Boken om vårt land/Kapitel 121
|
Men det var icke Guds vilja, att det finska folket skulle för alltid leva i hedendomens mörker. Vid den tiden regerade i Sverge en av den helige Eriks efterkommande, som kallades Erik Läspe, emedan han läspade i sitt tal. Han hade en stark och mäktig jarl eller krigshövding vid namn Birger. Där hade länge varit tvedräkt och inbördes krig i Sverge, och ingen hade haft tid att tänka på Finland. Men Birger Jarl bestraffade alla våldsvérkare och återställde ordning i riket. Till denna berömda hjälte vände sig påven med begäran om hjälp för de olyckliga kristna i Finland. Erik Läspe gav därtill sitt samtycke.
Alltså predikades ånyo ett korståg till Finland. Många tappra riddare antogo korstecknet, många länge rostade svärd slipades åter blanka, och avskedet kostade många väna fruar i Sverge heta tårar. Sommaren år 1249 drog Birger med en välrustad flotta till »tavasternas hamn» vid kusten av Nyland. Några tro, att denna hamn varit i Pojc vik eller vid Kymmene älv. Där lämnade Birger sin flotta, landsteg med hären och tågade norrut inåt Tavastland.
De krigiska tavasterna synas ha blivit överraskade, innan de hunno samla sin styrka, ty man vet icke, att de försvarat sig i ett större fältslag. De blevo anfallna, besegrade och tvungna att erkänna det svenska väldet. I mitten av deras område är insjön Vanajavesi, som grenar sig inåt landet i många fjärdar. Där lät jarl Birger uppföra ett fäste, som någon tid kallades Kronoborg, men är mera känt under namnet Tavastehus. Än i dag kan man se detta gamla fäste, som fordom behärskade kringliggande nejder. Ty, så litet slottet än var, satte det liksom en bom för tavasternas egen dörr och stängde vägen för dem. Från den tiden böjde sig detta styva folk motvilligt under det svenska väldet, upphörde med sina krigståg och antog kristendomen.
Då hände, att konung Erik Läspe dog och svenskarna valde jarl Birgers tioåriga son Valdemar till sin konung. Jarien tyckte, att den svenska kronan hade bättre anstått hans eget huvud, och skyndade vredgad tillbaka till Sverge.
I sexton år styrde han sedan Sverges rike med vishet och mannamod i sin sons, konung Valdemars, namn. Han stiftade visa fridslagar. Till Finland kom han aldrig mer.