Det är nog.
1.
Allt hwad oss Adam i fallet ådragit,
Allt är nu botadt af "Qwinnornas Säd".
Christus har werldens synder borttagit
Just på den dagen, han dog uppå träd[1].
Han, som war ren,
Gjort det allen';
En dog för alla och alla i En.
2.
"Si, min lekamen och blod Jag för eder
Till edra synders förlåtelse ger",
Sjelf Han ju sade och bjuder och beder:
"Tager det, låter det gälla för er.
Allt hwad Jag gör,
Lider och dör,
Gör jag för eder, för eder, ack hör!"
3.
Om dina synder än blodröda wore,
Skola de likwäl bli snöhwita här.
O ja! Det blodet af Herren den store,
Tusenfaldt mera än synden dock är.
Ack, att du fick
Endast en blick
In i det helga, dit Medlaren gick!
4.
Men I lättsinniga själar, som tagen
Nu öfwer Golgatha lättaste språng,
Trampande blodet och trotsande lagen,
O, huru swårt er skall blifwa en gång
Möta Hans syn,
Herrlig i skyn,
Hwilken I stungit, förakten och flyn!
5.
Wärdes, o Jesu, för syndare alla
Wisa Dig så i din martergestalt,
Att de förkrossade straxt nederfalla,
Söka och finna wid korset sitt allt!
Uslaste träl
Dock är en själ,
Som med ditt blod Du har friköpt likwäl.
6.
Hjelp oss att hålla det ewigt tillräckligt,
Att du har dött för hwarendaste själ!
Tweka och twifwla på det är förskräckligt,
"trampa Guds Son" och bli sjelfwilligt träl.
Nej, det är nog,
Frälsaren dog,
Ewigt för alla tillräckligt och nog!
