Boken om vårt land/Kapitel 12

12. Östersjön.

Det Finland, som uppvuxit ur havet, är nu en bred halvö, vilken i öster sammanhänger med Ryssland, i norr och nordväst med Skandinaviska halvön (Sverge och Norge). Finlands yta beräknas till 382,800 kvadratkilometer. — Fasta landets största längd är omkring 1,500 kilometer från norr till söder. Dess största bredd är omkring 600 kilometer, men Ålands skär sträcka sig ytterligare 80 kilometer längre mot väster.

Väl må Finland kallas en dotter av havet, ty det har uppstigit ur havet och har vatten omkring sig. Det sluter även inom sig så många insjöar, att det med skäl fått namnet »de tusen sjöars land».

Vattnet ur alla dessa sjöar och ur de tallösa kärren söker sig väg till havet. Största delen rinner ut i Östersjön eller dess vikar; endast en liten del av norra Finlands vatten strömmar ut i Norra Ishavet.

Östersjön är en långsträckt havsvik, som genom tre smala sund (Öresund, Stora Bält och Lilla Bält) står i förbindelse med Atlantiska oceanen. Södra delen av Östersjön är en bred vattenyta med endast få öar. Den sträcker sig från Tyskland och Danmark i söder och sydväst ända upp till Åland i norr. Närmast utanför Gottland finnas de största djupen; man har mätt 427 meters djup norr om denna ö. Ett sådant djup är dock ringa mot oceanens, där sänklodet funnit botten först på ett djup av över 9 kilometer.

Östersjön skär in i Livland med en bred bukt (Riga-bukten) och tränger in i Sverge med en smal havsvik ända till Mälaren, vid vars utlopp Stockholm ligger.

Från norra delen av den egentliga Östersjön utgå tvenne långa havsvikar. Mot öster sträcker sig Finska viken, som endast på få ställen har ett djup av 100 meter. Den är i början smal, vidgar sig något sedan för att till sist åter avsmalna till den grunda havsbukten vid Kronstadt. I denna utströmmar från Ladoga den breda Nevafloden, vid vars mynning Rysslands forna huvudstad, Petersburg, ligger. Södra kusten av Finska viken är sandig och flack och höjer sig först ett stycke från stranden till en brant bergvägg. Den norra kusten är sönderskuren av vikar och talrika uddar skjuta ut i havet; den längsta är Hangöudd. Utanför denna kust ligger en skön, men farlig skärgård av många öar och klippor.

Mot norr sträcker sig Bottniska viken, som skiljes från Östersjön genom Åland och de tallösa holmarna i Åbo skärgård Södra delen av Bottniska viken är öppen och ganska bred. Den har nästan ingen skärgård vid kusterna. I mitten av sin sträckning avsmalnar denna havsvik och bildar ett havspass, som kallas Kvarken, fullt av öar, klippor och farliga grund. Sedan blir den åter bredare, böjer sig mot nordost och liknar på kartan ett framlutat huvud på en lång hals. Den bildar en liten bukt vid Uleåborg och flere bukter på svenska sidan. Mellan Vasa och Gamlakarleby finnes en skärgård av talrika holmar, men för övrigt ligger den flacka finska kusten till stor del öppen mot havet. Hela Bottniska viken är grund och mäter blott på få ställen över 200 meters djup. Det största djupet är något över 300 meter. Vid den finska kusten är havet grundare än vid den svenska, varför landhöjningens verkningar här äro mera synliga.

Till sin skapnad liknar Östersjön på kartan en knäböjande, något framlutad havsjungfru. Ansiktet och bröstet äro vända mot Finland, ryggen mot Sverge. Den utsträckta armen är Finska- viken, knäna stöda sig mot Tysklands norra kust, och gestalten slutar uti en krokig fiskstjärt, som plaskar kring Danmark.

Östersjödalen har uppkommit för mycket länge sedan genom att landet här sänkt sig under forntida jordbävningar.

Hela detta hav är mycket stormigt, i synnerhet om höstarna. Vid sydvästvindar stiger vattnet vid de norra kusterna och faller vid de södra, och om vintern drives Östersjöns is mot våra kuster. Vid nordanvind faller vattnet i Bottniska viken och vid östanvind i Finska viken, och isen drives ut från land, om det finnes öppet vatten utanför.

Emedan så många floder utfalla i norra delen av Bottniska viken och vattnets avlopp hindras i Kvar ken, står vattnet något högre vid dessa nordliga kuster än i den egentliga Östersjön. Även salthalten är betydligt mindre i Bottniska och Finska vikarnas innersta delar än i Östersjön. Medan vattnet utanför Uleåborg och Viborg smakar nästan sött, har det vid Hangö och Åland en ganska stark sälta. Det innehåller här dubbelt mera salt än i de innersta vikarna. Men havsvattnet i Nordsjön innehåller sex gånger mera salt än vattnet utanför Uleåborg.

Östersjövågen uppröres hastigare än Nordsjöns, men har mindre kraft. Därför vågar man sig här ut på havet med lätta båtar och skidbord, medan fiskarna i Nordsjön måste timra sin båt av grovt virke.