←  Första akten
Blanckamäreta
av Johannes Messenius

Andra akten
Tredje akten  →


[ 15 ]


Actus II. Scena I.

Torkill Allena.

Torkill.

Medh begrafningen öffuerstått /
Prachtigt medh alle tingh tilgått:
Nu träder iagh uthi thet kall:
J hwilket giffz orsaak til fall /
Doch hoppes iagh så genom gå
At iagh olyckan undfly må:
Ty när iagh effter Sweriges Lagh
Styrer medh almogens behagh /

[ 16 ]

Och mine Herrars nytte stor /
Ey giffuer orsaak til upror /
Tror iagh hos allom migh förmå
The ey ondt om min lycka spå:
Först tyckes migh rådlighit är
Resa til Finlandh medh Krijgzhär /
Thawasters och Carelers landh
Underkuffua medh mächtigh hand /
Som oss altijdh giöra oro /
Ther införa then Christna tro:
När sådant lyckligh är fulbracht /
Ligger här på ey mindre macht /
Fulända Kongens gifftermål /
Cröningen och medh pracht och prål.
Ty iagh förstår Kongens natur
Kan ey hållas länger i bur /
Fröken twingar kärleken hårdt /
Längre bijda henne för swårt:
Elliest slår sigh dårskapen til /
Jag kan wäl see hwardt uth thet wil.
Emällan blår är eldh snart tendh /
Ful offta haffuer sådant händt:
Men här från wändes nu min hogh /
Begynnar nu thet Finske togh.


Actus II. Scena II.

Ericus och Waldemarus.

Erich

EN långh tijdh nu förlupen är
Sedan bortreste Landzens här.
Brodher / ha j något förstått
Huru thär Marschalken är gått?

Waldem.

Thär har han sigh förhållet wäl /
Carelen Swenskom giordt til träl /

[ 17 ]

Upbygdt Lanscrono och Wijborgh /
The Rysser til stor hiärtans sorgh:
Såledhes thär giort all sin flijtt /
Medh stor triumph nu wäntes hijt.

Erich

Thesse tijdender äre godh /
Giffue Kongh Byrger lustigt modh /
Hwilkens Cröningh och bröllops fäst
Skole hållas medh frögd här näst:
Sedhan är hans fulle intent
Jnträda i halfft regement.
På bytet är då intet feel
Wij wele tala om wår deel /
Hwadh oss aff Rijket haffua bör /
Marsken hos Rådet thet kungiör /
Wår ålder säger och så til /
At wårt ståndh upbördh haffua wil.

Waldem.

Titt rådh / brodher / behagar mig /
Men om Fröken hwad tyckes digh?
Skal hon wara oss ågot godh /
Bära til oss ett gunstigt modh?

Erich

är hon får Sweriges Crono på
Låther hon oss thet först förstå:
Jagh tror henne skal förtryta
Wij medh Kongen wele byta:
Således aff högfärdigt sin
Giffuer hon ondt wår Broder in.
Danske Drotningar sällan godh
Äre emoot thet Swenske blodh.

Waldem.

Låt oss försökia lyckan wår /
Jagh håppas saaken wäl affgår.
Ty låthom nu ått Stockholm gå /
Thär bröllopet medh stååt skal stå.

[ 18 ]Erich.

Jagh är tilfredz / fruchtar ey meer /
Effter Gudz willia alting skeer.

Actus II. Scena III.

Torkill Allena.

Torkill.

MJn resa haffuer iagh fuländt /
Carelen til Christum omwändt /
Och twenne Landskap tillijke
Nu lagdt under Sweriges Rijke:
Kongens Chröning / och giftermåål
Ähr och hållen på Stockholms gåål:
Thet swåraste står nu igen /
Hwilket ey affgår uthan meen:
Kongens brödher fordra sin part /
Thär på trängiandes mächta hardt /
Konungen står them fast emot /
För rättwijsa brukar han hoot:
Drotningen ähr orsaak här til /
Försterne ondt och aldrigh mildh:
Thet tager wist en ondh uthgång /
The Herrarlijdha ingen twångh:
Jagh har begiärt orloff och gunst /
Wil haffua tiänt här til om sunst /
Allenast iagh må få förloof
Ey meer brukas i Kongens hooff:
Men iagh har fånget onde swar /
Jag skal blijfua medh tiänsten qwar:
Migh giffuer ångst och hiertans qwaal
Jagh uthan skull lijdher förtaal
För thet iagh aldrigh hadhe tänckt /
Drotningen ähr i Ögon godh /
På baaken törster hon aff blodh /

[ 19 ]

Ty mena the hon är them huldh /
Och iagh haffuer i saaken skuldh:
The stämpdes nu til Wijsingzborgh /
Thädan komma the medh stor sorgh /
Jagh wil dijt resa öfuer Landh /
Them förhielpa som bäst iagh kan.

Actus II. Scena IV.

Kong Byrger / och Drotningh Märeta.

D. Märet

JAgh har Edhers Kärlighet sagt
J haffuen på all tingh godh acht /
Edhra Bröder stämpla napt wäl /
Thet kan iagh bewijsa medh skiäl.

K. Byrg.

Haffuen i nyligen förstått
Oss är medh falskhet efftergått?

D. Märet

Jagh haffuer edher nogsampt sagt
The tildriffua ehr all föracht:
The draga medh bewäpnadt handt
Hwart uth the wela / aff och ahn /
Som minst wij tro sättia the garn
Förr oss bådhe / och wåre Barn:
Theras drängiar haffua then macht
Att the giffua hugg edher macht:
Moot edher förbodh uthaff Land
Sändes fetalie från hwart strandh:
Och föra stååt hwart the fahra /
Mera ähn wij / medh stor fahra /
Therföre rådher iagh som förr /
Seglen mädhan i haffuen börr /
När mootwäder kommer i stamn /
Undflyr Man napt skade och skam:

[ 20 ]

Förwijser them från Sweriges knut /
Eller the iagha edher uth.

K. Byrg.

Sådant är oss til stort förtreet /
Thet är migh kärt iagh sådant weet:
The komma hijt om dagar få /
Här skola the sin Sentens nå:
Afftonen nalkas nu fast när /
Låth oss ingå min hiärtans kiär.

Actus II. Scena V.

Kong Byrger / Härtig Erich / H. Waldemar och Bruncke.

K. Byrg.

WÄlkomne mine Bröder twå /
Om i thet nampnet bära må:
Aff Bröder har iagh fiendt fått /
Thet migh war länge sedan spått:

H. Erich.

Jag haffuer ey ondt tänckia tordt /
Och myckit mindre sådant giort:
Beder Ehrs Kärlighet om nåd /
Och föllier icke ondas rådh.

H. Wald.

Hos oss skal ey finnas i dagh
Något fiendligit anslagh:
Begiärom och weeta then Man
Oss sådant öffuertyga kan.

K. Byrg.

Hör / huru tråtzigh han ähn ähr /
Bruncke lääsz up punchterna här /
Falla skal them thet stålte modh /
Förskräckias skal och theras blod /

Brunke.

J thesse punchter giffz edher skull
J Kongen ey ha warit hull:
Först haffuen i emoot hans breef /
Hwilket kring om landet skreff

[ 21 ]

Skickat fethalie uthanlansz
Widh siösijderne allestansz:
Sedhan igönom Kongens landh
Draget medh någre tusend man /
J hwadh menigh och i hwadh acht
Låther Man här blijffua osacht:
Ther näst aff ehdra drängiar slagh
Få Kongens folck uthan all lagh:
Såsom och Kongen til föracht
Före sådant stort pråål och pracht /
At Kongen må blijffua förhädd /
Thär til för edher högfärdh rädd:
Sådan last haffuen i begått /
Kongen thär igönom försmått.

K. Byrg.

Ty nu är wårt stränge befäll
J ähren aff landet för qwäll /
Om wij edher innanlansz få /
Skolen i dödhen ey undgå:
Jngen urseckt migh bären fram
Welen i ey komma på skam.

H. Erich

Wij giffue saaken Gudh i handh /
Och skyndom oss til andre Landh:

H. Wald.

Jagh hoppas han them löna skal
Som orsaak ähre til wårt fall.

K. Byrg.

Med hast til wägz / eller här qwar
Skolen i blijffua i förwar.

Actus II. Scena VI.

Konung Byrger / och Nicol. Arch. Ubsal.

K. Byrg.

ACh iagh arm och Elendigh Man /
Hwilket orådh iagh då påfan /
När iagh bijltogh mine Bröder
Giorde / bätter warit dödher.

[ 22 ]

Ty til Norige the rymde fordt /
Ther hafue the på tijdh så kordt
Sanckat en mächta stor Krijgzhär /
För hwilken iagh nu fahra bär:
The liggia här strax hos i fält /
Sin ganska macht emoot oss stält /
Moot them ha wij uthfördt wår macht /
Aff them är hon snart nederlagdt.
Här Biscop / giffuer oss godt rådh
J thenne saak som i förmå?

Arch. Niels.

Hade Edhers Nådhe mig hördt /
Och sigh icke låtit förfördt /
När iagh til förlijckningh rådde /
Och thenna olyckan spadde /
Hadhe edher ey then möde
Warit aff olyckan ödhe.
En annan wägh iagh icke weet /
Uthan rådha til enighet /
På hwilken blijffuer intet feel /
Om the bekomma theras deel
Aff landet / såsom förr war sagdt /
Thär på the drijffua medh all macht.
Alt gammalt haat lägger och nedh /
Gode mäns rådhslagh tager wedh:
Wil Edhers Nådh thet uthloffua /
Ey skal iagh i natt förr soffua
Ähn iagh haffuer then saak bestält /
Och will ryckia til theras fält.

K. Byrg.

Edhert rådh iagh anamma wil /
Medh edher och skrifua them til /
Them giffuandes leygdh säker hijt /
Jagh bedher ställen alt medh flijt.

[ 23 ]Arch. Niels.

Twifler ingalundh thär uppå /
Alt blijffuer stält som iagh förmå.