Boken om vårt land/Kapitel 123
|
Ryssarna tillhöra en stor folkstam, som kallas slav er, och invandrade för tusen år tillbaka i sitt nuvarande land. Då bodde folk av den finska stammen i en stor del av det nuvarande Ryssland. Därför berättar en gammal saga att jätten Kalevas tolv söner behärskat Rysäand.
Söder om Ladoga är en insjö, som heter Ilmen och rinner ut i Ladoga genom en flod vid namn Volchof. Landet kring Ilmen är fruktbart, och där bodde finska och slaviska folk bredvid varandra. Vikingar från Sverge seglade genom Neva in i Ladoga och sedan genom Volchof upp till Ilmensjön, där de härjade och indrevo skatt. Folken vid Ilmensjön ledo nöd och kunde icke förlikas. Då överenskommo de att inkalla vikingarnas hövdingar till sina behärskare. Dessa voro tre bröder, vilkas hemland de finska folken kallade Ruotsi (Sverge). En av bröderna hette Rurik och blev furste över de finska och slaviska folken vid Ilmen. Men de slaviska folken voro djärvare och klokare än de finska. I stället för ett stort finskt rike blev där ett stort slaviskt rike. Och slaverna kallade sig efter sin furstes land och folk Rhos (Ruotsi), varav sedan blev ryssar, så att namnet ryssar från början betytt svenskar.
Ryska riket grundades av svensken Rurik år 862 efter Kristi födelse. År 988 lät storfursten Vladimir döpa sig, och hans folk fick med honom kristendomen efter det grekiska trossättet från Konstantinopel. Rikets huvudstad var en tid Kief; därefter flyttade alla ryssars storfurste sin bostad till Moskva, och senare till Petersburg. Vid Jlmensjön uppstod tidigt en rik och fri handelsstad vid namn Novgorod. Den blev så mäktig, att det var en sägen i Ryssland: vem kan stå emot Gud och stora Novgorod? Samma Novgorod underkuvade många finska folk och förstörde bjarmernas rike. Då hände sig, att ett mäktigt tatariskt folk, som kallades mongoler, inföll i Ryssland och i 250 år höll ryssarna under hårt slaveri. Novgorod måste även betala skatt åt mongolerna, men det låg avlägset, det bibehöll bättre sin frihet och blev det nyare ryska rikets kärna. Det var ock Finlands närmaste granne och råkade i många krig med Sverge, därför att båda ville hava väldet i Finland.
År 1323 slöts i fästet Nöteborg vid Nevas utlopp ur Ladoga det första fredsfördraget mellan Sverge och fristaden Novgorod. Då delades karelarnas land mellan båda, så att Novgorod fick östra hälften, som därigenom kom att tillhöra Ryssland, och Sverge fick västra hälften, som därigenom kom att tillhöra Finland. Gränsen begynte vid Systerbäcks utlopp i Finska viken och drogs sedan norrut över Vuoksen, varigenom hela Ladoga-stran-den då tillhörde ryska området. Detta var Finlands första gräns i öster mot Ryssland. Finnarna visste nu bättre, vad som var deras fädernesland; men hälften av karelarna blevo ryska undersåtar och gigno till obotlig skada förlorade för det finska folket.