Baltzar Bogislaus von Platen (Svenska industriens män)
BALTZAR BOGISLAUS von PLATEN.
På godset Dornhoff å ön Rügen föddes den 29 maj 1766, Baltzar Bogislaus von Platen, tredje sonen i ordningen af då varande general-guvernören öfver Pommern, friherre Philip Julius Bernhard von Platen och hans maka Juliana Regina von Üsedom.
Några år derefter öfverflyttäde föräldrarne till Sverige, der sonen 1779 insattes i sjökadettskolan i Carlskrona och följande året utnämdes till fänrik vid örlogsflottan. För att praktiskt öfva sig i sjöyrket, tog han 1782 tjenst såsom styrman på ett svenskt handelsfartyg samt besökte under loppet af några år Vestindien, Goda Hoppsudden med flere aflägsna farvatten.
När kriget med Ryssland utbröt 1788, kommenderades von Platen till tjenstgöring på linieskeppet Prins Gustaf. I sjöslaget vid Hogland sårades han af ett skrotskott och blef, när fartyget kort derpå eröfrades af ryssarne, tagen och förd såsom krigsfånge till Ryssland.
Ehuru frånvarande, avancerade han i tur till löjtnant och kapten, samt fortfor efter sin hemkomst till Sverige att stiga, så att han, då han tog afsked 1799, hade uppnått graden af öfverste.
Ungefär samtidigt med det han afträdde från den militära banan, köpte han en egendom Frugården på Vestgöta-näset. Händelsen fogade så, att det ställe, hvarest han nedslog sina bopålar, just låg på den latitud af landet, som skulle blifva första vitnet till hans framtida storartade verksamhet. Under de tio år han vistades på sitt Frugården och förelyste den närmaste orten såsom en kunnig, rationel landtbrukare, arbetade hans tankar dag och natt med planer och beräkningar för utförandet af Göta kanal, ett företag som hugfästat hans minne för alla tider och vitnar om hvad ett fattigt folk förmår, då det ledes af en viljestark ande.
Sedan von Platen genom undersökningar, mest på egen bekostnad, öfvertygat sig om att »de båda hafvens förening» icke allenast vore utförbar, utan kunde verkställas för vida mindre summor, än man förut antagit, uppträdde han vid 1809 års riksdag och lyckades vinna ständerna för sin storslagna idé. Tillkallad s. å. i konungens statsråd, använde han äfven der sitt inflytande för sitt förslag, så att kanalens byggnad kunde begynna 1810, då han, såsom billigt var, blef ordförande i Göta-kanal-direktion och fick kanalarbetets verkställighet sig uppdragen.
Närvarande korta skildring tillåter ej att närmare följa den store mannen vid utförandet af detta jätteverk, hans strider, mödor och vakor för denna sin älsklingstanke. Det blef honom ej heller förunnadt att se sitt lefnadsverk fullbordadt. Vestgötalinien hade blifvit öppnad 1822, men när han dog, stod ännu en del af kanalen ofulländad.
Nära förenade, åtminstone i historiskt afseende, äro Göta-kanal och Motala verkstad. För föga mer än femtio år sedan växte det råg på den plats af Göta-kanal-området, der nu den verldskända Motala mekaniska verkstad, prunkar med sina palatslika arbetsbyggnader och den talrika arbetarebefolkningens snygga och beqväma bostäder. — Platen utstakade med egen hand den plats, som då bestämdes för verkstaden. Första ändamålet med densamma var att åstadkomma en reparationsverkstad för de broar, slussportar m. m., som behöfdes för kanalen. Men det dröjde ej länge, innan anläggningens anspråkslösa syftemål fick en högre lyftning. Vigten af ångkraftens tillämpning på vår sjöfart kunde minst undgå en man med von Platens framtidsblick och omdömesförmåga. Inom ett par år var det första stora maskineriet uppfördt, försedt med vattenhjul, utvexlingar och ett par större svarfstolar. När det stora maskineriet första gången sattes i rörelse, sågo ett par vänner en tår darra i von Platens öga. Det var uttrycket af den profetiska blicken, som öfverskådade verkets framtid och dess stora vigt för fäderneslandet.
Fastän anläggningen i början hade att kämpa med stora financiela svårigheter, utvecklade den sig likväl så raskt, att Motala innan von Platens död tillverkade och kunde leverera fartygsångmaskiner. Göta kanals skapare kunde således med tillfredsställelse och stolthet se tillbaka på hvad han gjort, icke blott för samfärdseln mellan tvänne haf, utan ock för den unga maskinindustriens utveckling inom fäderneslandet. —
Om de många förtroendeuppdrag och utmärkelser, som välförtjent och i rikt mått tillföllo von Platen, kunna vi fatta oss kort. Sedan han 1812 utgått ur stadsrådet, deltog han 1814 såsom svensk kommissarie vid uppgörelsen af riksföreningsakten mellan Sverige och Norge; befordrades s. å. till vice amiral och upphöjdes 1815 till grefve. År 1822 serafimerriddare, blef han på ett och samma år 1827 chef för tredje afdelningen af storamiralsembetet, en af rikets herrar samt riksståthållare i Norge. Död i Kristiania d. 6 december 1829. Den 5 februari 1830 nedsänktes hans stoft i den graf, han åt sig sjélf utsett på kanalbanken vid Motala, under det en kör afsjöng en kantat af Crusell till följande ord af Tegnér:
Mannen med det fasta sinnet,
Med sin romarviljas makt,
Tillhör nu allena minnet,
Som vet mera — än det sagt.
I sitt lif han aldrig svigtat
Derför död — han hvile tryggt
Vid de böljor sjelf han diktat,
Vid den strand han sjelf har byggt.
