Boken om vårt land/Kapitel 141
|
Sverges konungar hade förut blivit valda av folket, men nu hade kronan blivit ärftlig i vasasläkten. Konung Gustav I hade fyra söner och fyra döttrar. Äldsta sonen Erik ärvde riket; de yngre sönerna fingo var sitt landskap till hertigdöme. Konungen älskade mest sin andra son Jolian och gav honom största delen av Finland. Emedan* detta land var en del av riket, skulle hertigen Johan styra och döma i Finland, men lyda Sverges konung såsom sin överherre.
Detta sista behagade icke hertig Johan, som då var en lärd och ståtlig ung prins på 20 år. Han ville gärna vara sin egen herre och hava sitt eget rike. Fördenskull sökte han sig en rik brud och vann prinsessan Katarina, vars broder var konung i Polen, och som efter sitt släktnamn kallades Jagellonica. Sent om hösten år 1562 förde han den sköna hertiginnan av Finland till Åbo och höll där i slottet ett lysande hov.
Konung Gustav var nu död och Erik XIV konung i Sverge. Erik var misstänksam, Johan var ärelysten; båda bröderna hatade, fruktade och misstrodde varandra. N11 hade Sverge råkat i krig med Polen för Iyivlands skull som båda ville erövra; men hertig Johan höll i hemlighet med sin svåger, den polska konungen. Kung Erik vredgades, stämde sin broder Johan till svars inför rikets ständer i Stockholm och lät döma honom till döden som riksförrädare, när han ej lydde.
Då rustade sig hertig Johan till försvar och hoppades få hjälp från Polen. I juni 1563 samlades mycket folk i Åbo till Henriksmarknaden. Hertig Johan höll ett tal på finska språket till det församlade folket, brukade häftiga ord mot konung Erik och uppmanade finnarna att frigöra sitt land ifrån Sverges övervälde. Därtill lovade han Polens bistånd, och många ropade i första ivern ja därtill, men sedan ångrade de sig, och de kloka i landet tyckte svenska väldet vara bättre än det polska.
En vecka därefter kom konung Eriks krigshär och belägrade Åbo slott. Hertig Johan försvarade sig ända in i augusti månad och stod var dag med sin kikare i slottstornet, väntande att se den polska flottans vita segel utanför Åbo. Ingen flotta kom, och slottets besättning begynte misströsta. En gammal sägen berättar, att konung Eriks folk en afton bundit halm och risknippor på en häst, varpå de antänt halmen och släppt den brinnande hästen att springa på Hevonsaari holme, ett stycke från slottet. Det var mörkt, och alla vakter på slottsmurarna lupo åt den sidan, förundrande sig över den springande elden. Därpå säges konungens folk hava klättrat upp från motsatta sidan och intagit slottet. Men i krönikorna läsa vi, att hertigen förgäves väntat polackerna, och att hans eget folk begynt övergiva honom. Då har han slutligen nödgats öppna slottsportarna för konungens folk, vilket skedde i augusti år 1563.
Hertig Johan och hertiginnan Katarina blevo förda som fångar till Sverge och insattes i Gripsholms slott. Konung Erik hade en elak rådgivare vid namn Göran Persson. När denne bjöd hertiginnan frihet och furstligt underhåll, om hon ville övergiva sin make, visade hon sin vigselring, på vilken stod inristat: »Ingen utom döden skall skilja oss åt.» Varpå hon frivilligt följde hertigen till hans fängelse. Hertigen måste åse, huru konungen tog en grym hämnd på hans anhängare, och därmed slöt hertig Johans regering i Finland.