Bibeln (Karl XII, 1828)/Jude Epistel
| ← Jacobs Epistel |
|
Johannis Uppenbarelse → |
Jude Epistel.
1. Capitel.
Judas, JEsu Christi tjenare, men Jacobs broder, them kalladom, som i Gud Fader helgade äro, och i JEsu Christo behållne:
2. Mycken barmhertighet och frid och kärlek ware med eder!
3. Mine käraste, efter thet jag tog mig före skrifwa eder til om allas wår salighet, syntes mig behöfwas förmana eder med skrifwelse, at I kämpa måtten för tron, som en gång helgonen föregifwen war.
4. Ty ther äro några menniskor med ibland inkomna, om hwilka fordom skrifwit war til thetta straff: the äro ogudaktige, och draga wår Guds nåd til lösaktighet, och neka Gud, som allena är HERre, och wår HERra JEsum Christum.
5. Men jag wil minna eder uppå, at I en tid thetta skolen weta, at tå HERren hade utfört folket af Egypten, sedan förgjorde han them, som icke trodde;
6. Och de Änglar, som icke behöllo sina förstadömen, utan öfwergåfwo sina hemman, them förwarade han med ewiga bojor i mörkret, til den stora dagens dom.
7. Såsom ock Sodoma och Gomorra, och the städer ther omkring, hwilka, i samma måtto som the, i skörhet syndat hade, och hafwa gått efter främmande kött, äro satte för en efterdömelse, och lida ewig elds pina.
8. Sammalunda ock thesse drömmare, som besmitta köttet, förakta herrskapet, och försmäda Majestätet.
9. Men Michael, öfwerängeln, tå han trätte med djefwulen, och disputerade med honom om Mose kropp, torde han icke utsäga försmädelsens dom; utan sade: HERren straffe tig!
10. Men thesse försmäda, ther the intet af weta; och hwad the af naturen, som andra oskäliga djur weta, ther uti förderfwa the sig.
11. We them; ty the gå i Cains wäg, och falla i Balaams willfarelse, för löns skul, och förgås i Chore upror.
12. Thesse skamfläckar slösa af edra gåfwor utan fruktan, och föda sig sjelfwa: the äro skyar utan watn, som drifwas omkring af wädret, skallota, ofruktsama trän, twå resor döde, och med rötter upryckte;
13. Hafwets wilda wågor, som sin egen skam utskumma; willfarande stjernor, hwilkom thet swarta mörkret förwaradt är i ewighet.
14. Hafwer ock Enoch, then sjunde ifrån Adam, propheterat tilförene om thessa, och sagt: Si, HERren kommer, med många tusende helgon,
15. Til at sitta dom öfwer alla, och straffa alla them som ogudaktige äro för alla theras ogudaktiga gerningar, med hwilka the hafwa illa gjort, och för alt thet hårda, som the ogudaktige syndare emot honom talat hafwa.
16. Thesse knorra och klaga altid, och wandra efter sin egen lusta, och theras mun talar stolta ord, och the akta på personer, för nyttas skul.
17. Men I, mine käraste, drager eder til minnes the ord, som tilförene hafwa eder sagda warit af wår HERras JEsu Christi Apostlar,
18. At the sade eder: Uti yttersta dagarna skola komma bespottare, the ther gå skola efter sin egen ogudaktiga begärelse.
19. Thesse äro the som parti göra, köttslige, icke hafwande Andan.
20. Men I, mine käraste, upbygger eder sjelfwa på edra aldraheligaste tro, genom then Heliga Anda, och beder;
21. Och behåller eder i Guds kärlek, och wänter efter wår HERras JEsu Christi barmhertighet til ewigt lif.
22. Och håller thenna åtskilnad, at I förbarmen eder öfwer somliga;
23. Men somliga görer med fruktan saliga, och rycker dem utur elden; hatande then besmittade köttets kjortel.
24. Men honom, som förmår förwara eder utan synd, och ställa eder för sitt härlighets-ansikte ostraffeliga, med fröjd;
25. Then allena wise Guden, wår Frälsare, ware ära och Majestät och wälde och magt, nu och i alla ewighet! Amen.