Boken om vårt land/Kapitel 149
|
- Förstår du himmelens lagar?
- Joh. 38: 33.
Efter reformationen begynte vetenskaperna blomstra i Europa, och även Finland fick nu en berömd vetenskapsman. Han hette Sigfrid Aronus och kallade sig Forsius efter sin födelseort Helsingfors. Under resor utrikes hade han blivit en av de lärdaste män på sin tid och sökte att utforska naturens hemligheter. Konung Karl sände honom med en annan lärd man till Lappmarken för att mäta landet och upprätta den första kartan över höga norden. Mäster Sigfrid blev professor i stjärnkunska-pen vid Uppsala akademi och vann en stor ryktbarhet. Sigfrid Forsius utgav de första almanackor i Sverge och Finland. Dittills hade man inristat årets dagar och tider med streck på runstaven; nu fick man läsa detta uti en bok. Men dessa första almanackor innehöllo tillika spådomar om märkliga händelser, som skulle tima under det. kommande året. Man trodde då att himmelens stjärnor hade makt över människorna, och att visa män kunde spå det tillkommande av planeternas ställning. Mäster Sigfrid var så övertygad därom, att han oförfärat vågade sitt liv för vad han ansåg för sant. Konungen och många förnäma herrar tyckte icke om hans spådomar, i synnerhet när han spådde, att kriget mot Polen skulle gå illa, som det ock gick. När mäster Sigfrid icke lät skrämma sig, blev han avsatt från sitt ämbete, inspärrad i Örebro slott och lagd på pinbänken. Sedan blev han frikänd, men förbjöds att därefter vidare spå i stjärnorna.
Konung Gustav Adolf ville gottgöra sin faders hårdhet och uppmanade mäster Sigfrid att begära en nådebevis-ning. Den gamla stjärntydaren säges då hava begärt det minsta pastorat i Sverges rike och fick en liten tjänst i Stockholm. Sedan blev han pastor i Ekenäs och levde där många år, aktad av alla för sin lärdom och sin fromhet. Han har författat många lärda böcker om naturen, och han har skrivit psalmen n:o 87 i vår psalmbok: »Stå upp, du fallne syndare». Sina älskade stjärnor kunde han icke övergiva. Han fortfor ännu i sin höga ålder att utforska planeternas gång och förutsäga tillkommande ting. Det berättas, att han en gång blev bjuden till ett bröllop på Sällvik, en halv mil från Ekenäs, och varnade bröllopsgästerna att resa dit ut i båt, emedan han väntade storm. Ingen trodde honom i den vackra morgonstunden, bröllopsgästerna seglade ut, men förgingos alla i den utbrytande stormen. Mäster Sigfrid hade gått landvägen och kom helbrägda fram.
Sigfrid Forsius gav akt på naturens tecken och kunde av dem förutsäga en storm. Men när han trodde, att stjärnorna inverka på människors liv, var detta hela hans tidevarvs tro. Vi, som känna något litet mer om Guds skapade värld, böra icke därför tadla den fromme Forsius; ty varje tid har sina villfarelser, och efterkommande skola förundra sig över våra misstag. Det är dock alltid stort att frimodigt bekänna det, som man anser för sant och rätt.