Barnhemmet
O, du som kom och tände opp
En gryning af odödligt hopp
För jordens mörka länder,
O, Guds och menniskones son,
Till dig, till dig vi fjerran från
Utsträcka våra händer,
O, kärlek utan gräns och slut,
Din kraft i våra hjertan gjut
Ditt helga bud att föra ut,
Att gå dit du oss sänder!
Ty sjelf du bjöd oss: “Föd min’ lam!”
Och sjelf de späda bar du fram
Till lifsens vattubrunnar,
Ur ödemarken du dem bar
Till dopets källa, ren och klar,
Der än du plats dem unnar.
Af unga barn, som skriften sagt,
Du dig upprättat har en makt,
Som fienden har nederlagt
Med lof från späda munnar.
Ett hem, ett hem — hur ljuft det ordet klingar!
Ett hem, der kärleken byggt upp sin härd,
Der bönen blir från mödersläppar lärd,
Der barnets själ, af himmelsk manna närd,
I frid får veckla ut de hvita vingar;
Ett hem, der manlig kraft ur sjelfva klippan tvingar
Den skörd, som näring åt de kära ger,
Och der en qvinnas öga bringar
En skatt af fröjd, för hvarje gång det ler,
En skatt af nåd, när det till himlen ber.
Hur stormen gnyr, hur han på rutan skakar,
I hyddan är det godt och varmt ändå,
Ty lågan frisk på härden sprakar,
Och manlig kärlek sträfvar och försakar,
Blott han sin lycka läst i ögon blå;
Men säkra vakten, som i hemmet vakar,
Som håller hyddan varm kring barn och makar,
Är Arbete och Bön, de goda änglar två.
Minns du en barndomstid,
Hägnad af hemmets frid,
Barmhertig mot den arme var,
Som intet hem på jorden har!
Ett hjerta haf för dessa små,
Dem ingen fader tänker på,
För dessa små, som ej få tröst
Invid en moders fulla bröst!
Räck dem din hand! På hjelp ej spar!
Var snabb, var snar!
Barmhertig var! Barmhertig var!
Ty ingen vet när blodröd morgon flammar
Till räkenskapens dag. Han komma skall
Vid stjernors fall, vid lågors svall,
Och väcka slumraren i grafvens kammar.
För sent då skrymtarn på sin ursäkt stammar,
För sent att öppna hårda hjertats port,
När domen fälls: “Hvad ej I hafven gjort,
Mot dessa minsta mina bröder,
Det hafven I ej heller gjort mot mig.”
Ve! — Bergen skälfva, himlen glöder,
Och jordens slägten jemra sig.
Qvartett:”Låter barnen komma till mig!
Dem hör himmelriket till.”
Solo:O, jag hör, jag skynda vill mig,
Som ett barn jag komma vill.
Dig att älska, dig att prisa
Rena sjelf min själs begär!
Hjelp mig att mot bröder visa,
Hur jag dig har evigt kär!
Qvartett:Hjelp oss att mot bröder visa,
Hur vi dig ha evigt kär!
Kör:Hjelp oss att mot bröder visa,
Hur vi dig ha evigt kär!
Solo:Skydda det frö, det lilla,
Som vi nedlägga här!
Låt det få spira stilla,
Gud, tills det frukter bär!
Kör:När det milda skurar,
När det med vårligt ljus!
Herre, din starkhets murar
Bygg kring de svagas hus!
Solo:Stig till din vingård neder,
Bygg bland ditt folk ditt tjäll!
Kör:Han hör hvad vårt hjerta beder,
Han kommer, vår konung, hell!
Gören portarna höga och dörrarna breda,
Att ärones konung må draga här fram!
Vår herde oss nalkas att fristad bereda
I lundarnas svalka åt törstande lam.
Må barnen och fäderna prisa tillhopa
Den Herran, som vunnit sitt folk med sitt blod,
Men tiga än de, skola stenarne ropa
Ditt lof och din ära, förbarmare god.
- ↑ Musiken till denna kantat är komponerad af Jos. Czapek.