härmed förklarar jag, Leonard Magnus Uggla mig
till alla delar nögd, och förbinder mig at detta Contract
till alla sina omständigheter noga efterhafwa; warandes
häraf Twenne Exemplar uprättade och i närvaro af
underskrifna wittnen med wåra namns sigill och bomärkes undersättiande, bestyrkt och bekräftadt, som
skiedde uti Säterud den 16 juni 1743.
| L. M. Uggla | ||
| Friedrichson | ||
| Per Persson | ||
| P. P. S. | ||
| Börit Andersdotter | ||
| B. A. D. | ||
| i Säterud | ||
| Witnen till detta Contract | ||
| Eric Noreen. Andreas Carlenius. | ||
Prosten gjorde ett uppehåll och såg ut över församlingen.
Riktigt — där sutto den styve Per Persson och hans gumma, och syntes det granneligen, att de voro fullt medvetna om sin egen andels vikt i pågående förhanding.
Sedan han så tagit en klunk vatten, fortsatte han Ugglas skrivelse:
Wattudrägten är nogsamt tillräckelig, kommandes från
Siöar både i Norrige och inom Gräntzen: såsom
Björklången, Ränken, Hugn etc. Ingen hwarken up- eller
afdämning är heller at befara i thy at stränderna äro höga.
Då sålunda wattumängdens tillsträckelighet och Strömfallets beqwämlighet nogsamt äro bevisade, återstår anmäla hwad derutinnan utan andras förfördelande inrättas kan, och ernar jag med Gunstigt medgifwande anlägga:
| en ämneshammare, |
| tvenne plåthammare, |
| en dubbel stålugn, |
| fyra stycken kniphammare |
| och ett ståldrageri. |
Hwad kohlskogen angår, så är å denna ort ingen brist. Här finns björk och annan skog så tätt sammanbunden at den till storlek och groflek icke utwäxa kunnat, utan ganska wäl behöfwer gallras ut til wederbörande egares dubbla förmon och nytta.
Förutom den fördel och extra förtienst tll utlagor och klädning som bönderna genom kolning, dagswerken och körslor hafwa kan, skulle det wara et sätt at afhålla grannarna i Norrige at sådana manufacturer anlägga, hwilka tilförene wid handsmedior tiilwerkat sågblader, dem de sedermera ganska dyrt hit åt Sverrige sålt, men nu til sina mångfaldiga sågabruk gierna kiöpa blader härifrån, så för jernets olika godhet som at de kunna för ringare pris aflåtas, i anseende till mindre kostsam och beswärlig tillredning wid wattuwerk.
Dessutom har man den ofelbara förmodan at det s. k. oxejernet, som almogen i gräntztrakterna mot Norrige mot sina oxar derifrån få byta sig till, kan af manufacturwerket uppkiöpas, hwaraf både tid och penningwinst wore at förwänta.
Hwad för öfrigt kiöp af tackjern från Carlskoga och Filipstads Bergslagar beträffar, så har uti Christinehamns och Carlstads marknader både bergsmännen och deras förläggare beklagat sig öfwer ringa afsätning, hwarföre så mycket mindre kan befruktas någon brist härå, som nu för tiden några grufwor blifwit uptagna, hwilka gifwa ymnig malm och ansenligen förökt tillwerkningen.
För Eda Skantz, belägen endast en half mil derifrån skulle äfwen werket blifwa till nytta. Skantzen kunde furneras med behöfwerligt fortification och artillerismide och eljest wid förefallande nödiga tillfällen af manufacturiets fartyg bistås med till- och utförsel af stycken och ammunition uti sjöarna Hugn och Ränken, där hittills ei andra än små båtar brukade äro, så ock med allt hwad till Skantzen transporteras skulle, som nu 2½ mil landsväg med Kronans stora kostnader och Almogens tunga dragas måste.
Om mitt syftemål sin önskade framgång winner och nådgunstigt Privilegium å det åstundade Manufactur Werket erhålles, komma dess tillwerkningar öfwer sjön Ränken at befraktas tiil Lastageplatsen Sulwik, derifrån öfwer Glafsfjorden till Byelfwen och Christinehamn, widare öfwer Wenern till Göteborg och Uddewalla, hwarifrån mångfaldiga jernsorter till Utrikes orter, såsom Portugal, Spanien, Holland och West-Indien transporteras.
För öfrigt är den landsförkofring, hwilken af et Jern Manufactur flyter, så almänt bekant at jag ej lärer behöfwa densamma specificera, men alltid kan räknas till dubbelt emot det stångjernet af sig kastar; hwaribland den at then fromma allmogen derwid hafwer nödig förtienst ej är den minsta, utom det en myckenhet folk wid sjelfwa werket undfå sin hela näring och utkomst, samt mången fattig i thenna trångt bebodda orten får arbete och föda, som ofta tryter i missväxtår och dyr tid.
Hwad widare kan wara att andraga utbedes wid förrättningens slut och anhålles om Herr Bergmästarens gunstiga och justa spörsmål i detta angelägna ärende.
Wälborne Herr Bergmästarens ödmjuke tienare
Leonard Magnus Uggla.
Prästen tystnade och gick långsamt ned från predikstolen.
Folket reste sig och började strömma ut från kyrkan.
Trots den kalla vinterdagen flockade man sig samman, dryftande dessa nya tidender.
»Vad synes dig, Per Simonsson», sporde unge Bryntesson ivrigt.
Per Simonsson var en ganska klok karl, som man gärna sporde till råds i socknen.
»Det blåser nya vindar — söderifrån», sade han betänksamt, »men rörelse är liv och liv är rörelse.
Di som sitter trångt på gårdarna behöver kanske int skicka sönerna så långt bort nu, om här blir annat att göra.»
»Man vet vad man har, men int vad man får», inföll gamle Bryntesson.
»Ugglan lär dock vara en rejäl och hedersam karl», sade den unge.
»Ja, det säges så, men han kan få efterföljare, som ej bli så goda att tas med», menade fadern.
»Ja vi få också tänka på våra efterkommande», sade Per Simonsson. »Vi ska tala med prosten, han skall förresten själv skriva och av- eller tillstyrka det nya förslaget — och så få vi rådas vid ned Eda och Jernskogs byamän, innan vi göra vår inlaga. Det brådskar ju inte så en kan tänka och vända på saken.»
»Bäst så, bäst så», sade den gamle. Grundande på den stora nyheten gick var och en till sin stuga.
Inne i skogen föll skymningen på, och bakom Hugnfjället gick solen ned.
Det »brådskade» icke. Den tiden fick man öva sig
i tålamod, innan ens planer kunde, få gå i
verkställighet.
Först sedan många skrivelser[1] utväxlats med höga vederbörande, och såväl protester mot anläggningen som bemötandet av dessa till myndigheterna inkommit och där utretts, fick ortens befallningshavande jämte bergskollegiets utskickade verkställa den slutgiltiga undersökningen av Ugglas »tillernade jern manufactur-werk».
Icke blott Leonard Magnus utan även bönderna följde med spänt intresse undersökningens gång.
Men året led mot sitt slut och ännu hördes intet resultat utav.
Sent en höstkväll stannade emellertid ett långväga bud utanför Leonard Magnus tillfälliga bostad.
Med klappande hjärta slet han upp det överlämnade paketet.
Men det var icke de väntade handlingarna. I stället lyste där emot honom en silverskål med en i botten infälld försilvrad hästsko — brudgåvan han själv beställt i Stockholm åt sin fästmö.
Så vacker den var, vilket fint konstnärligt arbete! Mäster hade i sanning heder därav.
Han lyfte och beskådade den från alla sidor. Vad Anna Märtha skulle bli giad, och så stora hennes ögon skulle bli, då hon upptäckte hästskon i bottnen — Fossums hästsko!
Han skrattade.
Den skulle ju bringa lycka. Kanske ett gott förebud att du kom just nu, vackra trollsko!
Han hann icke sätta ifrån sig skålen, förrän en hård knackning ånyo hördes på dörren.
Det var budet, som flämtande kom tillbaka. Där fanns ännu ett paket till herr'n!
Det var papperen. Ivrigt bröt han de många sigillen och begynte högt läsa:
Privilegium[2] för Leonard Magnus Uggia
Friedrichsson på et jern manufactur werk uti Wermeland, Jösse härad, Köhla Socken och Skattefrälsehemmanet Säteruds
egor. 29 nov. 1744.
Äntligen allt klart!
Hurra, nu var man rangerad karl och kunde med heder få överlämna brudgåvan till henne, som väntade där nere på Trossnäs!
Packningen var snart gjord och ännu en gång flög Bijou som vinden mot den älskades vackra hem.