Sämunds Edda (Brate)/Balders drömmar

←  Sången om Allvis

Sämunds Edda Översättare: Erik Brate

Rigstula  →

Erik Brates översättning 1913 av Baldrs draumar

Balders drömmar

1 Tillhopa voro alla
asar på ting,
och asynjorna
alla vid samtal,
och mycket rådslogo
mäktige gudar,
vi åt Balder drömmar
bådade ofärd.

2 Upp steg Oden,
åldrige härskarn,
och på Sleipner
sadel lade.
Han red ned därifrån
åt Nivlhel till
och mötte hunden,
som från Hels rike kom.

3 Han var blodig
framtill på bröstet
och gläfste länge
mot galdernas fader.
Fram red Oden,
fasta marken dånade;
och till Hels höga
hus han kom.

4 Då red Oden
öster om dörren,
där vara han visste
valans gravplats.
För den döda trollkvinnan
dödsgalder läste han,
tills tvungen hon uppstod
och talade, fast död.

5 »Vem är det bland män,
för mig okända,
som till tunga färden
tvingat mig?
Snöad över av snö
och slagen av regn,
dränkt var jag i dagg,
död var jag länge.»

Oden sade:
6 »Vägtam jag heter,
och är son av Valtam.
Ur underjorden tala!
Jag från övervärlden minns det.
Åt vem äro bredda
på bänkarne ringar
och fagra långpallar
belagda med guld?»

Valan sade:
7 »Här mjödet bryggt
åt Balder står,
den skira drycken
ligger sköld över;
asasönerna
äro ivrigt väntade.
Tvungen jag talade,
nu skall jag tiga.»

Oden sade:
8 »Tig icke, vala!
Jag vill vidare fråga,
tills allt jag känner;
jag vill yttermera veta,
vem skall Balder
till bane bliva
och livet från Odens
ättling röva.»

Valan sade:
9 »Höder bär hit ned
höge hjälten;
han skall Balder
till bane bliva
och livet från Odens
ättling röva.
Tvungen jag talade,
nu skall jag tiga.»

Oden sade:
10 »Tig icke, vala!
Jag vill vidare fråga,
tills allt jag känner;
jag vill yttermera veta,
vem Höders hätskhet
hämna skall
eller Balders baneman
på bålet lägga.»

Valan sade:
11 »Rind föder Vale
i vänstersalar,
denne Odens son kämpar,
en enda natt gammal;
sin hand han ej tvättar
eller huvudet kammar,
förr'n på bålet han lägger
Balders fiende.
Tvungen jag talade,
nu skall jag tiga.»

Oden sade:
12 »Tig icke, vala!
Jag vill vidare fråga,
tills allt jag känner;
jag vill yttermera veta,
vad de möar heta,
som häftigt gråta
och slunga mot himlen
hörnen av seglen.»

Valan sade:
13 »Du är icke Vägtam,
som dig vara jag trodde,
snarare Oden,
åldrige härskarn.»

Oden sade:
»Du är ingen vala
eller vis kvinna,
snarare trenne
tursars moder.»

Valan sade:
14 »Rid hem nu, Oden,
över hedern din glad.
Männen här
du ej mera besöke,
förrän Loke slipper
lös ur bojorna
och de, som röja allt undan,
till ragnarök komma.»