Askola kapellkyrka

Askola kapellkyrka av Reinhold Hausen

Publicerad i Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland, Finska Vetenskaps-Societetens Bidrag 44, s. 165−169 Helsingfors: Finska Litteratur-sällskapets tryckeri 1887.

Denna kyrka är uppförd af trä mellan åren 1797−99. Dess grundplan bildar ett likarmadt kors med en längd af 135 och bredd af 33 fot å hvartdera skeppet. Templet har tre ingångar, i gafvelväggarna af norra, södra och vestra korsarmarne, samt upplyses af aderton stora fönster förutom af några mindre ofvanför läktarne.

På altaret står en större altarprydnad arbetad i 1600 talets vanliga stil. Den utgöres af tvänne mellan kolonner infattade, öfver hvarann stälda taflor, af hvilka den nedra och större framställer Kristus i örtagården, den öfra himmelsfärden. Det hela slutar öfverst med ett krucifix. – Undertill läses följande:

Med Herr Majoren och Riddaren Wälborne

Wentzel Fredric Rotkirchs^[1] påkostnad är denna

Tafla om målad År 1803

AF, IOH:PET:KIHLMARCHs.

På korväggen hänga två mindre taflor, den ena föreställande nattvarden, den andra Kristi nedtagning från korset. – Samtliga taflorna sakna konstvärde.

Predikstolen är likaledes af den vanliga antika formen från 1600 talet och prydd med i trä skurna bilder af Kristus och fem apostlar. Den uppbars i gamla kyrkan (som äfven var af trä och stod der n. v. materialbodan har sin plats på kyrkogården) af en träbild, som nu ligger i klockstapeln. Detta af furu ytterst groft tillhuggna beläte framställer en vid knäna afskuren man med mustascher, stora utstående ögon och knottrigt hår samt iklädd en lång, kring halsen urringad drägt, hvilken om lifvet sammanhålles af ett bälte, hvarvid framtill och något på venstra sidan en liten väska är fästad. Axlarna äro uppdragna, högra handen lagd frampå bältet och den venstra deröfver på bröstet^[2]. Bildens höjd 3,8 fot.

I sakristian anträffades en gammal katholsk, antagligen af moderkyrkan skänkt eller från annan församling inköpt messhake af blått, blommigt sammet^[3]. På ryggen är ett stickadt kors med derå broderade helgonfigurer: å stammen af korset står öfverst, på en halfmåne, jungfru Maria^[4] med barnet på vensta armen och en spira i högra handen, derunder ett qvinligt helgon med etts värd (Catharina af Alex.?) samt nederst ett likaledes qvinligt helgon med en kalk i handen (Barbara?) – de två sistnämda qvinnofigurerna under baldakiner och på rutiga mattor eller mosaik-golf; på korsets tvärarmar två halffigurer, den ena föreställande en engel med språkband, den andra ett helgon läsande i en bok.

Messhaken, som äfven på framstycket har ett kors, af gult, blommigt sidentyg, är mycket medfaren och urblekt.

I sakristian fans jämväl ett på pergament affattadt sköldebref^[5] utfärdadt af dr. Kristina i Stockholm den 8 Augusti 1653 för "wår troo tiänare och capiten för ett tyskt compagnie footfolck så ock ingenieur widh staten, guarnisoner och fästnigarne uthi hertigdömet Brehmen, Oss elskeligh, ehrlig och manhaftigh Johan Gorries"^[6]. Med denna nådebevisning vardt han hugnad för det han "ifrån sin ungdomb dygdh och ähra eftertrachtat, och, till at låte den så mycket mehre komma i dagzliuset, först slaget sin hugh och sinne till studier, lagt derj gode fundamenta, och giodt sköne progresser, och sedan för een rumbligh tijdh begifnet sigh vnder Wår och chronones militie och krigzwäsende i Tÿsklandh, giordt derwidh gode, nyttige och oförtrutne tienster, och uthj alle anpræsenterade occasioner förhollet sigh troligen och wäl, som een rättskaffens soldat ägnar och bör, inkombne recommendationer och witnesbörder om sådant hans gode förhållande betyga, och hans till oss och chronan dragande vnderdånige devotion och skyldigheet hafner warit eenliget; eftersom han och föruthan thette hafuer förwärfuat sigh godh förfarenheet uthj jngenieurkonsten, och icke mindre widh Wår armee dersammastädes förrättat huad honom deruthinnan hafuer warit committerat, medh dexteritet, flijt och oförtrutet arbete, ähn sedan widh Wår Brehmiske stat, fästningar och guarnisoner, och, till ett märckeliget prob deraf, giordt och bracht till perfection een nätt och wäl elaboreradt landtcharta öfuer bägge hertighdömen Brehmen och Vehrden."

Sköldemärket, hvilket burits redan af hans förfäder, finnes i brefvet med färger utfördt (Pl. IV bild 14) och sålunda beskrifvet: "Een fördeelt sköldh, huilckens högre deel är guhl; deruthj finnes een half suart fleckt örn; och den wänstre huijt, uthj huilcken står en grön lindh, medh een gÿldene chrono nidh widh sin root. Ofvan opå skölden een öpen tornerehielm; täcket och crantzen medh guhlt, huitt, grönt och suart fördeelte; öfuan opå hielmen een gŷldene chrona, uthur huilcken opstår een grön lindh, emellan tuenne örnewingar."

Vid brefvet är fäst en rund masurdosa, inneslutande ett rödt vaxaftryck af rikssigillet; plakatet är undertecknadt af Kristina.

I klockstapeln hänga tvänne klockor, af hvilka den större bär denna påskrift, å ena sidan:

TULKAT HERRAN CANSA IA

CUULKAT HERRAN SANOIA

samt å andra sidan:

ASKOLAN KIRKON KELLO VALETTU

VUONNA 1753 DUOMIO PROVASTIN

GABRIELL FORTELIUXEN IA SEURACUN

NAN CUSTANUKSELLA

Å den mindre klockan läses öfverst:

GUDS NAMP[N] TILL ÄHRA OCH ASCULA CAPEL TILL PRIDNAT ÄHR DENNE KLOCKA GUTE[N].

samt nedtill:

GLORIA IN EXCELSIS DEO ME FECIT HOLMIÆ GERHARDT MEYER ANNO 1704.

Vidkommande kyrkoarkivet, så begynner såväl kyrkoboken som boken öfver födda och döda med år 1740.

1. Född på Stenböle i Borgå socken 1727 6/2, död dersammastädes 1814 27/2. Deltog i 1741−43 årens finska krig äfvensom i Pommerska fälttåget. Gift 1770 med Christina Lagerhjelm (f. 1741, d. 1810). A n r e p, Adl. ätten Rotkirch, n:o 175, tab. 34.
2. Det hela gör intryck af en man ansatt af svåra magplågor.
3. Finnes numera bland universitetets historisk-etnografiska samlingar.
4. Auf der Mondsichel stehend als Virgo purissima, "Gottes Magd". Otte, Handbuch der kirchlichen Kunst-archäologie des deutschen Mitterlalters. Leipzig 1868, p. 940.
5. Numera föräradt till statsarkivet.
6. Gorries von Gorgas var generalqvartermästare under Carl X:s danska krig. Hans fader skall hafva varit kapten i dansk tjenst, men sedermera af Carl XI blifvit antagen att å kort affatta de norska passen. Johan Gorries sonson var furir vid Nylands dragoner. Schlegel & Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor; adl. ätten Gorries von Gorgas.