Att min Vilhelm möte göra
I en björklund nyss jag gick.
Ville blott hans stämma höra,
Endast se hans ljufva blick,
Tänkte på sin höjd att ge
Ett par kyssar eller tre.
Ack! jag kände ej hvad fara,
Ej hvad öfverdåd det är
Att i lundens skymning vara
Ensam med en karl så där.
Systrar! lyden I mitt råd!
Skyn för sådant öfverdåd.
Ingen helig slöja motar
Älskarns fräcka segerarm.
Fåfängt be vi – fåfängt hotar
All vår jungfruliga harm.
Tårar eller våld ändå
Öfver oss till slut skall rå.
Fåfängt mot en man att strida
Allt hans trolldomsmakt förmår
Och vårt hjerta på hans sida
Under kampen öfvergår.
Sansen flyktar, tanken dör
För vårt blod, som uppror gör.
Hårda Systrar! hvarför blicka
På den fallna med förakt?
Veten att en dödlig Flicka
Än ej motstått Amors makt.
Veten att i dylikt krig
Er det säkert gått som mig.
