1.
Aftonsolen sjunker bakom bergen,
Hälsande farväl så skön och blid.
Över nejden strör hon purpurfärgen,
I naturen råder stilla frid.
Sakta vattnets vågor slår mot stranden,
Rodnande i guld står aftonskyn.
Ljuset bryter sig vid himlaranden,
— Vilken färgprakt, vilken härlig syn!
2.
Allt är tyst — blott där i gröna lunden
Fågelskaran sista drillen slår,
Och uti den stilla aftonstunden
Sömnens ängel över jorden går.
Nattens stjärnor re'n på fästet blinka,
Vittnande om högre världars ljus,
Skönt de tindra och förtroligt vinka,
Visande dit upp mot Fadrens hus.
3.
För den dag som nu har gått till ända,
O min frälsnings Gud, jag tackar dig.
Allt du låtit mig till godo lända,
Hulpit, tröstat och bevarat mig.
Som en fader ljuvligt sig förbarmar
Över sina barn, så har ock du
Burit mig på hulda fadersarmar
Och ej tröttnat vid ditt barn ännu.
4.
Låt mej nu i natt, o Gud, få vila,
Skyddad av din faderliga makt!
Bjud din ängel till mitt läger ila
Att omkring mig hålla trogen vakt!
Frid jag finner ej i hela världen,
Endast uti dig min själ har ro;
Led mig, hulde herde, väl på färden,
Tills jag får uti ditt rike bo!
