Bibeln (Gustav Vasa)/S. Matthei Euangelium

←  Inledning

Biblia, Thet är All then Heligha Scrifft på Swensko S. Matthei Euangelium

S. Marci Euangelium  →

S. Matthei Euangelium.

Första Capitel.

Thetta är Boken aff Jesu Christi börd, hwilken som är Dauidz son^[1] Abrahams sons.

Abraham födde Jsaac. Jsaac födde Jacob. Jacob födde Juda och hans brödher. Juda födde Pharez och Saram, aff Thamar. Pharez födde Hezron. Hezron födde Ram. Ram fodde Aminadab. Aminadab födde Nahasson. Nahasson födde Salma. Salma födde Boas, aff Rahab.

Boas födde Obed, aff Ruth. Obed födde Jesse. Jesse födde Konung Dauid. Konung Dauid födde Salomon, aff henne som war Vrie hustru.^[2] Salomon födde Roboam. Roboam födde Abia. Abia födde Assa. Assa födde Josaphat. Josaphat födde Joram. Joram födde Osia. Osia födde Jothan. Jothan födde Achas. Achas födde Ezechia. Ezechia födde Manasse. Manasse födde Amon. Amon födde Josia. Josia födde Jechonia och hans brödher, vthi thet Babyloniska fängelset.

Men effter thet Babvloniska fängelset, födde Jechonia Sealthiel. Sealthiel födde Zorobabel. Zorobabel födde Abiud. Abiud födde Eliachim. Eliachim födde Asor. Asor födde Zadoch. Zadoch födde Achin. Achin födde Eliud. Eliud födde Eleazar. Eleazar födde Mathan. Mathan födde Jacob. Jacob födde Joseph Marie man, Aff hwilko är Jesus, som kallas Christus.

Så aro alle ledherna jfrå Abraham in til Dauid, fiorton ledher. Jfrå Dauid til thet Babyloniska fängelset, ock fiorton ledher. Jfrå thet Babyloniska fängelset in til Christum, ock fiorton ledher.

Jesu Christi födhelse gick så til. När Maria hans modher war troloffuat Joseph, förr än the komo samman, fandz hon wara haffuandes aff them heligha Anda. Men effter Joseph war en from man, och wille icke röya henne, tenckte han heemligha offuergiffua henne. När han thetta tenckte, Sij, tå vppenbaradhes honom j sömpnen Herrans Ängel, och sadhe, Joseph Dauidz son, rädz icke tagha Mariam tijn hustru til tigh, Ty thet som är afflat j henne, thet är aff then heligha Anda. Och hon skal födha en Son, och tu skalt kalla hans nampn Jesus, Ty han skal frelsa sitt folck jfrå theras synder.

Thetta är alt skeedt, på thet fulbordas skulle thet aff Herranom sagdt är genom Propheten, som sadhe, Sij, Een Jungfrw skal warda haffuandes, och födha en Son, och the skola kalla hans nampn EmanuEl, thet är så mykit sagdt, Gudh medh oss.

När Joseph waknadhe vp aff sömpnen, giorde han som Herrans Ängel hadhe honom befalt, och toogh sina hustru til sigh, och kende henne^[3] intet, til tess hon^[4] födde sin första Son, och kalladhe hans nampn Jesus.

Annat Capitel.

Nar Jesus war födder j Bethlehem j Judeska landet, j Konung Herodis tijdh, sij, tå komo Wijse män^[5] aff österlanden til Jerusalem, och sadhe, Hwar är then nyfödde Juda Konungen? Wij haffue seedt hans stierno j ösierlanden, och äre kompne at tilbidhia honom. När Konung Herodes thet hörde, wardt han bedröffuat och hele Jerusalems stadh medh honom. Och lät församla alla the öffuersta Presterna och Scrifftlärda jbland folcket, och fråghade them hwar Christus skuile födhas. och the sadhe honom, J Bethlehem j Judeska landet. Ty thet är så scriffuit genom Propheten, och tu Bethlehern j Judeska landet, äst ingalunda then minste jbland Juda Förstar, Ty vthaff tigh skal migh komma then Höffuitzman, som offuer mitt folck Jsrael en Herre wara skal.

Tå kalladhe Herodes lönligha the Wijsa männenar til sigh, och försporde grannerligha aff them, hwadh tijdh stiernan syntes. Och sende them så til Bethlehem, och sadhe, Farer tijt, och bespörier grannerligha effter barnet, och nar j thet finne, så sägher migh thet igen, at iagh kan ock komma, och tilbidhia honom.

När the hadhe hördt Konungen, foro the åstadh. Och sij, stiernan som the seedt hadhe j österlanden, gick för them, så lenge hon kom och bleff beståndandes offuer ther barnet war. Nar the sågho stiernona, wordo the ganska gladhe. Och gingo in j hwset, och funno barnet medh Marla thes modher, och follo nedher, och tilbådho honom. Och vpläto sina håffuor, och skenckte honom gull, rökelse och mirram. Sedhan fingo the vppenbarelse j sömpnen, at the skulle icke komma.igen til Herodem, och foro en anrran wägh heem j sitt land igen.

När the woro bortfarne, sij, tå vppenbaradhes Herrans Ängel Joseph j sömpnen, säyandes, Statt vp, och tagh barnet och thes modher til tigh, och fly in vthi Egyptj land, och bliff ther så lenge iagh sägher tigh til. Ty thet kommer ther til, at Herodes skal sokia effter barnet, til at forgöra thet. Han stoodh vp, och toogh barnet och thes modher om nattena til sigh, och flydde in vthi Egyptj land, Och bleff ther in til Herodis dödh. På thet at fulbordas skulle, thet som sagdt war aff Herranom genom Propheten, som sadhe, Vthaff Egypten haffuer iagh kallat min Son.

När Herodes nu sågh, at han war beswiken aff the wijsa män, bleff han ganska wreedh. och sende vth, och lät slå jhiäl all swenbarn j Bethlehem, och j alla thes grenszor, the som tweggia åra och ther förnedhan woro, edter then tijdhen, som han hadhe grannerligha bespoordt aff the Wijsa män.

Tå bleff fulkompnat thet som Jeremia propheten sagdt hadhe, när han sadhe, J höghdenne wardt hörd een röst, stoor klaghomål, grååt och mykit skrään. Rahel gråter sijn barn, och wil icke låta hughswala sigh, ty thet war vthe medh them.

Men när Herodes war dödh, sij, tå vppenbaradhes Herrans Ängel Joseph j sömpnen j Egypj land, och sadhe, Statt vp, och tagh barnet och thes modher til tigh, och faar in i Jsraels land, Ty the åro dödhe som foro effter barnsens lijff. Han stoodh vp, och toogh barnet och thes modher til sigh, och foor in vthi Jsraels land. Men när han hörde, at Archelaus war rådhandes i Judeska landet, j sin fadhers Herodis stadh, räddes han fara tijt, Och fick befalning aff Gudhi j sömpnen, och foor in vthi Gälilee randzendar, och kom och boodde j then stadhen, som heter Nazareth. At thet skulle fullompnas, som war sagdt genom Propheterna, lfan skal kallas Nazareus.

Tridie Capitel.

I then tijden kom Johannes Baptista, och predicadhe j öknenne j Judeska landet, och sadhe, Görer bätring, Himmelriket är kommet hardt när, Och han är then, som Esaias Propheten taladhe om, och sadhe, Een ropande röst är j öknenne, beredher Herrans wägh, görer hans stighar retta.

Men Johannes hadhe klädhe aff Camelahåår, och en lädhergiording om sina lender, Hans maat war gräszhoppor^[6] och wilhannogh. Tå gick Jerusalems stadh vth til honom, och hela Judeska landet. och all land som liggia vth medh Jordan, och läto döpa sish afr honom j Jordan, och bekende sina synder.

Tå han sågh monga vthaff the Phariseer och Saduceer komma til sijn döpelse, sadhe han til them, J Huggormars^[7] afffödha, hoo haffuer idher föreqiffuit, at j skolen vndfly then tilkommande wredhe? Görer for then skul sådana frucht, som bätring tilhörer. Och tencker icke, at j welen säya widh idher sielff, Wij haffuom Abraham til fadher. Ty iagh sägher idher, at Gudh är mechtigh vpweckia aff thesse stenar Abrahe barn. Nu är ock yxen satt til rotena på trään, Therfore hwart och itt trää, som icke gör godha frucht, bliffuer affhugget och kastar j eelden.

Jagh döper idher j watn til bätring, men then effter migh kommer, är starckare än iagh, hwiikens skoor iagh icke är werdigh at bära, Han skal döpa idher medh then heligha Anda, och medh eeld. Och han haffuer sina kastoskoffuel j sinne hand, och han skal rensa sin logha, och han skal församla sitt hwete j ladhona, Men aghnanar skal han vpbrenna j ewinnerligh eeld.

Tå kom Jesus aff Galilea til Jordan til Johannem, at han skulle läta döpa sigh aff honom. Men Johannes fönveghradhe honom, och sadhe, Migh behöffues at iagh worde döpt aff tigh, och tu kommer til migh? Tå swaradhe Jesus, och sadhe til honom, Lät thet nu så skee, så bor thet sigh wara medh oss, at wij vpfylle alla rettferdigheet^[8].

Tå tilstadde han honom thet. Och när Jesus war döpt, steegh han strax vp aff watnet. Och sij, tå wardt honom himmelen öpnat, och han sågh Gudz Anda nedherfarandes som een duffua, och kom offuer honom. Och sij, een röst aff himmelen sadhe, Thetta är min käre Son, j hwilkom iagh haffuer itt gott behagh.

Fierde Capitel.

Tå wardt Jesus förd aff Andanom j öknena, på thet han skulle försökias aff dieffuulen. Och när han hadhe fastat j fyratiyo daghar och fyratiyo nätter, så hungradhe honom. Och frestaren gick fram til honom, och sadhe, Äst tu Gudz Son, så sägh, at thenne stenar warda brödh. Tå swaradhe han, och sadhe, Thet är scriffuit, Menniskian leffuer^[9] icke ailenast widh brödh, vthan aff huart och itt ord, som gåår vthaff Gudz munn.

Tå toogh dieffuulen honom medh sigh til then heligha stadhen, och satte honom öffuerst på tinnanar aff Templet, och sadhe til honom, Äst tu Gudz Son, så giff tigh här ytq före. Ty thet är scriffuit, Han skal giffua sibom Änglom befalning om tigh, och the skola bära tigh pa sina hender, at tu icke skalt stöta tin foot emoot stenen. Tå sadhe Jesus til honom, Thet är ock scriffuit, Tin Herra Gudh skålt tu icke fresta^[10].

Tå toogh åter dieffuulen honom medh sigh vppå itt ganska högt bergh, och wijste honom all Rike j werldenne, och theras herligheet, och sadhe til honom, Ait thetta wil iagh giffua tigh, om tu faller nedher och tilbidher migh. Tå sadhe Jesus til honom, Gack bortt Satan. Ty thet är scriffuit, Tin Herra Gudh skalt tu tilbidhia, och honom allena^[11] skalt tu tiena.

Tå offuergaff dieffuulen honom. Och sij, Änglanar gingo fram och tiente honom.

Tå nu Jesus hörde, at Johannes war fången, droogh han in j Galileam, och offuergaff Nazareth, och kom och boodde j Capernaum, som ligger widh haffuet, på grenszon widh Zabulon och Nephthalim, på thet at fulkompnas skulle, thet som sagdt war genom Jsaiam Propheten, som sadhe, Thet landet Zabulon, och thet landet Nephthalim widh haffzens wägh på hijnsidhon Jordan, och thet Hedhniska Galilea, Folcket som satt j mörkret, haffuer seedt itt stoort Liws, och them som boodde j dödzens egnd och skugga, är itt Liws vpgånget.

Jfrå then tijdhen begynte Jesus til at predica, och sadhe, Görer bätring, Himmelriket är kommet hardt när^[12]. När Jesus gick vth medh thet Galileeska haffuet, sågh han twå brödher, Simonem som kallas Petrus, och Andream hans brodher, the kastadhe sijn näät j haffuet, Ty the woro fiskare. Och han sadhe til them, Fölier migh, Jagh wil gora idher til menniskiors fiskare. The offuergåffuo strax näten, och folgde honom. Och när han gick fram bäter, sågh han twå andra brödher, Jacob Zebedej son, och Johannem hans brodher j båten medh theras fadher Zebedeo, botandes sijn näät, och han kalladhe them. Strax offuergåffuo the båten och sin fadher, och folgde honom.

Och Jesus gick om kring alt Galileeska landet, och lärde j theras Synagogor, och predicadhe Euangelium om Riket^[13], och botadhe allahanda siwkdom och kranckheet j folcket, och hans rychte gick offuer hela Syrien. Och the hadhe til honom, alla the ther krancke woro aff mongahanda siwkdom, och werckbrotna, och besatta, och månadherasanda, och borttaghna. Och han giorde them alla helbregda, och honom folgde mykit folck vthaff Galilea, och vthaff the tiyo städher, och vthaff Jerusalem, och vthaff Judea, och vthaff the land på hijnsidhon widh Jordan.

Femte Capitel.

^[14] När han sågh folcket, steegh han vp på itt bergh, och som han hadhe satt sigh, gingo hans Läriungar fram til honom. Tå öpnadhe han sin munn, lärde them, och sadhe. Salighe äro the som äro andeligha fattighe, ty Himmelriket hörer them til. Salighe äro the bedröffuadhe, ty the skola få hughswalelse. salighe äro the sachtmodighe, ty the skola besittia jordena. salighe äro the som hungra och törsta effter rettferdighetena, ty the skola bliffua mättadhe. Salighe äro the barmhertighe, ty them skal skee barmhertigheet. Salighe äro the reenhiertadhe, ty the skola see Gudh. Salighe äro the fridhsamme^[15], ty the skola kallas Gudz barn. Salighe äro the so lijdha förfölielse för rettwison skul, ty them hörer Himmelriket til. Salighe ären j, när menniskionar forsmädha och förfölia idher, och säya alt ondt emoot idher liwgandes, för mina skul, Gladiens och fröghden idher, tv idhor löön är stoor j himmelen. För ty the haffua sammalunda förfolgdt Propheternar, som haffua warit för idher.

J ären jordennes salt^[16]. Är thet så at sartet mister sijn särto, hwar medh skal man tå salta? Til intet meer är thet nyttigt, vthan at man kastar thet vth, och läter thet trampa af menniskiomen. J ären werldennes liws. Jcke kan then stadhen dölias, som ligger på itt bergh. Jcke tender man heller liws och setter thet vnder ena skeppo, vthan på en liwsastaka at thet lyser allom them som j hwset äro. Så låter idhart liws lysa för menniskiomen, at the mågha see idhra godha gerningar, och prijsa idhar fadher som är j himmelen. J skolen icke mena, at iagh är kommen til at vplossa Laghen eller Propheternar, Jagh är icke kommen til ät vplossa, vtan til at fulboorda. Ty iagh sägher idher för sant, til tess at himmel och jord förgåås, warder ey förgången then minste bookstaffuen, icke heller, en prick aff Laghen, förr än thet är alt skeedt.

Therfore hwilken som vprossar^[17] itt aff thessa minsta bodhen, och lärer så menniskionar, han skal kallas then minste^[18] j Himmelriket, Men hwilken som thet gör och lärer, han skal kallas stoor^[19] j Himmelriket.

Ty iagh sägher idhei, At vthan idhor rettferdigheet offuergåår the Scrifftlärdas och the Phariseers^[20], tå skolen j icke komma j Himmelriket.

J haffuen hördt, at them Gamlom sagdt är, Tu skalt icke dräpa. Men hwilken som dräper, han skal wara skyldigh vnder Domen. Men iagh sägher idher, at hwilken som förtörnas på sin brodher, han skal wara skyldigh vnder Domen. Men hwilken som sägher Racha^[21] til sin brodher, han är skyldigh vnder Rådhet. Men hwilken som sägher, Tu dåre, han är skydigh til heluetes eeld.

Therföre om tu offrar tina gåffuo på Altaret, och kommer så jhogh, at tin brodher haffuer någhot emoot tigh, så legg ther tina gåffuo nedh för Altaret, och gack först bortt och forlijka tigh medh tin brodher, och kom sedhan och offra tina gåffuo.

Tu skalt wara tinom trättobrodher beneghen til wenskap snart, medhan tu än nu äst med honom på wäghen, at tin trättobrodher antwardar tigh icke Domarenom, och Domaren antwardar tigh tienarenom, och tu kastas så j hechtelse. Sannerligha sägher iagh tigh, Tu warder ther icke vthkommande, til tess tu haffuer betalat then ytersta skärffuen.

J haffuen hördt, at thet war sagdt them Gamlom, Tu skalt icke göra hoor. Men iagh sägher idher, Hwilken som seer på ena quinno til at begära henne, han haffuer ailaredho giordt hoor medh henne j sitt hierta.

Om så är, at titt höghra ögha är tigh til förarghelse, så rijff thet vth^[22], och kastat jfrå tigh. Thet är tigh bätre, at itt titt ledhamoot förderffuas, än at tin hele kropp skulle kastas til heluetes. Är thet ock så, at tijn höghra hand är tigh til förarghelse, så hugg henne aff, och kasta henne jfrå tigh. Thet är tigh bätre, at itt titt ledhamoot förderffuas, än at hele kroppen kastas til heluetes.

Thet är ock sagdt, Hwilken som offuergiffuer sina hustru, han åkal giffua henne itt Skiliobreff. Men iagh sägher idher, hwilken som helst offuergiffuer sina hustru, vthan för hoor skul, han kommer henne til at göra hoor, Och hwilken ena offuergiffna tagher til hustru, han gör hoor.

Åter haffuen j hördt, at thet war sagdt them Gamlom, Tu skalt icke swåria tigh^[23] meen, vthan skalt hålla Herranom tin eedh. Men iagh sägher idher, at j skolen alzintet swäria, hwarken om himmelen, ty han är Gudz stool. Eller om iordena, ty hon är hans fotapall. Ey heller om Jerusalem, ty thet är en mechtigh Konungs stadh. Ey heller skalt tu swäria om titt hoffuudh, ty tu förmå icke göra itt håår hwitt eller swart. Men idhart taal skal wara, Ja, ja, Ney, ney, Hwadh ther offuer är, thet är aff ondo.

J haffuen hördt, at thet är sagdt, Ögha för ögha, Tand för tand. Men iagh sägher idher, at j skolen icke stå thet onda emoot^[24], Vthan är thet så, at någhor slåår tigh widh thet höghra kindbenet, så wendt honom ock thet andta til. Och om någhor wil gå til retta medh tigh, och tagha tin kiortel jfrå tigh, lät honom ock haffua kåpona medh. Och om någhor nödhgar tigh ena milo, så gack twå medh honom. Giff honom som aff tigh bedhes, och wendt tigh icke jfrå honom, som någhot wil läna aff tigh.

J haffuen hördt, at thet är sagdt, Tu skalt elska tin nästa, och hata tin fienda. Men iagh sägher idher, Elsker idhra owener. Welsigner them som idher banna. Görer wel emoot them som idher hata. Bedher för them som göra idher skadha och förfölia idher. På thet j skolen wara idhar fadhers barn som är j himmelen. Ty han låter sina sool vpgå offuer onda och godha, och låter regna offuer rettferdigha och orettferdigha. För ty om j elsken them som idher elska, hwadh få j för löön? Göra ock icke the Publicaner^[25] thet samma? Om j haffuen idher wenligha emoot idhra brödher allenast, hwadh besynnerlighit gören j? Göra icke ock så the Publicaner? Warer för then skul fulkomlighe, såsom idhar himmelske fadher fulkomligh är.

Siette Capitel.

Haffuer acht vppå idhra almoso, at j icke giffue henne för menniskiomen, på thet j skoien warda seedde aff them, annars haffuen j ingen löön när idhar fadher, som ar j himmelen. När tu nu giffuer almoso, lät icke stöta j baswn för tigh, som the skrymtare göra j Synagogorna och vppå gatorna, at the skola warda prijsadhe aff menniskiomen, Sannerligha sägher iagh idher, the haffua fått sijn löön. Men när tu wilt giffua almoso, så lät tina wenstra hand icke weta, hwadh then höghra gör. På thet tijn almosa bliffuer lönligh, och tin fadher som j löndom seer, wedhergeller tigh thet vppenbarligha.

Och när tu bedher, skalt tu icke wara som the skrymtare. För ty the stå gerna j Synagogorna, och j gatohörnen och bidhia, at the skola bliffua seedde aff menniskiomen, Sannerligha sägher iagh idher, the haffua fått sijn löön. Men när tu bedher, så gack in j tin kamar, och slå dörena til, och bedh tin fadher hemligha, Och tin fadher som j löndom seer, skal tigh thet wedhergella vppenbarligha.

Och när j bidhien, skolen j icke wara mongtaloghe såsom Hedhninganar, Ty the mena, at the skola warda hörde för sijn monga ord skul. Warer för then skul them icke lijke. Jdhar Fadher weet wel hwadh idher görs behooff, förr än j bidhien honom. Therföre skolen j bidhia altså.

Fadher wår som äst j himmelen. Helghat warde titt nampn. Tilkomme titt Rike. Skee tin wilie så på jordenne som j himmelen. Giff oss jdagh wårt daghligha brödh. Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wij förlåtom them oss skyldighe äro. Och inleedh oss icke j frestelse. Vthan frels oss jfrå ondo. Ty Riket är titt, och machten och herligheten j ewigheet. Amen.

Ty om j förlåten menniskiomen theras brott, så förlåter ock idhar himmelske Fadher idher. Men om j icke förlåten menniskiomen theras brott, så skal idhar Fadher icke heller förlåta idher idhor brott.

När som j fasten, skolen j icke wara som j woren bedröffuadhe, såsom the skrymtare, Ty the förwandla sijn ansichte, at the skola synas för menniskiomen medh sijn fasto. Sannerligha sägher iagh idher, the haffua redho sijn löön. Men när tu fastar, så smör titt hoffuudh och twå titt ansichte, at tu icke synes för menniskiomen med tinne fasto, vthan för tin Fadher som lönligen är, Och tin Fadher som seer j löndom, wedergeller tigh thet vppenbarliga.

J skolen icke församla idher äghodelar på jordenne, ther rost och maal förderffuar them, och ther som tiwffuar graffua och stiela. Vthan församler idher äghodelar j himmelen, ther huarken rost eller maal förderffuar them, och ther tiwffuar icke graffua elier stiela. Ty ther idhre äghodelar äro, ther är ock idhart hierta.

Kropsens liws är öghat^[26], Är titt ögha enfåldigt, så warder tin hele krop liws. Men är titt ögha argt, så warder tin hele krop mörk. Är thet nu så, at liwset som är j tigh, är mörker, huru stoort bliffuer tå mörkret sielfft?

Jngen kan tiena twå Herrar, ty at han antingen skal hata then ena, och then andra elska, Eller han håller sigh in til then ena, och then andra förachtar han. J kunnen icke tiena Gudhi och Mammon^[27], Therföre sägher iagh idher, Sörier icke för idhart lijff, hwadh j skolen äta och dricka, och icke för idhar krop, hwadh j skolen klädha idher medh. Är icke lijffuet meer än maten, och kroppen meer än klädhen? Seer vppå foghlanar vnder himmelen, the såå intet, och intet skära the heller vp, och församla intet j ladhonar, och idhar himmelske Fadher födher them. Ären j icke mykit meer än the? Hwilken jbland idher är, som medh sijn vmsorgh förmå settia een alen til sina lengd?

Och för hwar skul sörien j för klädhen? Skodher Lilionar på markenne huru the wexa, the arbeta intet, ey heller spinna. Doch sägher iagh idher, at icke Salomon j all sijn herligheet war så kladd som een aff them. Klädher nu Gudh så gräset på markenne, hwilket doch jdagh ståår, och j morghon kastas j vgnen, skulle han icke mykit meer göra thet idher, o j kleentroghne?

Så skolen j nu icke haffua vmsorgh, säyandes, Hwadh skole wij eta, eller hwad skole wij dricka, eller hwad skole wij klädha oss med? Ty alt sådant sökia Hedhninganar. Jdhar himmelske Fadher weet wel, at alt thetta görs idher behooff. Söker först effter Gudz Rike och hans rettferdigheet, så faller idher alt thetta til, Sörier icke för then skul för morghondaghen, Ty morghondaghen haffuer sielff sina vmsorgh medh sigh. Thet är noogh, at huar dagh haffuer sijn eghen plågho^[28].

VII. Capitel.

Dömer icke, på thet j icke skolen warda dömde^[29]. Ty medh then doom som j döme, skolen j dömde warda. Och medh thet mått som j mäte, skal idher mätet warda. Huru seer tu itt grand j tins brodhers ögha, och warder icke warse en bielcka j titt ögha? Eller huru sägher tu tinom brodher, Hålt, iagh wil tagha vth grandet aff titt ögha, och sij, en bieicke är j titt ögha? Tu skrymtare, kasta först vth bielckan aff titt ögha, Sedhan see til, huru tu kant vthtagha grandet aff tins brodhers ögha.

J skolen icke giffua hundomen thet heligt är^[30], och idhra perlor skolen j icke kasta för swijn, At the icke trampa them medh sina fötter, och wenda sigh om emoot idher, och riffua idher.

Bedher, och idher skal warda giffuit. Söker, och j skolen finna, Klapper, och idher skal vplätas. Ty then som bedher, han fåår, och then som söker, han finner, och honom som klappar, warder vplåtet. Eller hwilken är then menniskia jbland idher, at om hans son bedhes brödh aff honom, som biwdher honom en steen? Eller om han bedhes fisk, mon han tå reckia honom en Orm? Är thet nu så, at j som onde ären, kunnen likwel giffua idhor barn godha gåffuor, Huru mykit meer warder idhar Fadher som är j himmelen, giffuandes them gott som bedhas aff honom?

Alt thet j nu wilien menniskionar skola göra idher, thet görer j ock them. Ty thetta är Laghen och Propheterna.

Gåår jgenom then trånga porten, Ty then porten är wijdh, och then wäghen är breedh, som dragher til fordomelse, och the äro monge som gå på honom. Och then porten är trång, och then wäghen smaal, som dragher til lijffuet, och fåå äro the som finna honom.

Wachter idher för the falska Propheter, som komma til idher j fåraklädher, men inwertes äro the glupande vlffuar. Vthaff theras frucht, skolen j kenna them. Jcke hemtar man wijndruffuor aff törne? Ey heller fijkon aff tistel? Så bäär hwart och itt gott trää godha frucht, Men itt ondt trää, bäär onda frucht. Jtt gott trää kan icke bära onda frucht, Jcke kan heller itt ondt trää bära godha frucht. Hwart och itt trää, som icke bäär godha frucht, skal affhuggas, och kastas j eelden. Therföre skolen j kenna them på theras frucht.

Jcke warder hwar och en kommande in j Himmelriket, som sägher til migh, Herre, Herre, Vthan then som gör min Fadhers wilia, som är j himmelen. På then daghen warda monge säyandes til migh, Herre, Herre, haffue wij icke z propheterat^[31] vthi titt nampn, och j titt nampn vthdriffuit diefflar, och j titt nampn monga krafftigha gerningar giordt? Tå skal iagh bekenna them, Jagh kende idher aldrigh, Gåår jfrå migh j ogerningesmän.

Therföre, hwar och en som hörer thesse mijn ord, och gör ther effter^[32], honom lijknar iagh widh en wijs man, som sitt hws bygde på itt hellebergh. Så föll slaghregn, och kom floodh, och wädhret bläste och stötte på hwset, och föll doch icke om kull, Ty thet war grundat på helleberghet. Och hwar och en som hörer aff migh thesse ord, och gör icke ther effter, han lijknas widh en fåwitsk man, som bygde sitt hws på sanden. Och föll slaghregn och kom floodh, och wädhret bläste och stötte på hwset, och thet föll om kull, och thes fa11 war stoort.

Och thet begaff sigh, när Jesus lychtadhe thetta talet, Wardt folcket förskreckt offuer hans lärdom, Ty han predicadhe welleligha, och icke som the Scrifftlärde.

VIII. Capitel.

När han nu gick nedher aff berghet, folgde honom mykit folck. Och sij, ther kom en spitelsk man, och tilbadh honom, och sadhe, Herre, wilt tu, så kant tu göra migh renan. Tå reckte Jesus vth sina hand, och toogh på honom, säyandes, Jagh wil, War reen. Och strax wärdt han reen vthaff sijn spitelsko. Och Jesus sadhe til honom, See til, at tu sägher thet för ingom, vthan gack bortt, och lät presten see tigh, -och offra then gåffuo, som Moses budhit haffuer, til itt witnesbyrd offuer them^[33].

Men när Jesus gick in vthi Capernaum, köm en Höffuitzman til honom, och badh honom, säyandes, Herre, min tienare ligger hema borttaghen, och haffuer stoor wedhermödo. Tå sadhe Jesus til honom, Jagh wil komma och bota honom. Tå swaradhe Höffuitzmannen, och sadhe, Herre, iagh är icke werdigh, at tu skalt gå vnder mitt taak, Vthan"sägh allenast itt ord, så bliffuer min tienare helbregda. Ty iagh är ock een menniskia vnder annars manz wold, och haffuer krijgsknechtar vnder migh. Och iagh sägher^[34] til then ena, Gack, och han gåår. Och til then andra, Kom, och han kommer. Och til min dreng, Gör thet, och han gör så.

När Jesus thetta hörde, förundradhe han sigh, och sadhe til them som honom folgde, Sannerligha sägher iagh idher, Jagh haffuer icke funnet sådana troo j Jsrael^[35]. Men iagh sägher idher, at monge warda kommande aff östan och westan^[36], och skola sittia medh Abraham, Jsaac och Jacob j Himmelriket. Men Rikesens barn skola warda vthkastat j thet ytersta mörkret, Ther skal wara grååt och tandagnislan. Och Jesus sadhe til Höffuitzmannen, Gack, och som tu troor, så skee tigh. Och j samma stundenne bleff hans tienare helbregda.

Och när Jesus kom j Petri hws, och sågh, at hans swära lågh och hadhe skälffuosott. Tä toogh han på hennes hand, och skälffuosotten offuergaff henne. Och hon stoodh vp, och tiente them.

Och när afftonen kom, hadhe the til honom monga som woro besatte, och han dreff vth Andanar med ord, och alla them som ondt hadhe, botade han. På thet fulbordas skulle, thet sorn sagdt war genom Jsaiam Propheten, som sägher, Han haffuer taghit på sigh wåra skröpligheet, och wåra siwkdomar haffuer han burit.

Och när Jesus sågh mykit folck om kring sigh, bodh han, at man skulle fara vthoffuer på hijnsidon haffuet. Och kom en Scrifftlärd til honom, och sade til honom, Mester, iagh wil fölia tigh ehwart^[37] tu gåår. Tå sade Jesus til honom, Räffuanar haffua kulor^[38], och foglanar vnder himmelen neste, Men menniskionnes Son haffuer intet, ther han må luta sitt hoffuudh til. Och en annar aff hans Lariungar sadhe ti1 honom, Herre, giff migh loff, at iagh gåår först bortt och begraffuer min fadher. Tå sadhe Jesus til honom, Fölgh tu migh, och lät the dödha begraffua^[39] sina dödha.

Och han steegh j skepet, och hans Läriungar folgde honom. Och sij, en stoor storm wexte vp j haffuet, så at wåghen sloogh vthoffuer skepet, och han soff. Tå gingo Läriunganar til, och weckte honom vp, säyandes, Herre, frelsa oss, wij förgåås. Tå sadhe han til them, J kleentrooghne, hwj rädhens j? Och stoodh vp, och nepste wädhret och haffuet. Och thet wardt stilla lughnet. Men menniskionar förundradhe sigh, och sadhe, Hwadh är thenne för en, at wädhret och haffuet äro honom lydigh?

Och när han kom på hijnsidhon haffuet, vthi the Gergeseners landzendar, komo twå besatte medh dieffuulen emoot honom löpande, vthgångne aff griffter, och woro ganska gräselighe, så at ingen kunde reesa then wäqhen fram. Och sij, the ropadhe, och sadhe, Åh Jesu Gudz Son, hwadh haffue wij medh tigh göra? Ästu kommen til at plågha oss förr än tijdh är? Så gick ther longt jfrå en stoor swijnahiord j beet. Tå bådho honom diefflanar och sadhe, Är thet så, at tu driffuer oss vth, så loffua oss, at wij farom vthi then swijnahiorden. Tå sadhe han them, Faren. Tå foro the vth, och foro in j swijnahiorden. Och sij, hele swijnahiorden lopp och brådhstörte sigh j haffuet, och druncknadhe j watnet, Men Heerdanar flydde bortt, och gingo in j stadhen, och forkunnadhe altsammans, och huru thet war tilgånget medh them som besatte woro. Och sij, tå gick hele stadhen vth emoot Jesum. Och tå the sågho honom, bådo the, at han wille gå bortt vthu theras landzendar.

IX. Capitel.

Tå steegh han j skepet, och foor vthoffuer igen, och kom vthi sin stadh^[40]. Och sij, the hadhe in för honom en Borttaghnan, som lågh vthi eenne säng. Nar nu Jesus sågh theras troo, sadhe han til then Borttaghna, War widh itt gott moodh min son, tina synder förlåtas tigh. Och sij, somlighe vthaff the Scrifftlärda sadhe widh sigh sielffua, Thenne hädher Gudh. Men när Jesus sågh theras tanckar, sadhe han, Hwj tencken j ondt j idhor hierta? Hwilket er lättare säya? Tina synder förlåtas tigh, eller säya, Statt vp och gack? Men vppå thet j skolen weta, at menniskionnes Son haffuer macht på jordenne til at förlåta synder, sadhe han til then Borttaghna, Statt vp, tagh tina säng, och gack j titt hws. Och han stoodh vp, och gick heem. När folcket thet sågh, förundradhe the sigh och prijsadhe Gudh, som sådana macht hadhe giffuit menniskiom.

Och när Jesus gick tädhan, sågh han en man sittiandes widh Tollen, som heet Mattheus, och han sadhe til honom, Fölgh migh. Tå stoodh han vp, och folgde honom. Och thet begaff sigh, at när han satt widh bord j hans hws, Sij, ther komo monge Publicaner och syndare, och såto til bordz medh Jesu och hans Läriungar. När the Phariseer thet sågho, sadhe the til hans Läriungar, Hwj äter idhar mestare medh Publicaner och syndare? Nar Jesus thet hörde, sadhe han til them, The helbregde behöffua icke läkiare, vthan the krancke.. Men gåår och lärer hwadh thet är, Jagh haffuer lust til barmhertigheet, och icke til offer^[41], Jagh är icke kommen til at kalla the rettferdigha^[42], vthan syndare til bättring.

Tå komo til honom Johannis Läriungar, och sadhe, Hwj faste wij och Phariseerne så mykit, och tine Läriungar fasta intet? Tå sadhe Jesus til them, Huru kan bröllops folcket söria, så lenge Brudhgummen är när them? Men the daghar skola komma, at Brudhgummen skal taghas jfrå them, och tå skola the fasta. Jngen lappar^[43] itt gammalt klädhe med en. nyy klwtr, ty han riffuer likwel kluten aff klädhena igen, och holet bliffuer werre. Ey heller låter man nytt wiJn j gamla flaskor, annars gå flaskonar sönder, och wijnet spilles vthr, och flaskonar förderffuas, Vthan man läter nytt wijn j nyia flaskor, så blifruer bådhe förwarat.^[44]

Widh han thetta taladhe til them, sij, tå kom en offuerste och tilbadh honom, och sadhe, Herre, mijn dotter är nu strax b]iffuen dödh, Men kom och legg tina hand på henne, så bliffuer hon ieffuandes. Jesus stoodh vp, och folgde honom, och hans Läriungar. Och sij, een quinna som hadhe lidhit blodhgång j tolff åår, gick baak effter honom, och kom widh hans klädhafåll, Ty hon sadhe widh sigh sielff, Måtte iagh allenast komma widh hans klädhe, så bliffue iagh helbregda. Tå wende Jesus sigh om, och som han sågh henne, sadhe han, War widh godha tröst dotter, tijn troo haffuer holpet tigh. Och quinnan wardt heibregda j samma stund.

Och när Jesus kom j offuerstans hws, och sågh piparenar^[45], och folcket sorlande, sadhe han til them, Gåår idhra ferde, pijghan är icke dödh, men hon soffuer. Och the giorde spee aff honom. När folcket war vthdriffuit, gick hän in, och toogh henne j handen, och pijghan stoodh vp. Och thetta rychtet gick offuer thet hela landet.

Och när Jesus gick tädhan, folgde honom twå blinde, the ropadhe och sadhe, O Dauidz Son, förbarma tigh offuer oss. Och när han kom j huset, stigho the blinde fram til honom. Och Jesus sadhe til them, Troon j at iagh kan thetta göra idher? Tå sadhe the honom, Ja Herre. Tå toogh han på theras öghon, och sade, Skee idher effter idhra troo. Och, theras oghon wordo öpnat. Och Jesus hotadhe them, säyandes, Seer til at ingen fåår thetta weta. Men the gingo vth, och berychtadhe honom j thet hela landet.

När thesse woro vthgångne, sij, tå hadhe the ena menniskio fram för honom som war en dumbe, och besatt. Och när dieffuulen war vthdriffuin, taladhe dumben. Och folcket förundradhe sigh, och sadhe, Sådant haffuer aldrigh warit seedt j Jsrael. Men the Phariseer sadhe, Medh then offuersta dieffuulen driffuer han diefflar vth.

Och Jesus gick om kring j alla städher och byiar, larde j theras Synagogor, och predicadhe Euangelium om Riket, och heladhe allahanda siwko, och allahanda kranckheet jbland folcket. Och när han sågh folcket, ömkadhe han sigh offuer them, at the woro förlåtne och förskingradhe, som the fåår som ingen Heerdan hadhe. Tå sadhe han til sina Läriungar, Sädhen är mykin, och arbetarenar äro fåå, Bedher för then skul sädhennes Herra, at han sen der arbetare j sina sädh.

X. Capitel.

Och han kalladhe sina tolff Läriungar til sigh, och gaff them macht offuer the orena Andar, at the skulle driffua them vth, och bota allahanda siwkdom, och allahanda kranckheet.

Men thessa äro the tolff Apostlars nampn. Then förste Simon, som kallas Petrus, och Andreas hans brodher, Jacobus Zebedej son, och Johannes hans brodher, Philippus och Bartholomeus, Thomas och Mattheus, som hadhe warit en Publican, Jacobus Alphej son, och Lebbeus medh thet wedhernampnet Thaddeus, Simon aff Cana, och Judas Jscharioth, then ock förrådde honom.

Thessa tolff sende Jesus vth, och bödh them, och sadhe, Gåår icke på Hedhninganars wägh, och gåår icke j the Samariters städher, vthan gåår heller til the borttapadha fåår aff Jsraels hws. Men gåår och prediker, och sägher, Himmelriket är kommet hardt när. Görer the siwka helbregda, the spetälska rena. Reser vp the dödha. Vthdriffuer diefflar. J haffuen fått förgeffues, så skolen j ock giffua förgeffues.

Haffuen icke^[46] guld, icke heller silffuer, icke heller penningar j idhra pungar, och inga wäghskräppo, och icke twå kiortlar, icke skoor, och ingen staaff, Ty arbetaren är werd sin maat. Men hwar j gåån in vthi en stadh eller byy, så bespörier, om ther någhor inne är som thes werdigh är, och bliffuer ther, til tess j draghen tädhan.

Men när j gåån in j itt hws, så helser thet. Och är thet så, at thet hwset är werdigt, så kommer idhar fridh offuer thet. Är thet ock icke werdigt, så kommer idhar fridh til idher igen.

Och ther som ingen anammar idher, eller hörer idhor ord, så gåår vthaff thet hwset eller stadhen, och skudder stofftet^[47] vthaff idhra fotter. Sannernerligha sägher iagh idher, Sodome och Gomorre land warder dräghelighare på Domedagh än them stadhenom.

Sij, iagh sender idher såsom fåår jbland vlffuar. Warer för then skul snelle såsom Ormar, och enfållighe som duffuor. Men wachter idher för menniskiomen, Ty the skola offuerantwarda idher på sijn Rådhws, och vthi theras Synagogor skola the hudflengia idher. Och j skolen warda framdragne för Förstar och Konungar for mina skul, til witnesbyrd offuer them, och offuer Hedhninganar.

Och när som the nu offuerantwarda idher, så warer icke bekymradhe, huru, eller hwadh j skolen tala, Ty thet skal idher giffuas j samma stundenne, hwadh j tala skolen, För ty thet ären icke j som talen, vthan thet är idhar Fadhers Ande, som talar j idher.

Then ene brodhren skal offuerantwarda then andra til dödhen, och fadhren sonen, och barnen skola settia sigh vp emoot föräldranar, och dräpa them. Och j skolen wardi hatadhe aff allom for mitt nampn skul. Men huilken som ståår fast vthi endan, han skal bliffua saligh.

När the förfölia idher j then ena stadhen, så flyyr til then andra. Sannerligha sägher iagh idher, J skolen icke haffua orkat fara om kring alla Jsraels städher, förr än menniskionnes Son kommer. Läriungen är icke offuer Mestaren, och icke heller tienaren offuer sin Herra. Thet är Läriunganom noogh, at han är såsom hans Mestare, och tienarenom, at han är såsom hans Herre. Haffua the kallat Hwszbondan Beelzebub, huru mykit meer skola the så kalla hans hwszfolck? Rädhens för then skul intet för them.

Ty thet är intet fördoldt, som icke skal warda vppenbarat, och intet lönlighit, som icke skal bliffua witterlighit. Hwadh iagh sägher idher j mörkret, thet sägher j liwset, Och hwadh som sägs idherj örat, thet prediker på taken.

Och rädhens icke för them som dräpa kroppen, och haffua doch icke macht at dräpa siälena, Vthan rädhens meer honom, som kan förderffua, bådhe siäl och kropp j heluete. sälias icke twå sperffuer för en skärff? Och en aff them faller icke på jordena idhar Fadher föruthan. Äro ock idhor hoffuudhåår all reknat, Therföre skolen j icke rädhas, J ären jw meer werde än monga sperffuer.

Therföre, hwar och en som migh bekenner för menniskiom, honom wil iagh ock bekenna för min Fadher, som är j himmelen. Men then som migh wedhersakar för menniskiom, honom skal ock iagh wedhersaka for min Fadher, som är j himmelen.

J skolen icke mena, at iagh är kommen til at senda fridh på jordena^[48], Jagh er icke kommen til at senda fridh, vthan swerdet. Ty iagh är kommen til at göra menniskiona skilachtigha emoot sin fadher, och dottrena emoot sina modher, och sonahustruna emoot sina swäro. och menniskionnes eghit hwszfolck, warda hennes fiendar.

Hwilken som elskar fadher och modher meer än migh, han är migh icke werd. Och huilken som elskar son eller dotter meer än migh, han är migh icke werd. Och hwilken som icke tagher sitt kors^[49] på sigh, och fölier migh, han är migh icke werd. Hwilken som finner sitt lijff, hän skal borttapa thet, Och hwilken som borttapar sitt lijff för mina skul, han skal finna thet.

Hwilken som idher anammar, han anammar migh, Och hwilken som migh anammar, han anammar honom, som migh sendt haffuer.

Hwilken som anammar en Prophet j eens Prophetes nampn, han skal få eens Prophetes löön. Och hwilken som anammar en rettferdigh j eens rettferdigs nampn, han skal få eens rettferdigs löön. Och hwilken som giffuer enom aff thenna minsta en beghare kalt watn dricka allenast j eens Läriungas nampn, Sannerligha sägher iagh idher, Thet skal icke bliffua honom olönt.

XI. Capitel.

Och thet begaff sigh, när Jesus sådana bodh til sina tolff Läriungar fulkompnat hadhe, gick han tädhan frambäter, vppå thet han skulle lära och predica j theras städher.

När Johannes, som tå war j fängelsen, hörde Christi gerningar, sende han twå sina Läriungar, och lät säya honom, Ästu then som komma skal, eller skolom wij förbijdha någhon annan? Tå swaradhe Jesus, och sadhe til them, Gåår, och sägher Johanni igen, hwadh j haffuen hördt och seedt. The blinde see, the halte gå, the spetälske göras rene, och the döffue höra, the dödhe resaS vp, och them fattighom warder predicat Euangelium, Och saligh är then, som icke warder förarghat^[50] j migh.

När som the gingo bortt, begynte Jesus tala til folcket om Johannem, Hwadh gingen j vth j öknena til at seel Willen j see een röö som drijffs hijt och tijt aff wädhret? Eller hwadh gingen j vth til at see? Willen j see ena menniskio j len klädher? Sij, the som dragha len klädher, äro j Konunga hwsen. Eller hwadh gingen j vth til at see? Willen j see en Prophet, Ja, iagh sägher idher, meer än en Prophet, Ty han är then samme, om hwilken scriffuit är, Sij, iagh sender min Ängel för titt ansichte, hwilken som skai tilredha tin wägh för tigh.

Sannerligha sägher iagh idher, Jbland them som äro födde aff quinnor, är ingen vpkommen som är större än Johannes Baptista. Doch likwel then som är minst j Himmelriket, han är större än han. Men jfrå Johannis Baptiste daghar, och til thenna daghen, lijdher Himmelriket wold^[51], och the wellighe rijffua thet til sigh. Ty alle Propheterna, och Laghen haffua spåt in til Johannem. Och om j wilien anammat, han är Elias som komma skulle. Then som haffuer öron til at höra, han höre.

Men widh hwem skal iagh lijkna thetta slechtet? Thet är lijkt barnom, som vppå torghet sittia, och ropa til sina stalbrödher, och säya, Wij haffue pipat för idher, och j willen intet dantza, Wij haffue sunget sorghasång til idher, och j willen intet gråta. Johannes är kommen och hwarken ååt eller drack, och the säya, Han haffuer dieffuulskap. Menniskionnes Son är kommen, äter och dricker, och the säya, Sij, hwilken fråtzare och wijndrinckare är then mannen, Publicaners och syndares wen? Och wijsdomenom^[52] warder rett giffuit vthaff sinom barnom.

Tå begynte han til at förwijta the städher, j hwilkom han hadhe giordt sina mesta kraffter, och the hadhe likwel intet bätrat sigh. Wee tigh Chorazin, Wee tigh Bethsaida. Ty hadhe sådana kraffter warit giorda j Tyro och Sidon, som j idher giorda äro, the hadhe longo vthi säck och asko giordt synda bätring. Doch sägher iagh idher, at Tyro och Sidoni skal dräghelighare warda på Domadagh än idher. Och tu Capernaum som äst vphögd alt in til himmelen, tu skalt bliffua nedherstött alt in til heluete. For ty hadhe sådana kraffter skeedt j Sodoma, som j tigh skeedda äro, han hadhe stått än j dagh. Doch sägher iagh idher, The Sodomers lande skal dräghelighare warda på Domadagh, än tigh.

J then tijdhen swaradhe Jesus, och sadhe, Jagh prijsar tigh Fadher, himmelens och jordennes Herre, at tu haffuer thetta doldt for the Wijsa och förnumstigha, och haffuer thet vppenbarat för the fåkunnigha, Ja Fadher, så haffuer warit behaghelighit för tigh. All ting äro giffuin migh j wold aff minom Fadher, Och ingen kenner Sonen vthan Fadhren, och ingen heller kenner Fadhren vthan Sonen, och then som Sonen wil thet vppenbara.

Kommer tjl mjgh j alle, som arbeten och ären betungadhe, och iagh wil wedherquekia idher. Tagher på idher mitt ook^[53], och lärer aff migh, Ty iagh är mild och ödmiwk aff hiertat, och j skolen finna roo til idhra siälar. Ty mitt ook är lustigt, och mijn börda är lett.

XII. Capitel.

f then tijdhen gick Jesus genom sädh på Sabbathen. Och hans Läriungar woro hungroghe, och begynte vpryckia ax, och äta. Nar the Phariseer thet sågho, sadhe the til honom, Sij, tine Lariungar göra thet som lcke lofflighit är göra på Sabbathen.

Men han sadhe til them, Haffuen j icke läsit hwadh Dauid giorde, när han och the som medh honom woro, hungradhe? Huru han gick in j Gudz Hws, och ååt Skodhobrödhen, som honom icke war lofflighit äta, icke heller them som medh honom woro, vthan allenast Prestomen. Eller haffuen j icke lasit j Laghen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen j Templet, och äro likwel vthan skul? Men iagh sägher idher, at här är then som är meer än Templet. Men wiste j _hwadh thet wore, Jagh haffuer lust til barmhertigheet, och icke til offer, tå domden j icke the oskyldigha. Ty menniskionnes Son är en Herre, teslikes ock offuei Sabbathen^[54].

Tå gick han tädhan frambäter, och kom j theras Synagogo. Och sij, ther war en man, som hadhe ena bortwisnadha hand. Och the spoorde honom, säyandes, Må man ock hela om Sabbathen? På thet the måtte beklagha honom. Tå sadhe han til them, Hwilken är then menniskia jbland idher, som haffuer itt fåår, och om thet faller j gropena om Sabbathen, gåår han icke och fattar vthi thet, och dragher thet vp? Huru mykit bätre är nu een menniskia än itt fåår? Therföre må man jw göra wel på Sabbathen. Och sadhe han til mannen, Reck vth tina hand. Och han vthreckte henne. Och hon wardt ferdigh igen såsom then andra.

Tå gingo the Phariseer vth, och ladhe rådh emoot honom, huru the måtte förgöra honom. Men när Jesus thet förnam, gick han tädhan. Och honom folgde mykit folck. Och han giorde them alla helbregda, och hotadhe them, at the icke skulle vppenbara honom. På thet fulkompnas skulle, thet som sagdt war genom Propheten Jsaiam, som sadhe, Sij, min tienare then iagh vthwaldt haffuer, min käreste, j hwilkom mijn siäl haffuer itt gott behagh. Jagh skal settia min Anda på honom, och han skal förkunna Hedhningomen Domen. Han skal icke kijffua eller ropa, och hans röst skal man icke höra på gatomen. Then röö som krossat är, skal han icke sönderbryta, och wekan som ryker, skal han icke vthsleckia, til tess han vthförer Domen til en segher. Och j hans nampn skola Hedhninganar hoppas.

Tå hadhes fram til honom en som war besatt medh dieffuulen, han war blind och dumbe, then giorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe bådhe taladhe och sågh. Och alt folcket bleff förskreckt, och sadhe, Är thenne icke Dauidz son? Men när the Phariseer thet hörde, sadhe the, Han vthdriffuer icke diefflar, vthan medh Beelzebubz diefflanars Förstas macht.

Tå nu Jesus förstoodh theras tanckar, sadhe han til them, Hwart och itt Rike som är twedregtigt emoot sigh sielfft, thet bliffuer ödhe. Och huar och en stadh eller hws, som är twedregtigt emoot sigh sielfft, bliffuer icke ståndandes. Är thet nu så, at Satan driffuer Satan vth, tä är han twedregtigh emoot sigh sielff, Huru bliffuer tå hans Rike beståndandes? Och är thet så, at iagh driffuer diefflar vth medh Beelzebubz macht, med hwars macht driffua tå idhor barn them vth? Therföre skola the wara idhra Domare. Men är thet så iagh driffuer diefflar vth medh Gudz Anda, tä är jw Gudz Rike kommet til idher.

Eller huru kan någhor gå j eens mechtigs manz hws, och beröffua honom hans booting bortt, vthan han först binder then mechtigha, och så sedhan skinnar hans hws? Hwilken som icke är medh migh, han är emoot migh. Och hwilken som icke församlar medh migh, han förskingrar. För then skul sägher iagh idher, All synd och försmädhelse bliffuer menniskiomen förlåten, Men foörsmadhelse emoot Andan, skal icke bliffua menniskiomen forlåten. Och hwilken som sägher någhot emoot menniskionnes Son, thet warder honom förlåtet. Men hwilken som sägher någhot emoot then helgha Anda^[55], thet warder honom icke förlåtet, hwarken j thenna eller j then tilkommande werld.

Görer antingen trädh gott, så warder fruchten godh, Eller ock görer trädh ondt, så warder fruchten ond. Ty aff fruchtenne kenner man trädh. J Huggormars afffödha, huru kunnen j tala någhot gott, medhan j ären sielffue onde? Ty ther hiertat medh fult ar, ther aff talar munnen. Een godh menniskia bäär gott fram aff hiertans godha fatabwr. Och een ond menniskia bäär ondt fram aff en ond fatabwr. Men iagh sägher idher, At för hwart och itt fåfengt ord som mennskionar tala, skola !he göra rekenskap på Domadagh. Ty aff tijn ord skalt tu bliffua rettferdigh hållen, och aff tijn ord skalt tu warda fördömd.

Tå swaradhe någhre vthaff the Scrifftlärda och the phariseer, och sadhe, Mester, wij wilie see tekn aff tigh. Swaradhe han, och sadhe til them, Thetta wrånga och horiska slechtet söker effter tekn, och thy skal intet tekn giffuas, annat än Jone Prophetes tekn. Ty såsom Jonas war j tree daghar och j tree nätter j hwalfiskens bwk, så skal menniskinnes Son wara j tree daghar och j tree nätter j jordenne. The Niniuitiske män skola stå vp på Domen medh thetta slechtet, och fördöma thet, Ty the bätradhe sigh effter Jone predican. Och sij, här är meer än Jonas. Drotningen aff sodherlanden skal stå vp på Domen medh thetta slechtet, och fördöma thet, Ty hon kom jfrå jordennes enda, til at höra Salomons wijsdom, Och sij, här är meer än Salomon.

När then orene Anden är vthfaren aff menniskionne, så wandrar han genom the rwm som torr äro, söker effter hwilo, och finner.ingen. Så sägher han, Jagh wil komma igen j mitt hws ther iagh vthgick. Och när han kommer, finner han thet toomt, och reent sopat och prydt. Så gåår han bortt, och tagher siw andra Andar til sigh, the som wärre äro an han sielffuer, Och tå the ther inkomma, boo the ther, så bliffuer then menniskionnes sidsta wärre än thet första. Så warder ock tilgångandes medh thetta wrånga slechtet.

Widh han än nu taladhe til folcket, Sij, hans modher och brödher stodho vthan före, och wille tala medh honom. Tå sadhe en til honom, Sij, tijn modher och tine brödher stå vthe, och wilia tala medh tigh. Tå swaradhe han, och sadhe til then som honom bodhadhe, Hwilken är mijn modher, och hwilke äro mine brodher? Och reckte vth handena åt sina Läriungar, och sadhe, Sij, mijn modher och mine brödher. Ty hwar och en som gör min Fadhers wilia, som är j himmelen, han är min brodher, och syster och modher.

XIII. Capitel.

På then daghen gick Jesus vthaff hwset, och satte sigh vth. medh haffuet. Och ther församladhes mykit folck til honom, så at han steegh vthi itt skep, och satte sigh, och alt folcket stoodh på strandenne. Och han taladhe medh them mongahanda j iijknelse, säyandes, Sij, en Sädhesman gick vth och skulle såå, och när han sådde; föll somt widh wäghen, och komo foglanar och åto thet vp. Somt föll på steenören ther thet hadhe icke mykin jord, och gick snart vp, ty thet hadhe icke diupa iord, Men när solen gick vp förwisnadhe thet, och effter thet hadhe inga röter, torkadhes thet bort. Och somt föll jbland törne, och törnebuskanar vpwexte och förquaffde thet. Och somt föll j godha jord och giorde frucht, somt hundradhefalt, sompt sextiyofalt och somt tretiyofalt. Hwilken som haffuer öron til at höra han höre.

Tå stigho Läriunganar fram, och sadhe til honom, Hwj talar tu til them medh lijknelse? Tå swaradhe han them, och sadhe, Jdher är giffuit at weta Himmelrikes lönligheet, Men them är thet icke giffuit. Ty hwilken som haffuer^[56], honom skal giffuas, at han skal noogh haffua. Men then som icke haffuer, aff honom skal ock warda taghit thet han haffuer. För then skul talar iagh them til medh lijknelse. Ty medh seendes öghon see the intet, och medh hörandes öron höra the intet, ty the förstååt icke. Och på them warder fulkompnat Jsaie prophetia, som sägher, Medh öronen skolen j höra j höra och skolenicke förstååt och medh seende öghon skolen j see, och skolen icke förnimmat. Ty thetta folcks hierta är förstockat, och theras öron höra illa, och theras öghon haffua the igenlyckt. På thet the icke eens skulle see medh öghonen, och höra medh öronen, och förstååt medh hiertat, och vmwenda sigh, at iagh måtte hela them.

Men saligh äro idhor öghon, at the see, och idhor öron, at the höra. Sannerligha sägher iagh idher, at monge Propheter och rettferdighe haffua begärat see thet j seen, och fingo doch icke seet, och höra thet j hören, och fingo doch icke hörat.

Så hörer nu j thenna lijknelsen om Sädesmannen. Hwar någhor hörer ordet om Riket, och förståår thet icke, så kommer then Onde, och riffuer thet bortt, som sådt är j hans hierta. Thet är then som widh wäghen sådder war. Men then som war sådder på steenören, är then som hörer ordet, och tagher thet strax gladheligha. Men han haffuer ingen root j sigh sielff, vthan ståår til en tijdh, och när bedröffuelsen och förfölielsen påkomma för ordet skul, strax förarghas han. Men then som war sådder jbland törne, är then som hörer ordet, och thesse werldennes bekymmer och rijkedomsens swek förquäffuer ordet, och han bliffuer vthan frucht. Men then som war sådder j godha jord, är then som hörer ordet och förståår thet, och bäär ock så frucht, så at somt gör hundradhefalt, somt sextiyofalt, och somt tretiyofalt.

Een annor lijknelse satte han them före, och sadhe. Himmelriket ar lijkt eenne menniskio, som sådde godha sädh j sin åker. Men tå folcket soff, kom hans owen, och sådde ogrääs mitt jbland hwetet, och gick sin wägh. Tå nu sädhen wexte och baar frucht, syntes ock ogräset. Tå gingo hwszbondans tienare fram, och sadhe tii honom, Herre, sådde tu icke godha sädh j tin åker, hwadhan haffuer han tå ogrääs? Tå sadhe han til them, Thet haffuer owenen giordt. Sadhe tienarenar til honom, Wilt tu, at wij gå och hemte thet bortt. Tå sadhe han, Ney, på thet, at när j vprycken ogräset, icke skolen ock ther medh vpryckia hwetet. Låter bådhe wexa in til skördetijdhen. Och j skördetijdhen wil iagh säya skördemannomen, Hemter först ogräset samman, och binder thet j knippor til at vpbrennas, Men hwetet församler j mina ladho.

Een annor lijknelse satte han them före, och sadhe. Himmelriket är lijkt itt Sinaps korn^[57], som en man toogh, och sådde j sin åker, hwiiket minst är aff all fröö. Men när thet warder vpwext, är thet störst jbland krydder, och bliffuer itt trää, Så at foghlanar vnder himmelen komma och göra sijn neste på thes quistar.

Een annor lijknelse sadhe han them. Himmelriket är lijkt enom swrdeegh^[58], hwilken een quinna toogh, och blandadhe j tree skappoi miöl, til tess thet bleff altsammans swrt.

Thetta alt taladhe Jesus j lijknelse til folcket, och vthan lijknelse taladhe han intet til them. At thet skulle fulkompnas, som sagdt war genom Propheten, som sadhe, Jagh skal öpna min munn j lijknelse, och skal vthtala thet hemlighit warit haffuer ifrå werldennes begynnelse.

Tå skilde Jesus folcket jfrå sigh, och kom heem. Och hans Läriungar stigho fram til honom, och sadhe, Vthtydh oss thenna lijknelsen om åkrens ogrääs. Tå swaradhe han, och sadhe til them, Menniskionnes Son är then, som then godha sädhena såår. Åkren är werlden. Then godha sädhen, äro Rikesens barn. Ogräset äro hijns Onda barn. Owenen som sådde, är dieffuulen. Skördetijdhen är werldennes ende. Skördemännenar äro Änglanar. Såsom nu ogräset hemtes samman och brennes vp medh eeld, så skal thet skee på thenna werldennes enda. Menniskionnes Son skal senda sina Änglar, och the skola församla ail förarghelse vthaff hans Rike, och them som illa göra. Och skola kasta them vthi en brinnande vgn, Ther skal wara grååt och tandagnislan. Tå skola the rettferdighe skijna såsom solen j theras Fadhers Rike. Hwilken öron haffuer til at höra, han höre.

Åter är Himmelriket lijkt enom Skatt^[59] som fördold war vthi en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom. Och aff retto glädhe som han haffuer ther aff, gåår han bortt och sälier alt thet han haffuer, och köper thå åkren.

Äter är Himmelriket lijkt enom köpman, som sökte effter godha perlor, och när han hadhe funnet ena kosteligha perlo, gick han bortt, och sålde alt thet han åtte, och kopte henne.

Åter är Himmelriket lijkt eenne noot som kastadhes j haffuet, och församladhe allahanda fiskar, och när hon wardt full, drogho the henne til landz, och såto så, och hemte vth the godha j sijn käril, men the onda kastadhe the bortt. Så skal thett ock skee på werldennes enda. Änglanar skola vthgå, och skilia the onda jfrå the rettwijsa, och kasta them j en brinnande. vgn, ther skal wara grååt och tandagnislan.

Tå sadhe Jesus til them, Föstodhen j thetta alt? Sadhe the til honom, Ja Herre. Tå sadhe han til them, Therföre hwar och en Scrifftlärd, som ti1 Himmelriket lärd är, han är lijk en Hwszbonda som afr sin fatabwr bäär fram nytt och gammalt^[60].

Och thet begaff sigh, när Jesus hadhe lychtat thenna lijkne1sen, gick han tädhan. och kom j sitt fädhernes land, och lärde j theras Synagogo, så at the ock förundradhe sigh stoorligha, och sadhe, Hwadhan kommer thessom sådana wijsdom och kraffter? Är han icke en Timbermanz son, heter icke hans modher Maria, och hans brödher Jacob och Joses, och Simon, och Judas, och hans systrar, äro the icke alla när oss? Hwadhan kommer honom tå alt thetta? Och the förargadhes offuer honom. Men Jesus sadhe til them, En Prophet är icke förachtat, vthan j sitt fädhernes land, och j sitt hws. och han giorde ther icke mong tekn, för theras otroo skul.

XIIII. Capitel.

I then tijdhen, hörde Herodes Tetrarcha^[61] Jesu rychte. Och sadhe til sina tienare, Thenne är Johannes Baptista, han är vpstånden jfrå the dödha, therföre gör han sådana kraffter. Ty Herodes hadhe gripit Johannem, bundet, och lagdt honom j hechtelse, för Herodias sins brodhers Philippi hustru skul. För ty Johannes hadhe sagdt til honom, Tigh ar icke lofflighit haffua henne. Och han hadhe gerna dräpit honom. Men han räddes for folcket, Ty the höllo honom för en Prophet.

När tå Herodes begick sin födhelse dagh, dantzadhe Herodias dotter för them. Och thet behagadhe Herodi. Therföre loffuadhe han henne widh en eedh, at han wille giffua henne, hwadh hon begäradhe. Tå sadhe hon, såsom hännes modher hadhe lärdt henne tilförennä, Giff migh här på itt faat Johannis Baptiste hoffuudh. Och Konungen bleff bedröffuat. Doch for eedhen skul, och för theras skul som såto offuer boord med honom, bödh han, at thet skulle giffuas henne. Och sende bortt och lät affhugga Johannis hoffuudh j hechtelsen. Och hans hoffuudh wardt framburit på itt faat, och giffuit pijghonne. Och hon baar thet til sina modher. Och hans Läriungar komo och togho hans lekamen och begroffuo honom. Och gingo sedhan bortt, och förkunnadhe thet Jesu.

När Jesus thet hörde, foor han tädhan medh skep affsidhes bortt vthi een ödhemark. När folcket thet hörde, komo the effter honom til foot jfrå städherna. Och Jesus gick vth, och sågh thet mykla folcket, och warkunnadhe sigh offuer them, och giorde theräs krancka helbregda. Och när thet leedh åt afftonen, gingo hans Läriungär til honom, och sadhe, Här är een ödhemark, och tijdhen är förledhen, lät folcket gå jfra tish, at the må gå bortt j byianar, och köpa sigh maat. Tå sadhe Jesus til them, Thet görs icke behooff, at the borttgå, Giffuer j them äta. Ta sadhe the til honom, Wij haffue här icke meer än fem brödh och twå fiskar. Sadhe han, Tagher migh them hijt. Och han bödh folcket settia sigh nedh på gräset. Och toogh the fem brödh och the twå fiskar, sågh vp j himmelen, och tackadhe, bröt thet, och gaff Läriungomen brödhen, och Läriunganar gåffuo så folckena, Och the åto alle, och wordo mätte. Och the togho vp thet offuer war j styckiom, tolff korghar fulla. Och the som ätit hadhe, woro widh fem tusend män, föruthan quinnor och barn.

Och strax dreff Jesus sina Läriungar, at the skulle stigha j skepet, och fara fram före vthöffuer, så lenge han skilde folcket jfrå sigh. Och när han hade skildt folcket jfrå sigh, gick han vp på itt bergh allena, til at bidhia. Och när afftonen kom, war han ther alIena. Men skepet war tå allaredho mitt på haffuet, och leedh platz j wåghenne, For ty wädhret war emoot. Men j then fierde wechtenne^[62] om natten, kom Jesus til them gångandes på haffuet. Och när Läriunganar sågho honom gå på haffuet, wordo the förfäradhe, och sadhe, Thet är itt spokelse, och ropadhe aff reddhogha. Men Jesus taladhe them strax til, och sadhe, Warer widh itt gott moodh, Thet är iagh, warer icke förfäradhe.

Tå swaradhe honom Petrus, och sadhe, Herre, äret tu, Så biwdh migh komma til tigh vppå watnet. Tå sadhe han, Kom. När Petrus tå steegh vthaff skepet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til Jesum. Men när han sågh, at wädhret war starckt, wardt han förfärat. Och som han begynte siwnka, ropadhe han, och sadhe, Herre, hielp migh. Och strax reckte Jesus vth handena och fattadhe vthi honom, och sadhe til honom, O tu kleentroghne, Hwj twiffladhe tu? Och när the woro inkompne j skepet, stilladhe wädhret sigh. Men the som woro j skepet, gingo fram och tilbådho honom, och sadhe, Wisseligha ästu Gudz Son. Och när the woro offuerfarne, komo the vthi thet landet Genesareth. Och när folcket ther sammastädz förnummo honom, sende the bodh vth j hela landet ther om kring, och hadhe alla siwka til honom, Och bådho honom, at the måtte allenast tagha på hans klädafall. Och the som togho ther vppå, bleffuo alle helbregda.

XV. Capitel.

Tå komo til Jesum the Scrifftlärde och the Phariseer aff Jerusalem, och sadhe, Hwj bryta tine Lariungar the Äldstas stadgar? För ty the twå intet sina hender, när the skola äta brödh. Han swaradhe och sadhe til them, Hwj bryten ock j Gudz bodh för idhra stadgar skull? Ty Gudh haffuer budhit och sagdt, Tu skalt ära fadher och modher. Och hwilken som bannar fadher eller modher, han skal dödhen döö. Men j säyen, Hwar och en må säya til fadher eller modher, Thet är alt Gudhi giffuit^[63], som tu skulle få aff migh, tigh til nytto. Ther med skeer tå, at ingen hedhrar sin fadher eller sina modher, och haffuen ther medh giordt Gudz bodh til intet, för idhar stadhgar skul. J skrymtare, Jsaias haffuer rett spått om idher, säyandes, Thetta folcket nalkas migh medh sin munn, och hedhrar migh medh sina leppar, Men theras hierta är longt jfrå migh. Men the tiena migh fåfengt, lärande then lärdom, som är menniskio bodh.

Och han kalladhe til sigh folcket, och sadhe til them, Hörer och förståår. Thet besmittar icke menniskiona, som ingåår genom munnen, Vthan thet som vthgåår aff munnen, thet besmittar menniskiona.

Tå stigho hans Läriungar fram, och sadhe til honom, Weest tu, at Phariseerna fOrargadhes, när the hörde thetta ordet? Han swaradhe, och sadhe, Hwar och een plantering som min himmelske Fadher icke planterat haffuer^[64], skal vpryckias medh röter. Läter wara them, the äro blinde och blindas ledhare. Hwar nu en blinder ledher en blindan, så falla the bådhe j gropena.

Tå swaradhe Petrus, och sadhe til honom, Vthtydh oss thenna lijknelsen. Tå sadhe Jesus, Ären j än nu oförståndighe? Förstå j icke än nu? At alt thet som ingåår genom munnen, thet gåår j bwken, och haffuer sin naturlighi vthgång. Men thet som gåår vthaff munnen, thet komm er jfrå hiertat, och thet besmittar menniskiona. Ty aff hiertat vthgåår onda tanckar, moord, hoor, skörleffnat, tiuffuerij, falsk witne, hadhelse. Thet äro the stycke som besmitta menniskiona. Men äta medh otwaghna hender, besmittar icke menniskiona.

Och Jesus gick tadhan, och kom j Tyrj och Sidons landzendar. Och sij, een Cananeesk quinna kom aff the landzendar, och ropadhe til honom, och sadhe, O Herre, Dauidz Son, förbarma tigh offuer migh, Mijn dotter quääls jemmerligha aff dieffuulen. Och han swaradhe henne icke itt ord. Tå stigho hans Läriungar fram, och bådho honom, och sadhe, Skil henne jfrå tigh, ty hon ropar effter oss' Men han swaradhe, och sadhe, Jagh ar icke vthsend, vthan til the borttapadha fåår aff Jsraels hws. Men hon kom, och tilbadh honom, säyandes, Herre, hielp migh. Tå swaradhe han, och sadhe, Thet är icke höffuelighit, attagha brödhet jfrå barnen, och kasta thet för hundanar. Swaradhe hon, Ja Herre. Doch iikwel äta hundanar aff the smolor som falla vthaff theras Herrars boord. Tå swaradhe Jesus, och sadhe til henne, O quinna, tijn troo är stoor, skee tigh som tu wilt. Och hennes dotter bleff helbregda j samma stund.

Och Jesus gick tädhan lenger fram, och kom til thet Galileeska haffuet, och gick vp på itt bergh, och satte sigh ther. Och til honom kom mykit folck, och hadhe medh sigh halta, blinda, dumbar, lemmalösa, och monga andra, och kastadhe them för Jesu fötter. Och han giorde them helbregda, så at folcket förundradhe sigh, när the sågho the dumbat tala, the lemmalösa ferdigha, the halta gå, the blinda see, och prijsadhe Jsraels Gudh.

Och Jesus kalladhe sina Läriungar til sigh, och sadhe, Jagh ömkar migh offuer folcket, Ty the haffua nu j tree daghar töffuat när migh, och haffua intet äta, och iagh wil icke läta them jfrå migh fastande, at the icke skola giffuas vp j wäghen. Tå sadhe hans Lariungar til honom, Hwar skole wij få här j öknenne så mykit brödh, ther wij kunne mätta så mykit folck medh? Sadhe Jesus til them, Huru mong brödh haffuen j? The sadhe, Siw, och någhra fåå fiskar. Tå bödh han folcket settia sigh nedh på jordena. Och toogh the siw brödh, och fiskanar, tackadhe, brööt, och gaff sina Läriungar, och Läriunganar gåffuo folckena. Och the åto alle, och wordo mätte. Och vptogho thet offuer war, j styckiom, siw korghar fulla. Och the som åto, woro fyru tusend män, föruthan quinnor och barn. Och när han hadhe skildt folcket jfrå siqh, steegh han til skeps, och kom vthi then grenszon widh Magdala.

XVI. Capitel.

Tå stigho the Phariseer och Saduceer fram, och frestadhe honom, begärandes, at han wille läta them see tekn aff himmelen. Men han swaradhe, och sadhe til them, Om afftonen säyen j, Thet bliffuer klart wädher, för ty, himmelen är rödh. Och om morghonen, Thet bliffuer owädher jdagh, ty himmelen är rödh och olustigh. J skrymtare, Om himmelens skepelse kunnen j döma, Kunnen j ock icke döma om tijdzens tekn?^[65] Thet wrånga och horeska slechtet söker effter tekn, och tekn skal icke giffuas them, vthan Jone Prophetes tekn. Och så offuergaff han them, och gick sin wägh.

Och när hans Läriungar woro kompne vthoffuer på then andra stranden, hadhe the förgätit tagha brödh medh sigh. Tå sadhe Jesus til them, Seer til, och förwarer idher för the Phariseers och Saduceers swrdeegh. Tå tenckte the widh sigh sielffua, och sadhe, Wij haffue intet brödh taghit medh oss. När Jesus thet förnam, sadhe han til them, J kleentroghne, hwadh bekymrar thet doch idher, at j icke haffuen taghit brödh medh idher? Förstå j icke än nu, eller minnens om the fem brödh, emellan the fem tusend män, ock huru monga korghar j vptoghen? Jcke heller om the siw brödh, emellan the fyra tusend män, och huru monga korghar j tå vptoghen? Huru kommer thet tå til, at j icke kunnen förstå, at iagh icke sadhe idher om brödh (tå iagh sadhe, J skolen förwara idher för the Phariseers och Saduceers swrdeegh?) Så förstodho the tå, at han hadhe icke budit them tagha sigh wara för brödz swrdeegh, vthan för the Phariseers och Saduceers lärdom.

Tå kom Jesus j then egnden Cesaree Philippi, och frågadhe sina Läriungar, och sadhe, Hwem sägher folcket migh menniskionnes Son wara? Tå sadhe the. Somlighe Johannem Baptistam. Somlighe Eliam. Somlighe Jeremiam, eller en aff Propheterna. Sadhe han til them, Hwem säyen j migh tå wara? Tå swaradhe Simon Petrus, och sadhe, Tu äst Christus leffuandes Gudz Son. Tå swaradhe Jesus, och sadhe til honom, Saligh ästu Simon Jona son, Ty kött och blodh haffuer tigh thet icke vppenbarat, vthan min fadher som är j himmelen. Och iagh sägher tigh igen, At tu äst Petrus,^[66] och vppå thetta helleberget skal iagh byggia mina Församling, och heluetes portar skola icke warda henne offuermechtighe. Och iagh skal giffua tigh Himmelrikes nyklar, Alt thet tu binder på jordenne, thet skal wara bundet j himmelen, Och alt thet tu löser på jordenne, thet skal wara löst j himmelen.

Tå bödh han sina Läriungar, at the skulle för ingen säya, at han war Jesus Christus. Jfrå then tijdhen begynte Jesus förkunna sina Läriungar, huru han moste gå til Jerusalem, och lijdha mykit aff the Äldsta, och aff the offuersta Presterna, och aff the Scrifftlärda, och dräpas, och tridie daghen vpstå igen. Och Petrus toogh honom affsidhes, och begynte straffa honom, och sadhe, Herre, skona tigh sielff, thetta widherfares tigh icke. Tå wende han sigh om, och sadhe til Petrum, Gack bortt jfrå migh, tu Satan, Tu äst migh til hinders, Ty tu besinnar icke thet Gudhi tilhörer, vthan thet menniskiom tilhörer.

Tå sadhe Jesus til sina Läriungar, Hwilken som wil fölia migh, han wedhersake sigh sielff, och taghe sitt kors vppå sigh, och fölie migh. Ty hwilken som wil behålla sitt lijff, han skal mista thet. Och hwilken som mister sitt lijff för mina skul, han skal finna thet. Hwadh hielper nu thet menniskionne, om hon förwerffuer hela werldena, och fåår doch skadha til sitt lijff? Eller hwadh kan menniskian giffua, ther hon kan igenlösa sitt lijff medh? För ty thet skal skee, at menniskionnes Son skal komma j sins Fadhers herligheet medh sina Änglar, Och tå skal han löna hwariom och enom effter hans gerningar. Sannerligha sägher iagh idher, Här äro någhre ståndandes, som icke skola smaka dödhen,^[67] til tess the få see menniskionnes Son komma j sitt Rike.

XVII. Capitel.

Och sex daghar ther effter toogh Jesus Petrum och Jacobum och Johannem hans brodher til sigh, och hadhe them affsidhes vppå itt högt bergh, och wardt förklarat för them. Och hans ansichte skeen som solen, och hans klädher wordo hwijt som itt liws. Och sij, them syntes Moses och Elias, talandes medh honom. Tå swaradhe Petrus, och sadhe til Jesum, Herre, här är oss gott wara, Wilt tu, så wilie wij här göra tree Hyddor, tigh ena, och Mosi ena, och Elie ena. Widh han än nu taladhe, sij, en liws skyy vmskygde them. Och sij, een röst vthu skyyn sadhe, Thenne är min käre Son, j hwilkom iagh haffuer itt gott behagh, Honom hörer. Och när Läriunganar thet hörde, föllo the på sitt ansichte, och wordo swårligha förfäradhe. Men Jesus gick til, och toogh på them, och sadhe, Ståår vp, och rädhens icke. Men tå the vplyffte sijn öghon, sågho the ingen vthan Jesum allena.

Och när the gingo nedh aff berghet, bödh Jesus them, och sadhe, Sägher för ingen thenna synena, til tess menniskionnes Son är vpstånden jfrå the dödha. Och frågadhe honom hans Läriungar, och sadhe, Hwj säya tå the Scrifftlärde, at Elias moste komma tilförenna? Jesus swaradhe och sadhe til them, Elias skal jw komma först, och skicka all ting j lagh igen. Men iagh sägher idher, Elias är allaredho kommen, Och the kende honom intet, vthan giorde honom hwadh the wille. Sammalunda skal ock menniskionnes Son lijdha aff them. Tå förstodho Läriunganar, at han sadhe them om Johannem Baptistam.

Och när the komo til folcket, steegh en man fram, bögde för honom sijn knää, och sadhe, Herre, förbarma tigh offuer min son, Ty han är månadherasande, och lijdher stoor jemmer, Ty han faller offta j eelden, och offta j watnet. Och iagh hadhe honom fram för tina Läriungar, och the kunde intet hielpa honom. Tå swaradhe Jesus, och sadhe, O tu otrooghna och genwerdigha slechte, Huru lenge skal iagh wara medh idher? Huru lenge skal iagh lijdha idher? Haffuer honom hijt. Och Jesus hotadhe honom, och dieffuulen gick vthaff honom. Och drengen wardt helbregda j samma stund.

Tå gingo Läriunganar til Jesum affsidhes, och sadhe, Hwj kunde icke wij driffua honom vth? Sadhe Jesus til them, För idhra otroo skul. Sannerligha sägher iagh idher, Om j haffuen trona som itt Sinaps korn, tå måghen j säya til thetta berghet, Gack hädhan tijt bortt, och thet skal gå. Och idher warder intet omöghelighit. Men thetta slaghet gåår icke vth, vthan medh böön och fasto.

Men tå the wistadhes j Galilea, sadhe Jesus til them, Thet skal skee, at menniskionnes Son warder offuerantwardat j menniskiors hender, och the skola dräpa honom, och tridie daghen skal han stå vp igen. Och the wordo stoorligha bedröffuadhe.

Och när the komo til Capernaum, gingo the som skatpenningen plägadhe vpbära, til Petrum, och sadhe, Pläghar icke idhar Mestare giffua skatpenning? Tå sadhe han, Ja. Och som han kom j hwset, förekom honom Jesus, och sadhe, Hwadh synes tigh Simon? Aff hwem tagha iorderikes Konungar toll eller skatt? Aff sijn barn eller aff the fremmande? Sadhe Petrus til honom, Aff the fremmande. Tå sadhe Jesus til honom, Så äro jw barnen frij.^[68] Men på thet wij icke skole förargha them, så gack til haffuet, och kasta vth kroken, och then första fisk tu fåår, tagh. Och när tu läter vp hans munn, warder tu finnandes en penning, then tagh, och få honom vth för migh och tigh.

XVIII. Capitel.

J then tijdhen, gingo Läriunganar til Jesum, och sadhe, Hwilken är then störste j Himmelriket? Tå kalladhe Jesus fram itt barn, och stelte thet mitt jbland them, och sadhe, Sannerligha sägher iagh idher, Vthan j omwenden idher, och warden såsom barn, skolen j icke komma j Himmelriket. Hwilken nu sigh sielff så förnedhrar som thetta barnet, han är then störste j Himmelriket. Och hwilken som vndfåår itt sådana barn j mitt nampn, han vndfåår migh. Men hwilken som förarghar en aff thessa ringasta som troo på migh, honom wore bätre, at en quernsteen wore bunden widh hans halsz, och han senktes j haffzens diwp.

Wee werldenne för förarghelse skul. Ty förarghelse moste jw komma, Doch wee the menniskio, genom hwilka förarghelse kommer. Är thet så, at tijn hand eller tin foot är tigh til förarghelse, så hugg honom aff, och kastan jfrå tigh. Bätre är tigh ingå vthi lijffuet halt eller lemmalöös, än tu skulle haffua twå hender och twå fötter, och kastas j ewinnerlighen eeld. Och är thet så, at titt ögha är tigh til förarghelse, rijff thet vth och kastat jfrå tigh. Bätre är tigh, at tu ingåår j lijffuet eenögder, än tu skulle haffua tw öghon, och kastas j heluetes eeld.

Seer til, at j förachte ingen aff thessa små, Ty iagh sägher idher, at theras Änglar j himmelen see altijdh mins Fadhers ansichte j himmelen. Ty menniskionnes Son är kommen til at frelsa thet som förtapat war. Huru synes idher? om een menniskia hadhe hundradhe fåår, och itt aff them fore wildt? Offuergiffuer hon icke the niyo och niyotiyo på berghen, och gåår bortt och söker effter thet som foor wildt? Och hender thet så, at hon finner thet igen, Sannerligha sägher iagh idher, Hon glädz mera ther offuer, än offuer the niyo och niyotiyo som icke foro wild. Så är ock icke idhar himmelske Fadhers wilie, at någhor aff thessa små skal borttapat warda.

Men om tin brodher syndar tigh emoot, Så gack och straffa honom emellan tigh och honom allena. Hörer han tigh, Så haffuer tu förwerffuat tin brodher. Men hörer han tigh icke, så tagh än nu medh tigh en eller twå, på thet all saak skal bestå widh tweggia eller triggia witnes munn. Hörer han them icke, så sägh thet Församlingenne. Hörer han icke Församlingena, så hålt honom såsom en Hedhning och Publican. Sannerligha sägher iagh idher, Alt thet j binden på jordenne, thet skal wara bundet j himmelen. Och alt thet j lösen på jordenne, thet skal wara löst j himmelen. Ytermera sägher iagh idher, Ther twå aff idher komma offuer eens på jordenne, hwadh ting thet helst kan wara som the bidhia om, skal them thet wedherfaras aff minom Fadher, som är j himmelen. Ty hwar twå eller tree äro församladhe j mitt nampn,^[69] Ther är iagh mitt jbland them.

Tå steegh Petrus fram til honom, och sadhe, Herre, Huru offta skal min brodher synda emoot migh, och iagh skal förlåta honom thet? Är siw resor noogh? Tå sadhe Jesus til honom, Jagh sägher tigh, Jcke siw resor, vthan siwtiyo sinnom siw resor. För then skul är Himmelriket lijknat widh en Konung, som wille hålla rekenskap medh sina tienare. Och när han begynte rekna, kom en fram för honom, som honom war skyldigh tiyo tusend pund. Och effter han hadhe icke ther han kunde betala medh, bödh Herren, at han skulle sälias och hans hustru, och barn, och alt thet han åtte, och betalas medh. Tå föll then tienaren nedh, och tilbadh honom, och sadhe, Herre, haff tolamoodh medh migh, iagh wil alt betala tigh. Tå warkunnadhe Herren sigh offuer then tienaren, och lät honom löös, och gaff honom til thet han war skyldigh.

Tå gick then tienaren vth, och fann en aff sina medhtienare, som honom war skyldigh hundradhe penningar. Och han toogh fatt på honom, och fick honom j halsen, droogh honom, och sadhe, Betala thet tu äst skyldigh. Tå föll hans medhtienare nedh, och badh honom, säyandes, Haff talamoodh medh migh, iagh wil alt betala tigh. Men han wille icke, Vthan gick bortt, och kastadhe honom j fängelse, så lenge han betaladhe thet han war skyldigh. Tå nu andre hans medhtienare sågho thet som skeedde, tyckte them thet ganska illa wara, och komo och kungiorde sinom Herra alt thet skeedt war. Tå kalladhe hans Herre honom för sigh, och sadhe til honom, Tu skalckachtighe tienare, alt thet tu skyldigh wast, gaff iagh tigh til, ty tu badh migh. Skulle tu ock icke haffua förbarmat tigh offuer tin medhtienare, såsom iagh förbarmadhe migh offuer tigh? Och hans Herre wardt wreedh, och antwardadhe honom bödhlanar j hender, til tess thet war alt betalat, som han honom skyldigh war. Så skal ock min himmelske Fadher göra idher, om j icke förlåten aff idhor hierta, hwar och en sinom brodher thet the bryta.

XIX. Capitel.

Och thet begaff sigh, när Jesus hadhe fulkompnat thet talet, gick han vthaff Galilea, och kom in vthi Judee landzendar, på hijnsidhon Jordan. Och honom folgde mykit folck, och han giorde them ther helbregda.

Tå gingo the Phariseer fram til honom, frestadhe honom, och sadhe til honom, Är thet ock rett, at man skil sigh widh sina hustru, för allahanda saker skul? Tå swaradhe han, och sadhe til them, Haffuen j icke läsit, At then som giorde menniskiona aff begynnelsen, man och quinno giorde han them. Och sadhe, För then skul skal man offuergiffua fadher och modher, och bliffua när sinne hustru, och the tw warda itt kött, Så äro the icke nu tw, vthan itt kött. Thet nu Gudh haffuer samman fögt, skal menniskian icke åtskilia.

Tå sadhe the til honom, Hwj bödh tå Moses giffua Skiliobreff, och offuergiffua henne? Sadhe han til them, För idhart hiertas hårdheet skul, tilstadde Moses, at j måtten offuer- giffua idhra hustrur. Men aff begynnelsen war thet icke så. Men iagh sägher idher, Hwar som skil sina hustru jfrå sigh (vthan för hoor skul) och tagher ena andra, han gör hoor. Och then som tagher then offuergiffna, han gör hoor.

Tå sadhe hans Läriungar til honom, Haffuer manzens saak sigh så medh hustrunne, tå är icke gott giffua sigh j echteskap. Tå sadhe han til them, Huar man tagher icke thetta ordet, vthan the huilkom thet bliffuer giffuit. Ty somlighe snöpte äro, som så äro födde aff modherlijffuet. Och somlighe snöpte äro, som äro snöpte aff menniskiom. Och somlighe snöpte äro, som sigh sielffua^[70] haffua snöpt för Himmelriket skul. Huilken som kan taghat, han taghet.

Tå wordo barn burin til honom, at han skulle leggia hender på them och bidhia. Men Läriunganar nepste them. Tå sadhe Jesus til them, Låter betemma barnen, och förmener them icke komma til migh, ty sådana hörer Himmelriket til. Och när han hadhe lagdt hender på them, gick han tädhan.

Och sij, en gick fram, och sadhe til honom, Godhe Mestar, Hwadh gott skal iagh göra, at iagh må få ewinnerlighit lijff? Tå sadhe han til honom, Hwj kallar tu migh godhan? Jngen är godh, vthan Gudh allena. Men wilt tu ingå til lijffuet, så hålt bodhorden. Sadhe han til honom, Hwilken? Sadhe Jesus, Tu skalt icke dräpa. Tu skalt icke bedriffua hoor. Tu skalt icke stiäla. Tu skalt icke bära falsk witne. Hedhra fadher och modher. Och tu skalt elska tin nästa såsom tigh sielff. Tå sadhe then vnge mannen til honom, Alt thetta haffuer iagh hållet aff min vngdom, Hwadh fattas migh än nu? Sadhe Jesus til honom, Wilt tu wara fulkomligh, så gack bortt, säl thet tu haffuer, och giff the fattigha, och tu skalt få en skatt j himmelen, och kom och fölgh migh. När then vnge mannen hörde thetta ordet, gick han bedröffuat bortt, Ty han hadhe monga äghodelar.

Tå sadhe Jesus til sina Läriungar, Sannerligha sägher iagh idher, Them rijka är swårt gå in j Himmelriket. Och ytermera sägher iagh idher, Thet är lettare, at en Cameel gåår genom itt nåålszögha, än at en rijk kommer j Gudz Rike. När Läriunganar thetta hörde, wordo the ganska förfäradhe och sadhe, Hoo kan tå warda saligh? Tå sågh Jesus til them, och sadhe til them, För menniskiom är thet omöghelighit, Men för Gudhi äro all ting mögheligh.

Tå swaradhe Petrus, och sadhe til honom, Sij, wij haffue offuergiffuit all ting, och folgdt tigh, Hwadh skole wij få therföre? Tå sadhe Jesus til them, Sannerligha sägher iagh idher, at j som migh haffuen effterfolgdt j the nyia födhelsen, när menniskionnes Son warder sittiandes på sins maiestetz säte, tå skolen ock j sittia på tolff säte, dömandes the tolff Jsraels slechte. Och hwar och en som offuergiffuer hws, eller brödher, eller systrar, eller fadher, eller modher, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt nampn skul, han skal få hundradhefalt, och ärffua ewinnerlighet lijff. Men monge the fremste bliffua the ytterste, och the ytterste the fremste.

XX. Capitel.

För ty Himmelriket är lijkt enom Hwszbonda, som gick vth bittijdha om morghonen, til at leya sigh arbetare j sin wijngård. Och när han hadhe warit offuer eens medh arbetarena om en wiss dagspenning, sende han them j sin wijngård. Sedhan gick han vth widh tridie stunden, och sågh någhra andra ståndandes fåfenga på torghet, och sadhe til them, Gåår ock j vthi min wijngård, och hwadh skälighit är, wil iagh giffua idher. Och the gingo. Och åter gick han vth widh siette och niyonde stunden, och giorde sammaledhes. Men widh then elloffte stundena gick han vth, och fann någhra andra ståndandes fåfenga, och sadhe til them, Hwj stå j här hela daghen fåfenge? The sadhe til honom, Ty ingen haffuer leegdt oss. Tå sadhe han til them, Gåår ock j vthi min wijngård, och hwadh skälighit är, skolen j få.

När afftonen kom, sadhe wijngårdzherren til sin Skaffare, Kalla fram arbetarenar, och giff them theras löön, begynnandes på the sijdsta, in til the första. Och när the komo fram, som widh elloffte stundena kompne woro, fick hwar thera dagspenningen. När the förste komo, meente the, at the skulle fått meer. Och fingo ock hwar thera dagspen- ningen. Och när the så fingo, knorradhe the emoot Hwszbondan, och sadhe, Thesse sijdste haffua arbetat en tima, och tu giorde them lijka medh oss, som haffua burit dagsens tunga och hetan.

Tå swaradhe han enom aff them, och sadhe, Min wen, iagh gör tigh ingen orett, Wast tu icke offuer eens medh migh om en wiss dagspenning? Tagh thet tigh tilhörer, och gack tin wägh. Men iagh wil giffua thenna sijdsta så mykit som tigh. Eller må iagh icke göra vthi mijn ting hwadh iagh wil? Seer tu för then skul illa vth, at iagh så godh är? Altså warda the ytterste the fremste, och the fremste the ytterste. Ty monge äro kalladhe, men fåå äro vthwalde.

Och så droogh Jesus vp til Jerusalem, och toogh sina tolff Läriungar ena til sigh på wäghen. Och sadhe til them, Sij, wij farom vp til Jerusalem, och menniskionnes Son skal offuerantwardas them offuersta Prestomen och them Scrifftlärdom, och the skola döma honom til dödhen, och the skola offuerantwarda honom Hedhningomen til at begabbas, och hudhflengias, och korszfestas, Och tridie daghen skal han vpstå igen.

Tå steegh Zebedej söners modher fram til honom medh sina söner, tilbadh honom, och begäradhe någhot aff honom. Tå sadhe han til henne, Hwadh wilt tu? Sadhe hon til honom, Lät thessa twå mina söner sittia j titt Rike, then ena på tina höghra hand, och then andra på tina wenstra. Tå swaradhe Jesus och sadhe, J weten icke hwadh j bidhien, Kunnen j dricka then kalcken,^[71] som iagh skal dricka, och döpas medh thet dopet, som iagh döpes medh? Tå sadhe the til honom, Ja, wel. Sadhe han til them, Min kalck skolen j wist dricka, och döpas medh thet doop, som iagh döpes medh. Men sittia på mina höghra hand och wenstra, ståår icke migh til at giffua, Vthan them som thet tilreedt är aff minom Fadher.

När the tiyo thet hörde, wordo the mislynte på the twå brödhernar. Tå kalladhe Jesus them til sigh, och sadhe, J weten, at werldzligha Förstår äro rådhandes, och the som

1. Christus kallas här först och främst Abrahams och Dauidz son, För ty them bådhom hafuer han warit besynnerligha loffuat.
2. S. Mattheus låter somliga ledher vthe, och förer Christi slecht jfrå Salomon effter Laghen, Men S. Lucas förer henne effter naturen jfrå Nathan Salomonis brodher, Ty laghen kallar them ock barn, som aff brodrenom, och igenleeffda hustru födde äro, Deute. 25.
3. Thet är, han häffdadhe henne intet, eller hadhe ingen kötzligh samblendning medh henne, Medh sådant sett pläghar Scrifften vthtryckia thet ärendet, som j gamla Testamentet mykit finnes.
4. Jcke så förståndandes, at han kende henne sedhan hon födt hadhe, Vthan är meningen, at hon födde reen Jungfrw, okend och oförkrenckt aff Joseph.
5. Thet woro kloke mestare j naturligha konster, sådana som man nu kallar Philosophos och Prester.
6. Sådana gräszhoppor, pläghar man j somligh österlanden äta.
7. Thenne Ormar nempnas j Latiniske texten Vipere, och äro nepligha nampnkunnighe på Swensko, Doch effter the äro mykit eterfulle, och aff wersta slechtet, wordo the här benemde Huggormar, och haffua the then natur, at j födzlonne dräpa the modhrena, för hwilka saak Phariseerna ock här kallas sådana Ormars afffödha, För ty theras fädher plägade dräpa Propheterna, som theras lärefädher woro
8. Jagh vpfyller allrettferdigheet j thy at iagh wil döpas aff tigh, och tu, at tu begärer döpas aff migh.
9. Ey ailenast vthaff then lekamligha maten skal menniskian leffua, ytan ther aff, at hon förseer sigh til Gud, som loffuat hafuer alla them besöria som troo på honom, aff hwilka besörgning then lekamlighe maten ock effterfölier.
10. Thet hadhe skeedt, om han hade giffuit sigh vthföre otrengd, och sett ther vppå at Gudh skulle hielpa honom, tå han hade trapponar, ther han ellies på nedher gå kunde.
11. Ther som Scriffter finnas, at wij någhot creatur tiena skolom, är thet intet här emoot, För ty wij tiene än tå Gudhi allena, then som thet budhit haffuer, at wij så göra skole.
12. Ther är, Himmelriket är icke fierran, thet är nu för handen eller för dörenne, j ty at Christus war kommen, som himmelrikit vprette, och diefuulsens rike nedhersloogh.
13. Thet är, thet godha bodhscap om Gudz Rike, aff hwilko S, Johannes Baptista tilförenna sagdt hadhe, at thet war hardt när.
14. J thetta Capi. talar Christus icke om then werldzligha offuerhetennes embete eller Regemente, vthan lärer sina Christna itt rett leffuerne för Gudh j Andanom.
15. Thet är, the som frid elska, och gerna göra fridh emellan andra, såsom Christus haffuer giordt emellan Gudh och oss.
16. Saltet haffuer bitterheet medh sigh, så skola ock Lärarenar haffua syndennes straff medh sigh, Hwar the thet icke haffua, äro the wärde bortkastas.
17. Thet är, hwilken som bryter thet minsta.
18. Thet är, han skal icke mykit achtas, vthan heller bortkastas.
19. thet år, han skal warda mykit achtat.
20. Phariseers rettferdigheet stoodh allena vthi vthwertes gerningar och skijn, Men Christus lärer oss, at wij skole wara rettferdighe och frome aff hiertat.
21. Medh thet ordet bety dhes all wreedz tekn.
22. Andeligh vthrijffuande är här budet, thet skeer när öghonens luste warder dödhat j hiertat.
23. Alt swäriande och eedher är här förbudhit, thet nenniskian gör aff sigh sielff, Men ther kärleken, nöödh, wår nästes nvtta, eller Gudz hedher thet kräffuer, ståår thet wel til görandes, lijkawijst som ock wredhe är förbudhen, och är doch loffligh, tå the vtaff kärleek, och til Gudz hedher skeer.
24. Thet är, ingen skal hempnas sigh sielff, eller sökia hemd för retten, och ingen hemd begära. Men Offuerheten, som swerdet j werio haffuer, skal sådant göra vthaff sigh sielff, eller kraffd ther til aff hans nästa vtaff kärleek.
25. Woro Tollanärer, som the Romares Toll och annor rento förestodho, och woro som mest ogudhachtighe Hedhningar tijt satte aff the Romare.
26. Thet är, såsom the andra ledhamoten haffna aff sigh sielff intet liws, vthan lita på öghat, när thet är wel vplyst och seer wel, må all ledhamoten ther wel aff, Så är ock medh alla wåra gerningar, är wårt hierta gott och vplyst medh Gudz rettferdigheet, bliffua ock alla wåra gerningar goda, som ther vthaf gå, är thet ock mörkt, thet är, om thet är icke vplyst medh Gudz rettferdigheet, bliffua alla gerninganaronda, som ther aff gå.
27. Mammon kallas rijkedomar på Syriske målit, som Hieronymus sägher.
28. Thet är, sitt daghligha arbete. Och wil säya, Thet är noogh, at wij daghligha arbete, och ingen meer omsorgh haffue.
29. Domen hörer Gudhi til, Therföre then som dömer vthan Gudz befalning, han tagher Gudhi hans äro jfrå.
30. Thetta helgha är Gudz ord, genom huilket all ting helghat warda. Hundanar äro the som förfölia Gudz ord. Swinen, äro the, som fördrunckna j theras kötzligha lusta, så at the intet kunna achta ordet.
31. Thenne haffua hafft krafftigha gerningar, doch haffua the icke hafft hiertat gott, Therföre warder Gudh säyandes, at han icke kenner them för sina.
32. Här kräffuer Christus trona, Ty ther troon icke är, gör man intet bodhen, Roma. 3. Och alla gerningar vtan trona giorda, ehuru godha the synas, äro synd. Twert emoot, Ther troon är, ther moste retta godha gerningar fölia, Thet kallar Christus (göra) aff reno hierta göra, Men troon gör hiertat reent, Acto 15. Och thenna fromheten ståår fasta emoot allahanda wädher, thet är, emoot all heluetes macht, Ty hon är bygd på en fast grund Christum, genom trona. Godha gerningar vthan trona, äro the fåwitska iungfrwrs lampor.
33. Moses kallar Laghen itt witnesbyrd offuer folcket, Deut. 31. Ty laghen beklagar oss, och är itt witnesbyrd offuer wåra synder, Sammalunda ock här, Om Presterna witna, at Christus haffuer thenna reenan giordt, och troo doch icke, witna the emoot sigh sielffua.
34. Thet är, äro mijn ord så mechtigh, så mykit meer äro tijo ord mechtigh.
35. Thet är, han fan icke sådana troo när Judanar, som när thenna Hedningen.
36. Thet är, Hedhninganar warda anammadhe, Therföre at the skola troo, Men Judanar och the Werckhelghon förkastadhe.
37. Somlighe wilia icke fölia Christum, vthan the äro wisse hwart, Therföre förkastar Christus thenna Scrifftlärda, såsom then ther icke troodde, vthan wile tilförenna wara wiss på sakenne.
38. Thet är, Söker tu effter något werddzlighit, thet finner tu intet när migh.
39. Somlighe bära godha gerningar före, at the icke fölia eller troo wilia, Men Christus tydher sådana för dödha och förtapadha godha gerningar.
40. Capernaum.
41. Här giffuer Christus tilkenna, at Gudhi är täckare, at wij göre hwar annan gott, än at wij offre.
42. Christus bortkastar alla menniskligha retferdigheet, och wil, at wij allena byggia skole på hans rettferdigheet, för hwilka saak han ock här sägher, at han kallar allena syndarena, Teslikes 1 Tim. I. sägher Paulus, at Christus war kommen j werldena, til at göra syndare saliga.
43. Medh thenna orden wijsar han them jfrå sigh, såsom the ther intet förstodho hans läro om sådana frijheet, Och sägher, at man kan icke lappa gammul klädher, medh nyia klutar, ty the hålla icke sömen, thet är, man kan icke begripa thenna nyia iärona medh gammul och kötzligh hierta, Och om man predicar henne kötzlighom menniskiom, warder thet jw arghare medh them, såsom man seer,
44. tå man lärer Andeligha frijheet, tagher kotet sigh then frijhetena til, såsom een frijheet til sitt sielfs wold.
45. Thenne pipare plägadhe man bruka ther lijk var.
46. Thet haffuandet menar han, såsom the girighe haffua sin Mammon, hwilke medh hiertana hengia ther in til, och söria, Sådant förhindrar predicoembetet Men til nödhtorfft och rett brukning, hadhe Christus sielff penningar, pung och brödh.
47. Så alztinges intet skolen j tagha vthaf them, at j ock theras stoft skudden vthaff idhra fötter, at the mågha besinna thet j icke söken effter idhor nytto, vthan effter theras saligheet.
48. Thenne ofridhen kommer ther aff, at somlighe anamma Euangelium, och hålla sigh ther hårdt widh, ehwadh thet är fadher eller modher, syster eller brodher emoot, etc. Och the som icke anamma Euangelium, styggias ther så widh, at the för then skul förhata och dräpa fadher modher, syster, brodher etc.
49. Tagha korset på sigh, är wara redhoboghen til at lijdha motegång för Gudz ord skul.
50. Saligh är then, som aff mijn ord och gerningar icke förwerras, vtan förbätras.
51. Samwetet tå thet förnimmer Euangelium, söker thet ther så hårdt til, at ingen kan thy thet förtagha.
52. Thet är, then Euangeliska sanningr som Christus. och Johannes predicade wardt anammat, och henne rett giffuit vtaff sijn barn, thet är, aff them som troo, huilke Gudz wijsdoms barn äro, The andre som äro lögnennes barn förachta Gudz sanning, sådana woro thenne Phariseer och Laghkloke.
53. Laghen och bodhorden äro swår och odräghelighen, Men Christus som giffuer then helgha Anda, gör them lett genom trona.
54. Så platt ståår all bodhordz förstånd vthi kärlekenom, at ock Gudz bodh offta intet binder, ther kärleken och nödhen kräffuer.
55. Synd emoot then helgha Anda, är Euangelij förachtelse, Så lenge then på ferde är, är ingom syndom rådh, Ty hon strijdher rett emoot troonne, vthan huilko ingen förlåtelse skeer, Men när then bortlegs, kan troon inkomma, och alla synder affplånas.
56. Ther Gudz ord förståndit warder, ther förkoffwrar thet sigh, och förbätrar menniskiona, Men ther thet icke förståndit warder, ther förarghas menniskian
57. Jntet ord synes wara meer förachtelighit e1ler ringare än Euangelium, doch intet krafftighare än thet, ty thet gör them rettferdigha som troo ther vppå.
58. Thet är ock ordet som menniskiona förwandlar och förnyiar.
59. Medh thenna lijknelse om skatten, perlon och noten, förståås Euangelium, thet här kallas Himmelriket.
60. Thet gamla, är Laghen, thet nyia, är Euangelium.
61. Judea medh sijn tilhöring war delat j fyra Herskap, Ther aff kalladhes hwar Herren Tetrarcha, thet är, Quarteersförste.
62. Nattena skiffte man j förtijdhen j fyra wechter, och hwar thera hadhe tre tijmar.
63. Jagh kan icke giffua tigh thet, Thet är achtat kyrkionne, Jagh moste giffuat till Gudztienst.
64. All lära och werk som Gudh icke werkar j menniskionne, är synd, och här seer man, huru platt intet wår frijwilie förmå.
65. Christus straffar them, at the icke kunde besinna, at han war kommen, vthaff the tekn och krafftigha gerningar, som han giorde, hwilken tekn Propheterna sagdt hadhe at skee skulle j hans tilkommelse, Jsaie 35.
66. Cepha på Syrisko, Petros på Grekisko, betydher itt hellebergh, och alla the som samma bekennelsen haffua, som Petrus här hadhe, the mågha ock wel heta Petri, och äro medh then samma bekennelsen bygde på en fast grund, så at heluetes portar, thet är, synden, dödhen, heluete, werldzligh wijsdom, wold etc. kunna them icke förmechtighe wara.
67. Thet är, Then som troor vppå migh, han skal icke see dödhen, Johan. 8. 11. 12.
68. Ändoch Christus war frij, gaff han likwel skatt, sinom nästa til wilia. Så är ock en Christen om mong ting frij på sina wegna, Men han giffuer sigh doch welwiliogh sinom nästa til tienist.
69. Effter mijn befalning, och migh til äro så gåår thet ock wel alt j godha måtto.
70. Jcke lekamligha, vthan andeligha.
71. Thet är lijdha, Men kötet wil jw altijdh förra herlighit warda, än thet korszfest är, Förra vphögt, än thet förnedhrat warder.

Källa

Libris 819301 Nya Testamentet i Gustaf Vasas Bibel, Natan Lindqwist, 1941