Boken om vårt land/Kapitel 188
|
Porthans verk begynte bära frukt för vetenskapen och fäderneslandet, då /. Tengström, F. V. Pipping, V. G. Lagus, A. I. Arwidsson m. fl. spredo ljus över Finlands historia, tills den fullständigt skrevs av G. Rein 1860. Efter 1840 verkade /. V. Snellman mäktigt som tänkare, som skriftställare och som en ny tids förespråkare. Många omfattade hans åsikter om vårt lands och vårt folks framtid. Hans förnämsta lärjunge i fråga om finska språkets ställning blev G. Z. Forsman, adlad Yrjö-Koskinen, som skrev om klubbekriget och år 1872 utgav en lärobok i Finlands historia, vilken väckte mycken uppmärksamhet. Man forskade i arkiven, och nytt material lämnade nya upplysningar om förgångna tider. År 1889 utgav M. G. Schybergson Finlands historia i en utförlig framställning. /. R. Danielson har skrivit förträffliga arbeten om Finlands förening med ryska riket och om finska kriget 1808. /. R. Aspelin har verkat som fornforskare. Th. Rein har skildrat /. V. Snellmans liv och tidevarv. C. G. Estlander, E. Aspelin-Haapkylä och W. Söderhjelm hava bearbetat konst- och litteraturhistorien. /. J. W. Lagus har belyst vår kultur- och lärdomshistoria. C. v. Bonsdorff har skrivit Åbo stads historia samt /. W. Ruuth Björneborgs och Viborgs.
Det länge försummade finska språket hade efter Porthans tid studerats av flere forskare. Fullt värdiga efterträdare fick Porthan i M. A. Castrén och E. Lönnrot. Efter dem hava andra forskare med kärleksfull omsorg studerat det finska språket och dess förhållande till syskonspråken. Bland dem må nämnas A. E. Ahlqvist, som skrivit om ostjakernas och vogulernas språk, om lånord i det finska språket, om finska språkets byggnad m. m., /. Krohn, känd genom sina forskningar om Kalevalas uppkomst, A. Genetz och E. N. Setälä, vilka sistnämnda skrivit icke endast lärda arbeten, utan även läroböcker, som allmänt läsas i skolorna. Språkforskaren i våra dagar är icke en bekväm herre, som studerar i sin kammare; han antecknar nu ord och uttryck, såsom de ljuda på folkets läppar. Sedan bearbetar han det samlade materialet. Även vår svenska allmoges språk har på detta sätt blivit undersökt och lämnat viktiga bidrag till svenska språkets historia. Den främste målsmannen för svensk språkforskning i vårt land var A. O. Freudenthal.
Såsom forskare i främmande språk har G. A. Wallin skapat sig ett berömt namn. Medan Castrén vandrade i Sibirien, företog Wallin långa och farliga resor i Egypten, Syrien, Arabien och Persien. Han studerade det arabiska språket bland öknens beduiner. Wallin dog 1852 mitt i sitt arbete; andra hava utgivit hans brev och anteckningar.
Den nyväckta kärleken till fäderneslandet har verkat befruktande även på andra forskningsområden. Inom rättsvetenskapen har /. /. Nordström (j 1874 i Sverge), som skrev den svenska samhällsförfattningens historia, ett frejdat namn. Efter lantdagarnas återupplivande på 1860-talet hava Finlands lagar och statsskick studerats av trägna forskare och fosterlandsvänner, såsom R. Montgomery (t 1898), L. Mechelin (f 1913), R. Hermanson (f och R.A. Wrede.
Märkligast bland naturforskarna äro G. G. Hällström (f 1844), som mätt vattnets täthet, F. W. Argelander, som uträknat solens rörelse framåt i världsrymden, och K. R. Sahlberg, som beskrivit landets insekter. /. /. Nervänders snillrika mätningar av magnetismens utbredning på jorden avbrötos alltför tidigt av döden (1848). Yngre vetenskapsidkare hava med framgång fortsatt de äldres verk. W. Nylander (f i Paris 1899), A. E. Nordenskiöld (f 1901), H. Gyldén (f 1896) och R. Tigerstedt hava, huvudsakligen i utlandet, förvärvat sig ett glänsande rykte som naturforskare. —L. L. Lindelöf (j 1907) var en berömd matematiker, och E. A. Westermarck har vunnit världsrykte såsom forskare i praktisk filosofi och samhällslära.
Då det vetenskapliga arbetet fordrar mera krafter och penningar, än den enskilda besitter, har man bildat sällskap och föreningar med ändamål att främja och understöda forskningen. Redan år 1831 stiftades Finska litteratursällskapet. Lönnrot, Runeberg och Nordström gåvo i början det unga sällskapet stöd. Senare har det blivit en mötesplats för alla, som älska landets finska språk, folkdikter och folksagor. Sällskapet äger ett eget hus i Helsingfors och årligt understöd av staten. Genom dess försorg och på dess bekostnad utgivas på finska språket vetenskapliga arbeten, ordböcker och översättningar till finska av böcker på andra språk. Man kan säga, att den finska litteraturen växt upp i dess hägn. Finska ve-tenskapssocieteten stiftades 1838. Genom detta sällskap träda finska vetenskapsmän i förbindelse med utländska vetenskapsidkare. En stor del av dess skrifter äro därför skrivna på främmande språk, och sällskapet står i skriftväxling med lärda samfund i utlandet. Detta sällskap har främjat det vetenskapliga livet på många områden, men särskild omsorg har det ägnat utredningen av klimatförhållandena i vårt land. Det har ock bekostat undersökningar om norrskenets natur i polartrakterna, givit anslag för geologiska och naturhistoriska undersökningar m. m.
Utom dessa förekommer en mängd andra föreningar med ett vetenskapligt syftemål. Finska läkarsällskapet utgör ett föreningsband mellan våra läkare, vilka även i utlandet äro kända för vetenskaplig grundlighet och skicklighet. Finska historiska samfundet, som begynte sin verksamhet på 1860-talet, har avsöndrat sig som en gren av Finska litteratursällskapet. År 1870 bildades Finska fornminnesföreningen, som har till syfte att väcka intresse för landets fornminnen, såsom stenredskap, gravar från hednatiden, konstföremål, bilder i våra gamla kyrkor, ortsnamn m. m. — Personer, intresserade för den svenska bildningen i landet, stiftade år 1885 Svenska litteratursällskapet med uppgift att samla vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland, att främja svenska språkets studium genom undersökning av folkdialekter, sagor och sånger samt att gynna landets svenska litteratur genom prisbelöningar. Sällskapet för Finlands geografi och Geografiska föreningen stiftades 1888. De hava verksamt bidragit till att, även i främmande länder, utbreda kännedom om och intresse för vårt land och folk.
Landets universitet har varit medelpunkten för detta vetenskapliga arbete, som så vidlyftigt utgrenat sig. Forskaren lodar havets djup, han gräver med hacka och spade i jorden, han mal sönder det hårda berget, hans öga upptäcker levande varelser i den minsta vattendroppe, han riktar sin tub mot himmelens stjärnor, hans öra lyssnar till bortdöende språkljud, han förstår att tyda forntidens tecken och skrifter. Allt detta väcker vår förundran och glädje.