Allmakt
av Albert Ulrik Bååth
Lycka  →
Från diktsamlingen Vid allfarväg.


Du fina, stilla kvinna,
Hvar fick så fager
Din blick sin glans ifrån?
Gafs vårligt blåa ljuset
Blott för den dager,
Det lägger öfver lifvet än för din son?

Mån mänskoöden, hvilka
På vägar skumma
I köld ha vilse gått,
Ej vände sig mot ängder,
Dem solar ljumma,
Om ljus af dina ögon dem följde blott?